Igår fick jag två halvtaskiga kommentarer som jag tänkte besvara i detta inlägg.
Tycker det verkar vara en trend bland folk som jobbar med sociala medier att skaffa barn, separera och sen vara glada över det nya livet med barnen på halvtid? Funderar på varför?
Jag kan ju börja med att skriva att jag inte har skaffat barn på grund av en trend. Jag har inte heller separerat för att vara en del av denna ”trend” som du nämner.. Och att jag är glad över att ha barnen på halvtid? Visst, det känns otroligt tråkigt att missa dagar med dom – såklart! Men samtidigt så är det också otroligt skönt för mig som har så mycket prestationsångest och vill ge 110% överallt att kunna styra mitt fokus mer än vad jag har kunnat göra tidigare. Jag får två dagar i veckan utan barnen + varannan helg barnfri och det passar rätt bra då jag hinner göra bort jobb, städning, tvätt och allt annat som jag annars hade gjort när barnen var med. Jag hinner även lägga fokus på mig och det jag vill göra, sova ut ordentligt under dom barnfria nätterna osv.. Och så blir jag en gladare och mer tålmodig mamma som dessutom kan ge mina barn hela mig och all min tid när jag väl får ha dom. Så kvalitetstiden blir ungefär densamma nu när vi har gått ifrån varandra som den var när vi levde ihop.
Jag är en väldigt positiv människa och jag försöker alltid se fördelar i saker. Klart att man kan hitta nackdelar och jobbiga saker med precis ALLT man går igenom i livet. Men även tvärtom! Jag har valt att utmana mig själv och tänka åt andra hållet – det blir så mycket bättre då! Det är klart att det inte var detta jag hoppades på eller trodde skulle hända när jag gick in i det här förhållandet för cirka tio år sedan. Men livet händer hela tiden och nu blev det såhär. Vi har gått isär och separerat. Vi kommer att ha barnen halva tiden var. Det finns liksom inget jag kan göra för att förändra just den situationen och därför kan jag lika gärna vända det hela till min fördel.
Tycker du inte att det är problematiskt att du framställer det som att det är bättre att ha sina barn på halvtid än på heltid?
Och så kommentar nummer två då som är rätt lik den första.. Jag har väl aldrig skrivit att det är BÄTTRE att ha sina barn på halvtid än på heltid? Däremot så är jag väldigt positivt överraskad över att jag faktiskt njuter enormt av tiden utan barn. Och så är jag så otroligt mycket mer utvilad, glad och har mer tålamod när jag väl har barnen som jag skrev lite högre upp i inlägget. Är det något att skämmas över? Det är nästan så att man inte får känna så. Man ska sakna sina barn konstant och vilja vara med dom varenda sekund. Eller? Jag tycker att det har fungerat väldigt bra med 2-2-3 såhär långt och det är väl bara fint att jag känner så? Sedan lär det ju komma dagar där jag kommer att känna att jag verkligen vill träffa mina små och då har jag ju deras pappa ett samtal bort. Vi har en fin relation till varandra i det stora hela så skulle jag sakna ihjäl mig så kan jag ju alltid komma förbi en sväng och tvärtom om han känner saknad på sina barnfria dagar. Återigen så vill jag trycka på att jag ALDRIG har skrivit att det är bättre att ha sina barn på halvtid. Men nu är situationen som den är och jag tycker att det känns bra. Jag får ihop dagarna otroligt bra, får sova ut ordentligt och är pigg och peppad på livet. Ibland känns det som att många har en bestämd bild av hur saker och ting ska vara när ett par går isär. Det ska enbart vara jobbigt och hemskt och man ska vara ledsen och gråta konstant.. Jag har såklart känt alla dessa känslor också. Men jag har också varit glad och lycklig över livet och allt som ligger framför mig. Samma sak med barnen. Det ska vara fruktansvärt att vara utan sina barn. Inga andra känslor är tillåtna. Men vet ni? Enligt mig så är det inte så. Jag är världens bästa mamma till mina barn och det kommer jag aldrig att tycka något annat om oavsett vad någon får för sig att kommentera. Jag älskar mina barn mest av allt i hela världen och gör precis allt för dom men jag njuter också av tid ifrån dom då det ÄR intensivt att ha två barn på heltid, konstant, dygnet runt. Sedan är det såklart underbart också men med tanke på att situationen är som den är så ser jag positivt på det och ja.. njuter av tiden, tar hand om mig själv och sköter alla måsten när dom inte är här.
