Gabriella Possler

Inlägget innehåller annonslänkar

Ni två. Tänk att ni har bott i min mage. Varit pyttesmå. Jag har burit er, era hjärtan har slagit under mitt. Ibland känns det bara så overkligt att jag har fått er. Att ni är 50% av mig och att jag ska få följa er längs livets resa. Jag ifrågasätter mig själv i mitt föräldraskap varje dag. Vad jag gör, hur jag är, vad jag säger. Jag följer mitt hjärta och går efter min magkänsla. Försöker att vara ärlig mot både mig själv och er i alla lägen. Jag är så långt ifrån perfekt som det går att vara men känner samtidigt att det är så viktigt att alltid våga vara mänsklig, våga visa känslor och våga vara sig själv. Något jag vill lära er är att man aldrig kommer att bli lycklig om man inte vågar vara sig själv, att det är så viktigt att alltid följa sitt egna hjärta, att våga vara annorlunda och tänka annorlunda. Att det är okej. Och att man ska vara stark i den man är. Jag vill vara den bästa mamman jag bara kan för er samtidigt som jag vill lyckas med allt jag själv önskar för att kunna visa er att allt man drömmer om är möjligt, att man alltid ska tro på sig själv och sikta högt.

Innan jag blev förälder tror jag nog inte att jag insåg hur svårt det där med föräldraskap är. Att man ska kunna balansera föräldraskapet tillsammans med uppbyggnaden av sig själv, karriär, egna känslor och tankar och livet som händer hela tiden. Det är skrämmande och det är stort. Det är nästan lite för stort när jag faktiskt tänker på att jag har ansvar över dessa två små personer och deras framtid. Att jag har ansvar över deras vis att se på sig själva, deras syn på livet och deras syn på andra och sin omgivning. Jag är rädd att göra fel samtidigt som jag ständigt vågar känna att jag faktiskt gör rätt. Jag vill bygga självständiga, omtänksamma och godhjärtade människor av mina barn. Jag hoppas verkligen att jag kan ge dom alla verktyg som behövs för att dom alltid ska känna sig trygga i sig själva, sanna mot sig själva och starka i sitt egna jag.