Vi gick ju från en tanke kring att gifta oss bara vi två i rådhuset till att det blev en hemmavigsel med våra allra närmsta. Blev en så fin stund och jag är glad för det beslutet såhär i efterhand. En av dom bästa dagarna i mitt liv helt klart.

Mina älskade småttingar! Dom fick var sitt stort Kinderägg av min lillebror som dom gick runt och åt på hela dagen. Äggen fick vara med under själva ”ceremonin” med när vi sa ”ja” till varandra ;p

Jolie hade tröja från Jollyroom och kjol från H&M som hon valde ut själv.

Fick denna fina ljusstakelykta (heter det så, haha) av Tove och Pierre. Är så roligt att min bästa väns sambo har blivit en av min mans närmsta vänner. Blir extra fint när man kan umgås så bra alla fyra. Och en liten rolig detalj är att min och Toves förlovningsring ser identisk ut. Men klart att man har samma smak när man har varit bästa vänner i tio år =)

Jason hade skjorta och byxor från H&M!

Blev iallafall precis som vi båda önskade. Mysigt, intimt, nära och framförallt HEMMA. Så hemmakänsla att bara ha dom absolut närmsta på plats och kunna gå runt i tofflor, sitta på golvet och äta tårta och bara ha det trevligt. Efter vigseln lämnade vi barnen hos deras pappa för pappavecka och åkte och tatuerade oss.

Skrev ”Possler” i armvecket med. Mitt nya, fina efternamn. Eller ja, jag har faktiskt kvar ”Joss” också då barnen heter det och det känns viktigt att få ha samma som dom också. Sjukt att jag heter Gabriella Joss Possler nu. Tycker att efternamnen var sjukt fina tillsammans iallafall. Kan visa den andra tatueringen nu  i veckan! Och Z gjorde mitt namn bakom ena örat och vårt datum bakom andra. Blev så fint. På tal om tatueringar så har jag äntligen fått tid nu den 15e så det ska bli så roligt. Hade ju tid i början av denna månad egentligen men då Jolie var sjuk så kände vi att det nog är en bra idé att hålla oss alla hemma trots att ingen annan i familjen hade symtom.

Är iallafall världens lyckligaste och så otroligt tacksam över att vi följer våra hjärtan och vår magkänsla. Det är så annorlunda att få bli såhär otroligt kär i vuxen ålder samtidigt som exakt allt det praktiska stämmer och fungerar så oerhört bra. Jag hoppas att vi ska få älska varandra hela livet och jag har verkligen fått en bästa vän i min man utöver en kärlek. Trodde aldrig att jag skulle vilja gifta mig igen (då jag vet exakt hur jobbigt det är att skilja sig juridiskt och känslomässigt), trodde aldrig att jag skulle önska fler barn.. Trodde aldrig att jag skulle kunna se på en människa och känna att ”den här personen vill jag leva med resten av mitt liv”. Min kravlista var ju rätt lång som jag har nämnt förr och samtidigt så ska ju både känslorna och logistiken fungera på det. Det kändes inte så troligt med andra ord. Men ja, det är fint hur man kan träffa en person som får en att av hela sitt hjärta vilja precis allt. Återigen ett stort bevis på att livet händer när du som minst planerar för det. Och jag älskar det. Jag säger ja till livet och jag säger också tack livet.