Så ja… Nu vet ni som har kommenterat hur jag ser på saken. Och ni behöver inte hålla med mig eller känna samma sak. Men detta är mina tankar och känslor som fungerar bra i mitt liv och i situationen jag befinner mig i. Vi är alla olika och jag står för att jag uppskattar tid ifrån mina barn trots att min kärlek till dom är det starkaste som finns i hela världen. Punkt slut.
Finns inget i världen som jag inte skulle göra för dessa två! <3
Kommentarer
Ett ämne vi alla tänker och känner olika kring.. ska erkänna att bara tanken på att vara för mig själv två dagar i veckan känns otroligt lyxig och kan verkligen förstå vad du menar. Samtidigt känns på något sätt sorgligt att läsa att det är lyxigt och bästa att ha barnen på halvtid för att det är så slitigt ( vad andra skrivit här inte du). Och det är otroligt slitigt med barn, jag vet. Men kanske inte det man vill att ens barn ska läsa om sig själv i framtiden ändå.. sen tror jag många separerade har svårt att förstå att kompisar som har barnen på heltid inte direkt kan leva på det sättet som dom gör. Jag måste ju städa, tvätta och göra vardagssaker med barnen. Åka och träna, festa hela helgerna finns inte..Tror inte direkt dom far illa av det heller även om fokus inte är 100% på dom. Huvudsaken är väl att man är nöjd med valen man gör. Trots allt slit njuter jag ändå av att få träffa barnen varje dag. Dom växer fort!Är också lite av en perfektionist men har fått släppa på det en hel del sen jag blev förälder😊
Ja, så kanske det är 🙂 <3 och nej, självklart far dom inte illa av det. Men jag tänker att det är fint att ha en positiv inställning till att ha dom på halvtid när livet har blivit som det har blivit. Man får försöka hitta fördelarna då det är så livet kommer att se ut nu <3 kram fina du 🙂
Så bra skrivet M. Håller fullständigt med. Det är viktigt för barnen att se alla de måsten med. Jag har 3 barn och mina barn har fått lära sig att leka en del själva, hjälpa till och hänga med mamma på del tråkigheter. Man behöver inte finnas där till 100% konstant.
Jag tycker det är konstigt att folk ens på riktigt tror att man kan skilja sig för att det är typ som en trend! Klart man ska kunna stå för att man tycker det är skönt att vara utan barnen i två dagar, hellre det än 1 vecka. Det hade varit tuffare. Två dagar är okej på nått sätt även om det svider att inte kunna pussa de varje dag när man vill.
Jamen visst <3 kram!
Jag älskar min man och vill inte separera men visst har man tänkt ibland att det vore skönt att inte ha barnen vissa dagar för att istället iobba undan allt annat och fokusera helhjärtat på barnen när man väl har dem. Det finns för- och nackdelar med alla familjekonstellationer och det är väl toppen att du kan fokusera på fördelarna och göra det bästa av situationen. Varken du eller barnen vinner ju något på att du går runt och gräver ner dig i ledsamhet och saknad när du inte har dem. Tycker du resonerar helt rätt!
Nej, det är ju så!! Stor kram fina du <3
Folk ska alltid gnälla. Är väl jättebra att du känner att det känns OK. Hade folk tyckt att det var bättre att du grät dig igenom dagarna utan barnen?
Men visst är det så! Ja förmodligen inte det heller ;p kram
Men var det inte detta som var största anledningen till separationen? Att kunna få möjlighet till egentid. Väl inget fel med det.
Nej, det var verkligen inte orsaken till separationen 🙂 långt ifrån!
