Får ju så sjukt mycket frågor om mitt förhållande som jag valt att hålla rätt privat. Men jag tänkte ändå att jag kan svara på några frågor om det ändå. Kan svara på lite mer nästa vecka med men vi ska strax göra kvällsgröt och se serie här hemma! Från och med nästa vecka ska jag börja svara på alla era kommentarer med förresten! Min dator har ju varit helt ur funktion senaste veckorna så har fått göra det mesta från min mobil och har lånat min killes dator då och då också.. Men så att ni vet! Vi ska börja babbla som vanligt igen i kommentarsfältet. Har bara varit så mycket för mig på det privata planet med min egna hälsa. Tänkte köpa en ny direkt vi kom hem från Grekland men har inte riktigt haft ork till det då det varit så mycket med missfallet och mitt psyke över huvud taget efter det. Ni som gått igenom liknande vet ju hur man kan må efter en sådan grej och speciellt nu när det blivit så långdraget som för mig. Det har liksom gått över två månader och det är fortfarande inte över. Det tar bara så mycket kraft av mig och gör mig rätt deppig från stund till stund. Och det måste ju som många av er också skrivit få ta sin tid. Men jag känner bara att jag längtar efter att vara tillbaka på banan gällande blogg, jobb och allt däremellan. Förhoppningsvis så blir det rätt snart.

Hur träffades ni? 

Alltså det sjuka är att mina vänner har skickat bilder på min kille till mig tidigare från typ instagram och Facebook flera gånger. Just för att han har haft precis allt som jag har sökt rent utseendemässigt. Och jag har tänkt att han är så jäkla dödligt megasnygg och har allt som jag söker.. Men min första tanke var också att han var kort, haha. Vet inte varför men det kändes bara så. Och eftersom att jag vill ha en lång man (ja, jag var tydligen så ytlig) så gick det bort direkt och jag har bara släppt tanken på honom. Vid nyår så skulle jag lämna nycklarna till mäklarkontoret som jag tidigare ”jobbade” hos och jag hade precis tränat. Det var en sen kväll och jag stannade bilen precis utanför och knackade på. Då öppnade min kille (eller ja, han var ju inte min kille då men ni fattar) och tog emot dom. Minns att jag blev helt skakig i benen för var så oförberedd på att en så snygg person skulle öppna dörren. Ringde alla mina vänner i bilen på väg hem och babblade om hur snygg han var och att det är helt sjukt att det finns en kille som typ är GJORD för mig i Umeå utseendemässigt. Han är ju gjord för mig personlighetsmässigt med såhär med facit i hand men det visste jag ju inte då såklart. Det värsta var att jag inte riktigt drog kopplingen att det var samma kille som jag hade kollat in på instagram och Facebook 10 gånger innan. Tänkte att det kanske var så men var inte helt säker eftersom att allt gick så snabbt där i dörröppningen och tiden stod typ samtidigt stilla. Så skum känsla! Sedan gick det lite tid och jag lyckades förstå att det var han.

Nu i maj så låg jag ute och solade på min altan och skrollade genom min dm på instagram. Någon hade skrivit att jag var en ”horig” mamma och massor med taskiga saker och då delade jag det på storyn och fick jättemycket peppiga ord från er. Satt och svarade lite på alla meddelanden och plötsligt så ser jag att HAN hade skrivit. Minns att jag inte ens svarade utan ringde alla mina vänner och typ tjöt av lycka. ”DEN DÄR ASSNYGGA KILLEN HAR SKRIVIT TILL MIG!!!”. Jag var såååå glad, haha. Och så började vi skriva dygnet runt. Vi insåg ganska snabbt att vi har samma humor, babblade om allt möjligt och stämningen i dm var bara för bra. Han var i Uppsala då och vi bestämde att vi skulle ha vinkväll någon dag efter att han hade kommit hem. Och det hade vi. Efter det har det ju bara gått så himla fort och bara några veckor senare blev vi tillsammans och tatuerade varandras bokstäver, hehe. Och idag sitter jag här och är dödskär i min allra bästa vän. Hade någon sagt till mig att jag skulle ha en sambo, vilja gifta mig och få barn igen för ett halvår sedan så hade jag skrattat åt dom. Men tänk vad fint livet är! Och kort var han verkligen inte heller utan hela 16 cm längre än mig =)

Åh, ställt frågor om er några gånger 😀 så har flera haha! Kan du inte berätta lite om er som par, vad har ni för gemensamma intressen? Har ni några intressen som är superolika? Bråkar ni ibland? Är någon av er svartsjuk? (tänker ni är ju båda heta så kan tänka mig att andra kollar in er när den andra inte är med osv). Har ni framtidsplaner var ni vill bo eller bor ni kvar? Och hur många barn vill ni ha? Visste han förresten om dig som bloggare innan ni sågs eller var du okänd? Och vad jobbar han med? Förlåt för många frågor haha! Ni är supergulliga ihop!

