Nu är vi inne i vecka 23 med lilla bebben i magen och denna vecka ska bebisen väga strax över ett halvt kilo mot slutet av veckan. Jag känner rörelser väldigt tydligt varje dag nu och det är skräckblandad förtjusning. Har alltid tyckt att det är mysigt men har också alltid tyckt att det är lite obehagligt, gör ont och känns smått utomjordiskt, haha.

– Tungan och smaklökarna har bildats och känseln har utvecklats hos den lille.

– Bebisen använder sina händer för att fatta tag i saker med sina små händer och sväljer massor med fostervatten.

– Huden håller på att bilda pigment och bukspottskörteln utvecklas.

– Om bebisen skulle födas denna vecka så har den en chans att överleva.

Jag då? Skrev faktiskt en lång lista på saker just nu och här är ett litet utdrag ur den: 

– Hemorrojderna är tillbaka, haha. Får alltid det när jag är gravid! Dock så sitter mina på insidan och syns därför inte men ont gör dom ändå.

– Har hjärtklappning då och då.

– Har jätteont i huvudet stundvis.

– Är konstig i magen hela tiden och halsbrännan har börjat komma lite smått.

– Mår sjukt, sjukt illa fortfarande vissa dagar. Är så jobbigt att det verkligen inte vill ge med sig för mig. Illamåendet är något som jag har tyckt är bland det värsta med att vara gravid.

– Mina bröst är bomber och sååå ömma. Vet att dom kommer att bli ännu större när jag börjar amma men det är nästan obekvämt att ha så stora tuttar som jag har just nu. Har känt samma under tidigare graviditeter och ibland knappt fått luft av att dom är så tunga om jag ligger ex. på rygg.

– Känner mig otillräcklig, stor, osexig, osmidig. Listan kan göras lång. Har så mycket känslor och hormoner överallt utöver alla fysiska krämpor och det gör mig inte gott, haha. Tacksam över att få skapa ännu ett liv men längtar tills graviditeten är över.

– Vi har bokat in oss på en privat profylaxkurs i oktober så det ska bli riktigt roligt.

– Denna vecka har vi ett extra ultraljud inbokat hos specialistmödravården där läkare ska ta sig en ordentlig titt på bebisens hjärta. Ska även undersöka min tapp igen efter operationen. Min är ju tydligen 6 (!!) cm lång trots att dom har tagit bort över 1 cm vid operationen. Barnmorskan som undersökte mig sist hade aldrig sett en så lång livmodertapp ;p

Magen i vecka 23.

Och detta har varit mitt liv i princip 80% av graviditeten. Det är tungt både fysiskt och psykiskt men för varje vecka så kommer jag närmre målet vilket känns bra. Känns också mysigt att vi går in i höst och vinter då det rätt naturligt blir ännu mer vila inne, myskläder och tofflor dygnet runt, tända ljus och mörka kvällar. Jag blir så introvert som gravid och att ha ännu en anledning till att håla sig inomhus i min ensamhet känns inte helt fel 😉