Alltså vilka är ni som vill vara med era barn 24/7 och inte verkar tycka att det kan vara skönt att vara ifrån dom? Jag håller helt med Gabriella i detta. Varför är det så fel att inte tycka att det är hemskt att vara ifrån dom? Jag tror att det kommer kännas SÅ skönt för barnen att mamma inte bryter ihop för att dom åker till pappa. Då kan ju dom ha bra dagar utan att någonsin få dåligt samvete. Tänk själva vad jobbigt att behöva åka ifrån någon som man märker blir ledsen? Detta är det mest sunda man kan känna tycker jag. Väldigt osjälviskt också, att tillåta barnen att vara hos sin pappa och förmedla känslan att mamma klarar sig ändå. Och ursäkta om detta låter hårt men ni som tycker att detta är så fel, har ni inget annat att leva för än era barn? Är ni inget utan dom? Det värsta min mamma nånsin har sagt till mig var en gång när hon sa att hon inte kunde leva utan mig. Jag fick så dåligt samvete, kände ett sånt ansvar för hennes liv och lycka. Berättade detta för henne när jag blev äldre, hon förstod precis och bad faktiskt om ursäkt. Nu när jag själv har barn skulle jag aldrig nånsin säga något sånt. Jag tycker att du Gabriella verkan vara en fantastisk mamma, ha sunda värderingar och sätta dina barn först!
Men visst 🙂 Tack fina du för dom snälla orden! Ja, jag är så mycket mer än bara mamma och det är på det viset otroligt skönt att få dom där dagarna för bara mig. Känns nästan oförskämt lyxigt och jag hade inte föreställt mig att jag skulle känna så.. Klart att jag saknar dom och det pirrar i hela kroppen när jag tänker på att jag ska få träffa dom snart igen när jag inte har dom! Men det ÄR också skönt och speciellt när jag vet att dom har världens bästa pappa som dom får umgås med i ett par dagar. KRAM <3 och detsamma!
Det är som att det bara är OK att ha en känsla i kroppen samtidigt. Jag tänker att man ju kan sakna sina barn OCH vara tacksam för egentid på samma gång. Så brukar jag känna när jag får ha mina tjejkvällar iväg från mina barn. Jag har jättekul och det gör mig så gott, vilken nytta vore det (för mig eller barnen) om jag BARA saknade mina barn hela kvällen och därför hade tråkigt? Sen så är det ju världens bästa att få komma hem till familjen och krama om dem.
Ja, det är ju så! <3 PRECIS så känner jag. Jag saknar dom men går inte runt och är ledsen då jag vet att jag snart får ha dom igen. Kram <3
Människor som tror att så stora livsval styrs av trender har nog svårt att förstå att det finns vanliga människor med vanliga liv och känslor bakom bloggarna/instagram.
Jamen visst är det så!
Jag tycker att det är fantastiskt att du hittar till att känna att det är positivt mitt i allt. Tror verkligen att fler föräldrar hade behövt lite paus då o då för att hämta krafter o bli sitt bästa jag. Så strunta i dem som försöker blamea dig o låt dig själv få känna vad du känner. Inget fel med det! Mår du bra, är det större chans att dina barn också gör det. Du e grym!
TACK snälla du <3 stor kram!
Herregud vad är det här för människor?
Visst är det jobbigt/tråkigt att vara ifrån sina barn, självklart saknar man dom. Men man måste göra det bästa av situationen, och det ÄR behövligt med dom barnfria dagarna, när man inte längre har någon i vardagen som man delar ansvaret med!
Har varit själv med mina flickor i nästan två år nu 😅
Ja, det är ju verkligen så 🙂 <3 kram kram! GRYM du är!
Jag håller med dig helt. Vi har en 3-åring och en 9 månader. När storebror är på förskolan är ju den bästa tiden på dygnet 😅 Det är ju lite skamlöst att barn med småsyskon inte kan vara på förskolan mer än 15 timmar per vecka. De har ju så mycket roligare där!
Ja, Jason vill alltid vara på förskolan typ och tycker att det är jobbigt när jag hämtar honom många gånger ;p Kram kram <3
Tycker att det är skamlöst att bästa tiden på dygnet är när ditt barn är på förskolan. Varför skaffa fler barn när man känner så?
Barn behöver absolut få umgås med andra barn men det behovet kan man ju tillgodose själv också genom öppna förskolan t ex eller att göra saker med andra mammor. Men de behöver också lugnet och ron hemma med föräldern. Förskolan är en ganska stressig miljö för barn trots allt.
