Jag klämde in ett besök för ultraljud på bröst och mage nu när vi ändå är här i Stockholm. Allt såg jättefint ut! Anledningen till varför jag ville kolla detta var för att jag fortfarande ibland har smärtor runt naveln på höger sida. För er som inte vet så sydde jag ihop magmusklerna då jag hade ett litet navelbråck sedan mina graviditeter. Ångrar det inte en sekund men har varit lite orolig när det smärtar och hugger till då och då. Kirurgen som har opererat mig trodde att det var en nerv i kläm och mycket riktigt så var det det som konstaterades under ultraljudet med. Så absolut ingen fara. Allt såg superfint ut. Och så kollade jag brösten i samma veva med när jag ändå var där och även dom var helt perfekta och hade läkt bra sedan juli då operationen utfördes. Fick beröm över resultatet av kirurgen som gjorde ultraljudet (det var en annan än den som opererade mig) då det verkligen blev ett otroligt naturligt och ”hängigt” resultat. Brösten är fylliga igen och ser ut i princip som innan jag fick mina barn och ammade dom i totalt fyra (!!) år. Är så otroligt nöjd och glad över att jag gjord det till slut. Funderade ju fram och tillbaka i säkert två år och gick på flera konsultationer. Det är en obeskrivlig känsla att trivas i sin egna kropp till 100% och det gjorde jag verkligen inte innan då jag som ni vet alltid har haft stora bröst och mina barn åt upp dom och lämnade två påsar med ytterst lite vävnad kvar. Dom såg ”bra” ut när jag stod upp eller hade BH men kändes som två spenor när jag böjde mig framåt. Och det är inget fel i det! Men jag trivdes inte bra med det och kände till slut efter många om och men att jag ville operera dom. Jag vill inte rekommendera eller trigga någon till att operera sig utan bara dela min egna historia om varför + känslor kring det. Jag var fin innan med och trivdes bra med mig själv i det stora hela men det var ändå något som jag alltid tänkte på och som störde mig.

Mitt navelbråck hade jag aldrig behövt korrigera just för att det var så litet men OM jag hade gått upp i vikt eller blivit gravid igen så hade det kunnat orsaka problem för mig och bli större (fick jag höra av en läkare som undersökte det). När jag träffade min man så insåg jag rätt snabbt att fler barn absolut är aktuellt och något jag önskar så då korrigerade kirurgen till naveln med när jag ändå var sövd vid bröstoperationen. Var ett väldigt, väldigt litet ingrepp och det enda ärret jag har från det är ett smalt vitt streck i form av ett C ovanför naveln. Sedan känner jag stygnen/ärrvävnaden med som finns mellan magmusklerna. Men magen känns stark igen. Förut när jag tränade magen kunde den nästan formas som en triangel där toppen var vid naveln men nu är den helt platt när jag spänner magmusklerna. Känner mer styrka i magen i allmänhet i vardagen och känner inget maginnehåll genom naveln som trycks ut lite när jag sitter på toa eller nyser. Vet att många av er som har fött barn funderar på att sy ihop era bråck av medicinska skäl så därför väljer jag att skriva lite om det. Jag hade som sagt ett väldigt litet bråck som inte syntes (däremot så kändes det) och var rädd för hur ärret skulle bli men idag är jag jätteglad att jag gjorde det då mycket av kroppens styrka sitter i magen. Hade helt glömt hur det kändes att inte ha en ”trasig” mage. Och kan man inte spänna magen ordentligt så orsakar ju det problem i övrigt med. Men jag har knappt tänkt på det då jag har levt så länge med bråcket och vant mig. Nu när jag har korrigerat bråcket så känner jag däremot stor skillnad från när jag hade det. Känner av det mycket när jag gör benböj också – att magen faktiskt är stark och kan spännas ordentligt.

Var så fint inne på kliniken! När vi bygger fjällstuga så vill jag har matt, grått kakel över både golv och väggar. Skickade därför denna bild till mannen för att visa på ett ungefär, haha.