Jag ska vara helt ärlig med er. Direkt jag får tillbaka min inspiration till att blogga så händer något som gör att jag inte vill blogga igen. Något som gör att jag bara vill checka ut helt och säga hejdå. Jag har ingenting emot kritik men direkt folk börjar skriva ELAKA saker som att mitt ansikte ser otroligt opererat ut nu för tiden (jag har fyllt mina läppar och gjort mina bröst + fixat min navel med navelbråck efter att ha varit gravid två gånger och ammat i fyra år – det är allt), skriver skit om min kille, mitt ex, mig som person och mamma, mitt utseende eller vad det nu kan vara så tappar jag det bara direkt. Jag behöver inte det här alls längre och kan leva på mina sparpengar väldigt länge, utbilda mig och göra något helt annat. Är så ointresserad av allt som har med sociala medier att göra nu för tiden förutom er som faktiskt sprider kärlek och energi och att det såklart fortfarande är en inkomstkälla för mig. Tycker att det är kul att inspirera och bli inspirerad och det var så hela min resa inom detta började. Men just nu saknar jag bara inspiration och jag hade preciiiis fått den tillbaka efter allt som varit. Som ni kanske har märkt så gör jag betydligt mindre samarbeten med i dagens läge. Så det är inte bara uppdateringen som tryter. Jag har gjort det här i sex år nu och jag har alltid tyckt att det är roligt trots att jag i perioder har tyckt att det är jobbigt med av liknande anledningar som idag. Jag är bara trött. Är trött på att bjuda in och dela med mig av mig själv, mitt liv, mina barn, det jag gör.. Det är därför alla frågestunder och djupare inlägg har avtagit med. För jag vill vara privat. Mestadels för att jag är trött på hur folk beter sig på internet över huvud taget. Som sagt – kritik är alltid välkommet men att hoppa på utseenden, spekulera i saker som man inte vet något om eller vad det nu kan vara och dessutom fylla mitt kommentarsfält med det är jag bara sååååå less på. Vill typ inte skriva alls då. Så då gör jag inte det.

Jag värderar er som har hängt med länge här inne och är bra människor så enormt högt. Det har jag skrivit tusen gånger om. Jag är evigt tacksam för er, var ni har tagit mig och att ni fortfarande hänger med här inne än idag och är så vänliga och fina. Och majoriteten av er tusentals är ju hur fina som helst. Men resten.. Alltså jag har bara inget till övers för er. Och det handlar inte om att jag låter er ”vinna” utan mer bara att jag inte vill ge er någon information att sitta och gräva eller gotta er i. Det rör mig verkligen inte i ryggen vad ni tycker om mig eller någon annan som jag älskar eller som står mig nära. Tycker det är tragiskt att så extremt många människor saknar ett eget liv och ägnar så brutalt mycket energi åt att skriva elaka kommentarer åt andra. Har man verkligen inget annat att göra? Hade ni sagt så i verkliga livet? Gått fram till en total främling och sagt riktigt elaka saker? Hoppas inte det! Och samma sak bör gälla på nätet. Och fine, jag har valt detta själv så jag får ”skylla mig själv”. Men då väljer jag också att skita i det just nu för att jag mår så jäkla bra i livet som jag lever och inte har en gnutta av mig själv att lägga på negativ energi och folk som saknar hjärnceller. Jag kommer att fortsätta uppdatera framöver men som det ser ut just nu har jag dock ingen ork alls till det. Sociala medier har bara blivit så oviktigt för mig då det verkligen bara är en värld full av skitsnack och elakheter. Tycker det är så tragiskt allting. Från att ha varit en plats för inspiration och att bygga fina relationer typ.. Och jag har verkligen fått följa denna utveckling själv under dessa sex (snart sju) år som jag har varit mitt i den. Och jag vet bara inte om jag vill vara med i den mer. Iallafall inte med mitt privatliv som jag i dagens läge bara vill njuta av. För det hade inte kunnat kännas bättre och jag är bara genomlycklig. Jag tycker inte heller synd om mig själv som får skit utan vill bara inte ha något skit i min närhet som är inne i min lyckobubbla och petar och försöker förstöra minsta lilla. Så då vill jag helst bara undvika den helt genom att checka ut. Vill inte ha sådan energi alls i närheten av mig.

Nu vet ni anledningen till varför jag inte alltid känner för att uppdatera och det är som sagt inte för att jag tar åt mig och blir ledsen utan mer för att jag bara blir trött av att vara offentlig ibland baserat på hur vissa tror att det är okej att bete sig.

Och till er andra så skickar jag massor med kärlek. Vi hörs mer imorgon och jag hoppas att jag snart finner inspirationen till att komma tillbaka med djupare inlägg, frågestunder osv. Jag har det bara inte i mig just nu och så har jag känt i flera veckor nu. Stor kram/G

I helgen åker jag och min kille till Stockholm och det ska bli så mysigt! Han har verkligen förändrat hela mitt liv, min syn på mig själv och bara allt omkring till det bättre. Känner mig trygg, älskad, lycklig och på en plats som jag alltid vill vara på. Är så glad över huvud taget trots allt jobbigt som har varit på slutet. Känner tacksamhet över att vid 26 års ålder stå där jag står idag och vara på väg åt rätt håll hela tiden på det. Livet är så fint!