En annan aspekt är den samhällsekonomiska. Att få subventionerad förskola 15 tim/vecka är ju en otrolig förmån när man dessutom uppbär föräldrapenning. Varför ska just barnfamiljer ha så stor del av skattepengarna? Bättre då att det finns pengar till mindre barngrupper och mer personal tycker jag.. / Mvh förskollärare
Tack! Så enormt tacksam att du öppet säger rakt ut att man får njuta av tiden utan barn. Jag upplever att man förväntas må dåligt över att inte ha barnen på heltid och gör att man inte vågar ens erkänna för sig själv att man faktiskt mår bra även om barnen inte är hos en. Så tack!
Ja, det är ju så!! Tack själv!
Alltså älskar att du bara ”jag är världens bästa mamma” SÅ BRA du är som VET om det och inte låter dig påverkas av såna bittra kommentarer, allt för att dom vill få dig o känna dig nere. Jag är precis som du har alltid vänt alla svåra tider/situationer i mitt liv till något positivt försöker alltid se ljust på saker o ting hur hemska perioder jag än har haft o det är som att det nästan sticker lite i folks ögon. Märker att folk stör sig på dig med för att du är så stark. Fortsätt så och jag är själv mamma till en pojke på knappt 1 år som tar så mycket av min energi om dagarna plus gravid i 6 mån på de, man får känna att det är skönt när man får avlastning! Shit folk alltså…🤦🏽♀️
Ja, man mår ju så mycket bättre om man försöker se saker positivt 🙂 Heja dig, du är grym!! <3 <3 kram
Äntligen! Äntligen någon som öppet kan säga att det faktiskt är skönt att inte vara med sina barn dygnet runt jämt och ständigt!
Jag har inte några egna barn, men jag har jobbat på förskola i många år och har många vänner med barn och upplever att ytterst få verkar kunna erkänna att det är rätt skönt med tid för annat än sina barn.
Nu är ni separerade, barnen har lika mycket rätt till sin pappa som sin mamma och pappan har lika mycket rätt till sina barn som mamman. Så då har du två alternativ:
1. Sitt hemma och gråt och var olycklig när barnen är hos sin pappa. När barnen är hos dig så går du runt med en stor klump i magen av ångesten om att dom snart ska tillbaka dit igen.
eller
2. Njut av alla stunder livet bjuder på! Jobba och fixa, träna, umgås med vänner, dejta (om/när du känner för det) och njut sedan av tiden när barnen är med dig.
För mig är valet solklart!
Du är så ung, Gabriella, men jag imponeras ständigt av dig! Så klok och vettig. Fortsätt så och du kommer komma hur långt som helst i livet fyllt med så mycket lycka, kärlek, närhet och allt du någonsin kan önska dig! <3
Fina du, tack för en så deppig och lyftande kommentar. Betyder så mycket för mig. Ja, alternativ två känns ju så mycket bättre. Klart att man saknar barnen men att gräva ner sig och vara ledsen fram tills att dom kommer tillbaka igen känns inte som ett alternativ för mig. TACK för alla fina ord igen och stor kram <3
Det som slår mig är att de flesta säger att man får tid till annat när separerat – det är ju ändå sorgligt att många inte verkar ge varandra det medans man är ett par…om du förstår vad jag menar? Jag är ofta helt ensam med barnen vissa dagar i veckan (om man räknar bort nätterna då) och har sovmorgon på helgen – och det kan jag ha just för att min man finns här medan många mammor verkar dra ett sånt himla tungt lass att det blir lite av en lättnad när de sedan får vara själva…
Självklart fick jag egentid när vi levde ihop med 🙂 har du följt mig ett tag så vet du ju att jag hittar på saker ofta. Förstår dock helt klart vad du menar! Det blir ju ändå på ett annat vis när man faktiskt delar upp sig på riktigt. Kram <3
Tror dom menar att folk som sysslar med sociala medier är så inne i sitt. Och tyvärr någon stans glömmer av verkligheten och vad som är viktigast.. man glider i från varandra i allt fokus på sina sociala medier. Detta är fakta och inte ngt påhitt. Man blir aldrig riktigt nöjd pga att prestationen hela tiden finns där.
