Finns inget i världen som gör mig så stark som mina barn. Känner jag mig nedstämd så räcker det med att jag ser på dom för att känna att inget i världen kan få mig att bli svag. Ibland är det fortfarande så overkligt att ta in att jag faktiskt är MAMMA. Har lärt mig så mycket av mina små redan nu och dom fortsätter att lära mig saker varje dag. Jag har fått höra flera gånger från olika håll att ens barn verkligen är ens främsta lärare i livet och det är så otroligt sant enligt mig.

Jag tror att det barnen främst har lärt mig såhär långt är att vara mer ödmjuk. Det är så lätt att bara se saker och ting utifrån sig själv och sitt egna perspektiv men med åren har jag blivit så mycket mer öppen mot att andra kanske inte känner, tänker eller tycker som jag. Man vet aldrig vad den man möter faktiskt går igenom och det skadar aldrig att vara lite extra snäll. Jag har också lärt mig att inte ta saker för givet och att inte planera för mycket. Jag har så otroligt mycket kontrollbehov och tack vare barnen så har det blivit bättre. Kanske mest för att jag planerade så otroligt mycket när jag väntade Jason och sedan insåg längs vägen att det bara inte funkade. Jag planerade hur saker skulle vara, hur jag skulle vara som mamma, hur framtiden skulle se ut. Tre av besluten som jag tog som gravid var att jag absolut inte skulle amma, att jag skulle vara tillbaka på jobbet på heltid efter sex månader och att jag aldrig skulle flytta tillbaka till Umeå. Jag kan säga att inte ens 10% av det jag planerade blev som jag trott med facit i hand. Här står jag idag och mitt liv är så annorlunda mot för vad jag hade trott att det skulle vara för fyra år sedan.

Jag har också lärt mig hur stolt man kan vara och hur mycket kärlek man kan känna. Hur mycket man kan vara villig att göra för en annan människa. Och det finaste av allt är att barnen får mig att känna att jag själv inte behöver vara perfekt. För dom älskar mig alltid ändå. Jag gör mitt bästa hela tiden och att få känna uppskattning i form av en stor puss och ett  ”jag älskar dig mamma” eller armar runt sin hals och varma små andetag när man ska sova är det bästa i världen.

Är så tacksam över att jag fick bli mamma tidigt och att just Jason och Jolie kom till mig. Vet inte var jag hade varit utan dom och jag är så lycklig över att jag fick en så stor mening i mitt liv redan som 20-åring. Jag hoppas att dom ska vara lika stolta över att jag är deras mamma som jag är över att dom är mina barn när dom blir större. Och jag hoppas att jag ska kunna ge dom alla verktyg som dom behöver för att dom ska bli starka, omtänksamma och ödmjuka. Jag hoppas att jag ska kunna inspirera och lära dom att känna att man ska våga gå sin egna väg, att man aldrig ska tveka på sin magkänsla och att man alltid ska följa sitt hjärta. <3