Hej fina, fina ni <3

Gud, vad jag har saknat er. Men jag har behövt tid för mig själv. Och behöver fortfarande det. Som tur är så har jag både sparpengar och ett schema som jag kan styra själv och jag väljer mig själv först just nu. Händer sååå mycket i mitt liv och jag är så känslomässigt överallt vilket gör att jag bara vill vara med mig själv och för mig själv. Vill inte dela med mig så mycket och bara vara privat för en stund. Men jag mår bra. Och jag har haft en väldigt bra och lugn helg.

Sitter just nu med rufsigt hår och body här i sängen och knappar på datorn. Svarar på lite mail och sådant som jag ligger lite efter med. Ska snart göra mig i ordning och ta tag i dagen men jag har börjat unna mig allt mer långsamma morgnar utan stress. Det där med självkärlek gör så jäkla gott för mig och som jag skrev för ett tag sedan är det enda jag vill just nu att sova, äta gott, umgås med dom som gör mig lycklig, ha sjukt bra sex och ta hand om mina barn. Det är en så känslig tid nu och hade jag bara fortsatt livet i 110% som alltid så hade jag krockat direkt. Så är glad att jag har pausat plugget fram tills efter Jolies operation, dragit ner på tempot och bara unnat mig att få vara med mig själv den här tiden. Jag har jobbat så oavbrutet och konstant sedan jag var 15 år och just precis idag är jag på en plats i livet där jag faktiskt kan bestämma själv om jag vill jobba eller inte. För jag klarar mig ett bra tag även om jag bara lägger allt på hyllan för en stund. Så ja, jag kommer nog att vara sämre på att uppdatera, jag kommer att ta mycket mindre samarbeten och jag kommer att fokusera på bara det jag känner och det jag är i just nu. Jag behöver det. Jag kommer att uppdatera när jag känner att jag orkar och vill och ibland kommer det säkert 3-5 inlägg medan jag andra kommer att vara lite tystare. Så hoppas att ni står ut med det ett tag framöver.

Firade alla <3 dag med mina små kärlekar igår. Eller kanske ska säga att dom är mitt livs stora kärlek. För det är dom verkligen. Jag tror ärligt talat att jag kommer att vara singel typ hela mitt liv, haha. Pratade med en av mina kompisar under lördagskvällen och sa att det är så jobbigt att vara jag. För jag vet precis vad jag vill ha. Jag vet exakt hur jag vill att min drömkille ska se ut och jag vet precis vad jag söker personlighetsmässigt med. Jag vet vad jag behöver och tvekar liksom inte en sekund på vad som är rätt eller fel för just mig. Det känns som att så många dejtar olika personlighetstyper, olika utseenden, blir kära i och attraherade av olika varianter av människor osv. Och det är ju så fint och så bra! Att man liksom kan vara öppen och testa sig fram. Men jag kan inte det. För jag vet redan. Och jag kommer aldrig att sänka kraven eller nöja mig med något annat bara för att jag är rädd för att vara ensam. För tro mig, det är jag. Inte för att jag inte klarar mig själv utan mer för att jag är rädd att aldrig få känna den där speciella känslan igen. Jag vet att jag klarar mig ensam till 110% och jag behöver verkligen inte en man ekonomiskt eller liknande heller. Jag vill bara få känna med stort K och det krävs väldigt mycket för att jag ska kunna göra det. Vill ha det där sjuka, galna pirret och den där känslan av att man bara inte kan få nog av varandra utan bara vill ha mer hela tiden. Vi alla prioriterar ju olika också.. Ibland önskar jag att jag var en sådan som prioriterade enbart tryggheten och lugnet men för mig är passion så viktigt. Det är det som gör att jag vill leva. Och om inte den finns så är det liksom inte värt det för mig. Sedan är det klart att jag vill ha trygghet och lugn med min partner med. Att man kan prata med varandra, att man förstår varandra, att man alltid finns för varandra. Så sjäääälvklart vill jag har ett tryggt förhållande. Men jag behöver så mycket mer än så och det kan jag inte få i vem som helst eller av vem som helst. Fick så mycket pepp av min vän iallafall att jag borde vända det till något positivt istället. Att det är så jäkla bra att jag faktiskt vet vad jag vill ha för att jag slipper slösa min tid på att ta reda på det. Och att det bara är att acceptera att jag är en sådan som tycker att den där speciella känslan är livsviktig. Jag vet att många säger att ”men den tar slut efter ett tag och den kan man inte känna år efter år” osv. Men det vet jag att man kan! Och kan man inte det så vill jag inte ha det heller. Vet att man såklart inte är dödskär året om och hela tiden men jag vet också att den där grundkänslan antingen alltid finns eller inte. Om jag bara kollar på exempelvis min allra bästa väns relation så ser jag att det är fullt möjligt att känna precis lika starkt av den efter åtta år tillsammans. Och det ger mig styrka i att det jag känner faktiskt är rätt. Att det är rätt av mig att följa mitt hjärta och min magkänsla istället för att bara lyssna till vad andra tycker och tänker. För ja, en vacker dag så hoppas jag på att jag ska hitta allt jag söker och lite till. Och gör jag inte det så är jag fine med att vara ensam med mina två små älsklingar med. Jag kommer som sagt aldrig att sänka kraven på det jag vill ha för att det ska vara värt det oavsett hur ensam jag får känna mig. Vet ni vad jag och Tove kallar den där ”känslan” för förresten? Magnetism, haha. Och det är den jag vill ha helt enkelt =) Har faktiskt upplevt den och kommer aldrig, aldrig, aldrig att vara okej med att vara med någon som jag inte känner den med.

Sen vill jag återigen bara skriva att det här bara är min sanning. Det här är mina känslor. Det är mitt liv, mina tankar och mina val. Det här är vad just jag vill ha. Ni behöver inte känna samma sak och jag tycker inte alls att det är något livsnödvändigt i alla relationer och att dom är dåliga annars. Tvärtom. Vi har alla olika saker vi strävar efter att få ha i livet –  oavsett om det kommer till relationer, jobb osv osv. Så jag hoppar inte på er som känner annorlunda utan precis tvärtom så tycker jag att det är helt fantastiskt att ni själva vet vad ni värderar och prioriterar. Vi är alla olika. Och ni som har följt mig länge vet ju att jag i princip alltid har resonerat så att man ska göra det som är rätt för just en själv. Men att man också ska våga vara sann mot sig själv och lyssna inåt istället för att leva sitt liv efter andras tycke och samhällets tankar. För man vet alltid, alltid bäst själv om man bara tar sig modet till att känna efter.

Och lite pepp och kloka ord som jag sparat nu på slutet: 

Jag mår iallafall bra idag. Faktiskt väldigt bra till och med. Och det är just för att jag faktiskt tar hand om mig själv och satsar på den där självkärleken. Går i terapi, äter bra mat, tränar, sover mer än vanligt, är i stunden med barnen, skrattar ihjäl mig med Tove och unnar mig sådant som jag vill ha och vill göra.

Önskar er en underbar dag och vi hörs om några timmar igen. Kram/G