Var har du hittat denna fakta då? Vore ju intressant att läsa 🙂
Fast, det är ju samma som ett vanligt jobb? Man visar bara upp det mesta av ens privata när det är i sociala medier.. människor med vanliga knegar jobb glider ifrån eller håller ihop lika mycket som de med ett sociala m. Jobb. Antingen så håller ett förhållande eller så håller det inte OAVSETT yrke. En sund människa känner nog lika mycket prestations ansvar inom ett annat yrke.. folk följer ju bloggerskor FÖR att dem är som dem är, inte för att dem presterar för mycket. Därav att alla har sådan inblick i Gabriellas liv och nu skilsmässa FÖR att hon bjuder in till HENNES liv.
Precis så är det ju 🙂 <3 kram kram!
Jag och min man har levt ihop under alla år med 3dt barn som nu är vuxna. Kommer ihåg den sköna känslan när min man/barnens pappa tog med sig barnen på minisemester, 2-3 dygn eller när han tog med sig barnen hem till sina föräldrar 20 mil bort över en helg och jag var kvar hemma själv. Underbart! Vad jag njöt.
Jamen visst <3 kram!
Jag tycker kommentarer som dessa är så onödiga. Folk vill hitta fel i allt en gör. Jag och andra sidan tycker du är grym som fixar att ha sådan positiv inställning trots det jobbig du går igenom. Det är fint att se att livet tar inte slut för att man separerar och har kidsen på halvtid. Tvärtom. Livet börjar om, på nytt ungefär. ❤️
TACK snälla du <3 ja, det är så jag känner. KRAM
HEJA DIG!!! Jag har kidsen på halvtid och efter en intensiv vecka med snor, skrik, magsjuka, kissolyckor, gråt och skratt så finns det inget jag längtar efter mer än att det ska bli måndag och pappavecka så att jag får återhämta mig. Jag älskar mina ungar men jag älskar också att jag har möjligheten att vara ifrån dem i några dagar så att jag hinner återhämta mig och sakna dem samtidigt.
Jag vet jättemånga som har sina barn på halvtid och ÄLSKAR det! Så det är inget du ens ska behöva förklara. Det är skittufft att ha barn och det ÄR skönt för de flesta att få vara utan barn.
Sen är det helt okej att hata att ha barnen på halvtid också! Jag vet att jag älskar varannanvecka-livet och det gör mina ungar också som får leva med två lyckliga föräldrar.
Förstår dig helt <3 heja dig! Finns ingen skam alls i att känna så och jag känner precis likadant! Skönt att man inte är ensam i dom tankarna. KRAM!! <3
Skaka bort de kommentarerna! Är själv en ”2-2-3 mamma”, Inget man väljer med glädje, men hellre det, och vara 100% lycklig mamma mina barndagar, än den olyckliga 7 dagarsmamman jag var innan skilsmässan. Du är en imponerande person, folk försöker hitta ngt att trycka ner dig för, tråkigt nog. Fortsätt som du gör, du är en förebild på många sätt! Mvh M.
Men visst är det så! Du har SÅ rätt. Kram <3 <3 tack för fina ord!
Blir helt matt av dessa kommentarer du får. Har sett ännu värre än just dessa två i ditt kommentarsfält och jag fattar inte hur du orkar ha en så trevlig ton tillbaka alltid. Fast det är nog det enda sättet att bemöda dem kanske, Kill em with kindness 😉
Stor kram!
Ja, det är väl så 🙂 brukar inte ens godkänna sådana kommentarer men gjorde ett undantag nu! Kram <3
Hej! Vill först och främst bara säga att du är grym på så sluta aldrig med det du gör ❤️ Jag har ju följt dig ett tag nu och vet om att ni haft det tufft med avlastning osv. Har du någonsin funderat på om det skulle kännas enklare att ha barnen på förskola samtidigt som du jobbar på hemma och sedan ha lite mer fria eftermiddagar eller du känner att du vill ha barnen hemma ett tag till?