Hmm.. Alltså vi gör ju allt tillsammans nu för tiden! Vi sitter typ ihop! Det är så jäkla kul. Det var ju inte så i början utan då var vi mer på var sitt håll men nu är vi typ med varandra dygnet runt då vi båda har så fria jobb som vi kan sköta från mobilen och datorn. Så det är riktigt lyxigt! Och vi har inte tröttnat på varandra än heller, haha. Vet inte om vi har så mycket gemensamma intressen mer än att träna och typ umgås med varandra. Men vad har man ens mer för intressen? Jag gillar ju att umgås med vänner och träna typ. Och vara med barnen. Och det är väl samma för honom! Sedan har ju han sitt enorma fiskeintresse med men det känner jag rent spontant att vi inte behöver dela alls. Det får han ha helt för sig själv dom veckorna per år som han är iväg i andra länder och fiskar.

Vi bråkar ibland ja! Men aldrig vardagstjafs om vem som ska göra vad. Utan det blir mer att jag startar bråk för att jag har så mycket i mitt bagage när det kommer till att jag är rädd att bli lämnad och att jag är osäker på mig själv. Men jag går ju hos psykolog för det och han går ju med mig också. Senaste besöket hade vi faktiskt nu i veckan. Vi har fått sjukt mycket bra verktyg där till hur vi ska hantera sådana saker och det har hjälpt enormt mycket. Så bråk är det extremt lite av faktiskt vilket ibland känns lite för bra för att vara sant. Och när vi väl bråkar så löser vi det väldigt fort också. Just nu så vill vi bo kvar! Vi har ju ändå fem sovrum i huset och det finns plats så det räcker och blir över. Så som det ser ut idag så tänker vi inte en tanke på att flytta utan vill mer lösa carport/garage, mer förvaring på vinden, lägga plattor osv. Så när det kommer till boendet så finns det ju en del att pyssla med redan som det är. I framtiden kanske vi vill bygga nytt ihop men jag tror att det kommer att dröja rätt länge. Vi båda trivs så bra här och barnen har sina vänner här. Området är bäst! Så ingen av oss vill härifrån.

Vi vill ha minst två barn! Tror att vi kommer att stoppa där. Men vi har pratat om tre med, hehe. Men nej, tror att det blir två. Finns så mycket annat vi vill göra också och vi har ju redan två barn här hemma med. Så fyra totalt får räcka gott och väl.

Det där med svartsjuka då.. Alltså vi har pratat mycket om det och alla människor kan nog bli svartsjuka om man får en anledning. Men vi är så trygga i var vi har varandra så det har inte uppkommit något sådant än. Jag vet att han älskar mig mest av allt och jag känner ju samma tillbaka för honom. Så nej, svartsjuka finns det inget av i vår relation i dagens läge.

Han visste att jag var offentlig och hade en blogg när vi sågs för första gången ja! Min kille vill ju egentligen inte vara offentlig eller synas så mycket på sociala medier men han ställer upp för mig så det känns fint =) Och han jobbar med media och äventyrsresor.

Tack så jättemycket för fina ord, blir så himla glad! <3

Älskar livet med honom! Får nypa mig i armen varje dag för känns inte som att det är på riktigt. Trodde på allvar att jag skulle vara singel hela mitt liv eller iallafall 15 år framåt. Har fått höra  så många gånger att jag borde ”nöja mig” när jag har dejtat andra och gnällt på att dom inte är ”perfekta” och att jag inte ska ha så höga krav. Men tänk vad tur att jag aldrig nöjde mig eller sänkte dom där jäkla kraven. Tänkte hela tiden att om jag någonsin går in i ett förhållande igen efter att ha delat mitt liv med någon i 10 år så ska det vara 200% rätt. Det hade liksom inte ens varit värt att lära känna någon efter att man har delat allt med en människa under så lång tid + fått två barn. Hade hellre bara levt själv än att ha något halvdant. Och tänk att jag fick 850% rätt. Eller oändligt många procent rätt. Tack livet.