Hej fina!

Vi är framme i Göteborg sedan någon timme tillbaka. Ni kan ju gissa vem som sträckkörde 12 timmar och transporterade hela familjen hit!? Känner mig som världens bästa chaufför, haha. Eller ja, F körde i typ 1,5 timme men resten tog faktiskt jag då jag ändå inte kan sova i bilen. Är helt slutkörd och yr nu dock.. Ska äta något, ta en dusch, åka och handla mat och sedan sova i tusen år.

Det var en så konstig känsla att åka in i min bästa stad här i Sverige. Blev helt pirrig av våren, av alla minnen, av att se alla hus.. Tänk att vi har bott här och att Jason är född här? Jag äääälskar Göteborg. Verkligen allt, allt, allt! Hade jag fått göra om så hade jag nog bott kvar istället för att flytta tillbaka till Umeå igen. Men mitt i all glädje och allt pirr så slog det mig varför vi faktiskt är här och då gjorde det bara så himla ont. Vill skriva jättemycket och dela med mig av alla tankar men måste packa upp och komma i ordning lite + att jag som sagt är helt sjukt trött då jag inte har sovit alls.

Huset vi ska bo i är iallafall SÅ fint! Kommer verkligen att trivas himla bra och ska dessutom få möta upp några av mina tjejer här i Göteborg och ta en långpromenad senare. Så tacksamt att vi faktiskt har bott här och att jag skapat vänner för livet här. Imorgon klockan 09 har vi inskrivning på sjukhuset. Lovar iallafall att blogga massor under våra dagar här. Kommer att behöva skriva av mig.

Vi hörs senare. Men ville mest kika in och säga att vi lever. Och återigen TACK för all kärlek. Gud vad jag har fått fina meddelanden på instagram idag och det värmer så mycket. Sedan är jag också otroligt lycklig över alla våra vänner som ringer, smsar och visar så mycket omtanke. Vi har så otroligt fina människor i vårt liv.

Kram på er/G