Den mest frågade frågan jag får ÖVERALLT är ju om jag träffar någon. Jag har alltid varit så himla ”kräsen” med killar och vilka jag vill vara med. Egentligen genom hela livet. Och när jag väl fastnar för någon så gör jag verkligen det på riktigt och det tar lång tid för mig att komma över den personen sen. När jag är kär så ser jag liksom INGEN annan. Det är ju på både gott och ont. Mest på ont skulle jag säga och speciellt nu när jag är singel. Ger ingen en chans, är halvt otrevlig mot dom flesta som visar intresse och ja, jag gör det svårt för mig själv bara.

När jag blev kär i F så var det mycket för att han var så annorlunda jämfört med andra killar. Vet inte hur jag ska förklara men han var bara inte som någon annan. Vi blev bästa vänner ganska snabbt då vi umgicks varje dag och vi båda var vid det tillfället i väldigt destruktiva relationer som var fram och tillbaka konstant. Vi pratade mycket om dessa och delade ALLT med varandra. Vi sov ihop, myste mycket men han försökte ALDRIG med något mer än så. Jag började älska honom så himla snabbt att det nästan är larvigt. Vi var verkligen vänner på riktigt och han tog hand om mig. Han lagade mig när jag var som mest trasig och jag gjorde detsamma för honom. Är det någon som alltid kommer att äga halva mitt hjärta så är det just F. Jag är honom evigt tacksam över allt vi har haft ihop och han är den bästa människan jag vet. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och han är verkligen min första, största kärlek. Tror att det är svårt att förklara kärleken vi har för varandra om man inte har upplevt den själv. Den är så djup och kommer aldrig att försvinna. Vi säger fortfarande ”älskar dig” när vi lägger på i telefonen eller skiljs åt. Han kommer alltid att vara min vän och den jag litar mest på. Han har alltid min rygg och jag hans trots att vi blir ovänner ibland med. Och separationen har varit sjukt tuff + extremt mycket bråk fram och tillbaka bör tilläggas. Men i grunden älskar vi varandra så otroligt mycket och det kommer vi alltid att göra.

Ärligt talat så räknar jag på något vis att jag kommer att vara singel hela mitt liv eller att jag och F kommer att hitta tillbaka till varandra om typ tio år om vi fungerar bättre då och om rätt känslor finns där. Jag har ”orimliga” krav på killar och många säger att jag borde sänka dom. Men vet ni, det kommer jag aldrig att göra. Då är jag hellre själv hela livet. Jag kan sätta min egna mat på bordet, betala mina egna räkningar, ta hand om mina egna kids (som dessutom har världens bästa pappa) och ja, jag klarar mig sjukt bra själv. Som jag har skrivit flera gånger så är det dock väldigt ensamt många gånger. När jag blir ledsen och känner mig ensam så brukar jag ringa en vän, träffa Tove som alltid får mig att skratta eller bara gå och lägga mig. Det är oftast på kvällen den där ensamhetskänslan infinner sig. Klart att jag också vill ha någon att dela livet med, sova med, mysa med i soffan osv. Det är bara det att det måste vara RÄTT person. Kan verkligen inte ta ”vem som helst” bara för att fylla det där tomrummet. Mår illa om jag myser eller kramas med någon som jag inte har känsla för och ja, jag måste ha en speciell känsla för personen i fråga och det är svårt för mig att få den. Även om jag inte behöver bli kär så krävs det ändå en särskild känsla på något vis för att jag ska vilja lägga tid på någon, vilja vara nära någon osv.. Jag kan inte heller ha engångsligg, dra hem någon efter krogen eller liknande. Det är verkligen inte min grej.

Sedan jag separerade har jag träffat tre killar. Eller ja, jag har gått på jättemånga dejter men då har det varit just EN träff och sedan inget mer. Jag känner direkt om det är värt för mig att lägga ner tid eller inte på den jag träffar. Men ja, tre killar har jag träffat och tyckt om mer eller mindre. En av dom har varit med sedan strax efter separationen och honom blev jag SÅ kär i. Det har varit så mycket on/off och fram och tillbaka i princip hela tiden och jag har varit på moln med honom för att jag har känt sådant pirr. Trodde verkligen att han var mitt livs kärlek då han är och har exakt allt jag vill ha hos min framtida man både utseendemässigt och hur han är i sin personlighet. Det var liksom honom jag skulle vara med. Fick sådana speciella känslor för honom så det är inte klokt. Idag är det ju slut som ni förstår. Sedan har jag dejtat en annan till och från sedan början av året och vi har fortfarande kontakt till och från. En så himla fin kille som jag tycker om jättemycket. Och så den tredje då.. Det var aldrig något seriöst men honom kände jag också lite pirr i magen med och det får jag som sagt inte för vem som helst. Han var dessutom den mysigaste jag har träffat typ. Och så rolig! Var konstant glad under tiden som jag var med honom. Det tog slut rätt nyligen på grund av ett töntigt missförstånd, haha. Ja ni hör ju. Tror att jag har lagt kärlekslivet på hyllan för detta år iallafall om det inte sker något under. Kämpa för att hitta någon kommer jag absolut inte göra just nu iallafall och mitt fokus hamnar på allt annat viktigt i mitt liv istället. Har ju trots allt bara varit separerad i ett år.

Men ja, det är så svårt det där med kärlek, dejter osv. Och när man väl faktiskt får pirr eller känslor så är det ju SÅ mycket annat som måste klaffa och funka med. Det är svårt det där. Men jag tror på att allt händer av en anledning och jag tror på att människor som är menade för varandra hittar varandra till slut. Jag litar på livet och försöker bara att göra min egna grej, sköta mitt egna liv och jobba på mig själv. Och en vacker dag så kanske drömmannen med stort D bara står där. Tills dess är jag lycklig i att vara singel och ta hand om mig själv och kidsen. Och jag trivs som sagt väldigt bra i att leva själv förutom den där ensamheten som väldigt ofta infinner sig. Men jag jobbar på den med och det blir bättre och bättre med tiden. Ser det som en utmaning att hantera den och lära mig att vara ensam. Jag har ju varit i ett 10 år långt förhållande och aldrig bott själv, varit själv på kvällarna osv. Så det är en stor omställning! Men jag grejar det och det blir som sagt bättre för varje dag.

Hoppas att ni som undrar och funderar fick lite klarhet utan att jag behövde bli för privat =)

Puss, kram och godnatt <3