Då var RUL gjort och jag tänkte skriva en veckouppdatering nu inom det närmsta. Ska be mannen fota magen idag för den har verkligen blivit stor! Rutinultraljudet gick så himla bra och vi gick igenom bebisen i över en halvtimme, organ för organ. Vi har ju varit på många ultraljud men det är något särskilt med just RUL. Det är en sådan milstolpe och på något vis en bekräftelse på att halva graviditeten har passerat.

Allt såg iallafall perfekt ut av det man kan se på ultraljudet och bebisen var såååå gullig! Kan man tycka att en bebis är gullig redan nu!? Han är iallafall superfin, vår son. När vi skulle kika på bebis magsäck så fanns den plötsligt inte. Vi var rätt lugna då vi hade för oss att vi hade fått se den flera gånger på tidigare ultraljud. Fick sitta i väntrummet i en kvart och dricka lite för att sedan komma tillbaka och då såg man den lilla magsäcken direkt. Drog en suck av lättnad.

Jag vet att man inte kan se alla missbildningar under ett ultraljud. Jolies hjärtfel såg man exempelvis inte alls då det var så litet. I och med att jag har en dotter med hjärtproblematik så har jag rätt att få ett extra ultraljud på hjärtat där en specialist går igenom det mer ingående. Vi fick göra detta direkt efter RUL och allt såg superfint ut av vad man kunde se. Specialistläkaren tyckte dock att det var konstigt att dom hade bokat detta ultraljud redan i vecka 20 och sa att man brukar kunna se ännu bättre runt vecka 22 då hjärtat är större. Så i vecka 22 så fick vi en extra tid bara för att (förhoppningsvis) få bekräfta ännu en gång att allt ser bra ut. För det gjorde det verkligen nu. Känner mig så lyckligt lottad.

Ibland får jag stanna upp lite och minnas att jag sa att jag var klar med barn. Jag var så säker på att jag inte ville ha fler att jag skulle sterilisera mig vid 26 års ålder. Ni förstår inte ens hur säker jag var. Tror aldrig jag har varit så säker på något i hela mitt liv! Samma månad som jag fyllde år så träffade jag min käre make, haha.. Bara någon vecka innan min födelsedag. Var på väg till SPA på min bästa vän och hon sa att jag borde ringa det där samtalet nu som jag har längtat efter. Och redan då var det som att jag visste att det inte skulle bli av och sa att jag ska vänta med det. Då fattade hon direkt att jag var kär på riktigt =) Det gick väldigt fort och det är jag så glad över. Trodde aldrig att jag skulle vilja dela livet med någon igen på det sättet som jag gör idag. Var övertygad om att jag skulle träffa någon som redan hade barn, ha alla våra små varannan vecka och fokusera helhjärtat på mig själv varannan. Hade absolut en tanke på att jag ville leva ihop med en man igen men hade noll tankar på att verkligen fläta samman mitt liv såhär med någon annan. Tänk vad saker kan förändras snabbt ändå!? Det är något som både gör att jag skräms och fascineras över detta liv vi lever. Att det kan vända från en dag till en annan när det kommer till precis ALLT. Det är så fint och häftigt! Men också bland det mest skrämmande som finns.