Tack för fina ord <3 Jag vill ändå ha Jolie hemma nu till våren iallafall tror jag. Kanske efter det med beroende på hur det är med hennes hjärta. Jason går ju redan 15h/veckan. KRAM fina du <3
Herregud så ignoranta människor kan vara! HUR skulle man kunna vara glad över att vara utan sina barn, men man kan inte stanna i en relation om det inte längre är det man vill oavsett anledning.
Tycker att du är så stark och hanterar det så bra, tar en jobbig situation och försöker se det positiva i det och gör er situation och gör den till något bra. Du visar ju även när det är tufft och du har en dålig dag och är öppen med att det är jobbigt ibland.
KRAM till dig <3 <3 tack!
Alla har rätt att känna precis som man känner och hantera en separation precis så som det passar en själv!
Tror att många tänker att man inte ”sörjer” ordentligt och kanske inte respekterar det man hade i förhållandet bara för att man inte är superledsen hela tiden.. så dumt ju! Alla gör olika och känner olika 🙂 Kram till dig!
Ja, det är ju så! <3 kram kram!
Alla känner olika såklart! Jag önskar att jag kände mer som dig men jag lider tyvärr fortfarande varje sekund utan barnen (det har gått 1,5 år sedan separationen nu). Jag kan tyvärr inte njuta av egentiden utan hjärtat värker och kroppen SKRIKER efter barnen så fort det är pappadagar 😭 Har precis som du världens bästa och tryggaste pappa till mina barn, så det handlar absolut inte om det. Fruktansvärt jobbigt iallafall. Försöker acceptera att jag aldrig kommer vänja mig vid att vara ifrån barnen, men det är svårt. Jag bryter ihop så fort pappan har hämtat barnen, och har ångest och känner mig typ hjärtekrossad varje sekund jag är utan dem. Ush ush ush 😭😭
Åh förstår <3 ja, det är ju så lika vad man känner.. Underbara du. Skickar en STOR kram <3 du är bäst!
Och man kanske ändrar sig! För en längre tid sen skrev du väl att du aldrig kunnat separera och vara ifrån barnen på halvtid utan att du hellre levt med F som kompisar för att kunna ha barnen hela tiden. Men man utvecklas ju hela tiden!
Yes, det gör man ju verkligen <3 kram
Jag tycker att det är lyxigt att ha barn på halvtid 🙈 som du säger så kan man prioritera annorlunda än om man hade barn hela tiden, passa på att göra vettiga saker och roliga saker när man är barnfri och det blir så mycket mer kvalité dom dagar man har barn 🌸
Låter lite orättvist dom som klagar, umgås dom verkligen med sina barn 24 timmar om dygnet alla dagar i veckan? Tror inte det 😅
Kram till dig!
Ja, det är verkligen oförskämt lyxigt nästan! Man får på något vis det bästa av bägge världar 🙂 <3 men klart att man saknar dom!! Samtidigt som man njuter, kram<3
Du är en helt fantastisk människa och mamma Gabriella, skönt att höra att du ändå känner så mycket styrka i dig själv i allt som sker. Du är en sån förebild, kramar till dig!
KRAM <3 <3 tack för så varma och snälla ord!
Privat så du behöver inte svara, men tror du F är lika positiv?
Alltid känt igen mig i dig. Nu gör jag inte det. MEN känner igen många av mina positiva vänner osv. Alla är vi olika. Och er skilsmässa verkar ju ändå bättre än sådana där man inte är överens (var ni det, upplevde du? Ifall frågan inte är för privat) och någon blir bitter.
Jag får dåligt samvete bara jag är hemifrån 3n sekund utan barnen typ, men det är en dålig grej. Snart börjar jag jobba och hjärtat går sönder. Vill sitta ihop med barnen. Sen tänker jag att ditt yrke ger dig en annan verklighet än någon med 9-5 jobb, då träffar man ju aldrig sina barn.. Kram till dig
Ja, alla är vi olika <3 förstår dig helt. Jag kände så förut när Jason var yngre. Även när Jolie var bebis. Sedan hade det nog känts värre om jag lämnade ex. Jolie till förskolan för det är jag inte redo för ännu heller. Men när jag vet att hon är hos sin egna pappa så kan jag verkligen slappna av och njuta av mina barnfria dagar. Kram <3