Känner väl igen mig. Jag och min partner har varit tillsammans ett tag, vi har två barn varav ett är sjukt. Just nu krisar vi rejält. Jag kan vissa dagar titta på honom och ba ”är det du jag ska leva med i mitt liv? Hjälp!”. Vi bråk-bråkar inte men det finns en konstant irritation och det känns som mina varma känslor för honom är på pause.. Jag vill ju känna samma som förr, Men ja.. Jag vet inte hur detta ska sluta. Jag önskar er all lycka oavsett hur livet blir. <3

Tråkigt hoppas ni öser det,
Ni älskar väl varandra fortfarande 🙂 ?

Tack Gabriella! ❤️ Det här inlägget kom precis i rätt tid för mig, det var exakt vad jag behövde höra! ❤️❤️

För ungefär ett år sedan fick vi reda på att jag var gravid med barn nummer två våran lilla kille hade inte fyll 1 år. Allt var bra först men sen helt plötsligt kom sambon och sa att han inte ville längre och att jag var tvungen att flytta. Detta är min bästavän och vi har gjort allt ihop sedan 2013.. Jag flyttade alla mina saker till min mamma men hann bara sova där i några nätter innan hennes husdjur fick en smittsam sjukdom som kunde smitta våran son. Fick därför flytta tillbaka tillfälligt igen, det blev dock inte tillfälligt för nu lever vi ihop igen precis som innan. Det jag vill komma till är att ibland blir det kriser och Sålänge man bara försöker och vill att det ska bli bra så gör det de men det kan ta tid. Vi bodde ihop i ca 6 månader innan vi gemensamt tog beslutet att det var vi igen, vi sa heller inget om min graviditet pga allt detta, inte förens jag var så längt gången att det skulle synas . Styrkekramar till dig!

Känner igen mig och stort av dig att dela med dig ärligt! En grej som är en del i det tror jag är att ett projekt som ett nybyggt hus är så roligt men tar massor av tid och energi! Bor i nybygge själv och hela sommaren har min man själv byggt garage. Har i princip varit ensamstående med 2 barn. Är så otroligt trött av det just nu, flera veckor ensam med barnen trots att jag älskar dom mest! Mannen är också trött och irritationen kommer som ett brev på posten och småbarn, lite tid ihop! Kan bli så otroligt bitter på att mannens föräldrar är pensionärer men väljer att avlasta hans två syskon med familj massor men inte oss. Men vad gör man?! Hoppas att ni hittar tillbaka till varandra och kanske till och med får chansen till lite barnvakt!💚

Det här kommer nog lite konstigt, men ibland fastnar det saker som jag bara vill göra för er. Jag drömde alltså att jag var er nanny, haha. Jag fick kämpa för att du kunde känns dig lugn i att lämna ifrån dig dina barn. Jag har jag jobbat i 10 år på förskola, så jag själv var väldigt lugn i detta, haha. Jag ville så gärna att ni skulle få avkoppling och tid till att rå om varandra 😊 Kanske låter lite creepy men jag läste din blogg precis innan så det kan ju vara därför.
Ni gör ett fantastiskt jobba!! Stor kram till er!

Vi har tre barn, 14, 12 och 7år gamla.. jag vet hur tufft man kan ha det och känna sig bortglömd och ofta missförstådd under småbarnsåren.. Men det blir (oftast) Bättre …! För oss började kärleken liksom om på nytt för Typ ett år sen, man måste inte alltid passa nån eller titta på att de inte äter sand och man Bär inte alltid runt på nån! Känns som om vi hittade tillbaka till det vi var innan vi var Bara mamma och Pappa i Flera år. Att vi Ser varandra igen! Det blir nog ofta så. Hoppas att allt löser sig ❤️

Fina, ärliga och öppna du! Brukar av någon anledning inte kommentera men kände att jag idag ville det, glad att få följa dig i både bra och dåliga stunder, det gör dig unik på många sätt! Stor kram!

Det syns inte på bilderna du lägger upp allt verkar så gulligull. Jag har tänkt att avfölja dej för det verkar så tillgjort allting. Men du kanske är bra på att dölja. 🤔

Ang ensamtid, alridg frågat vänner om ni kan ha deras barn en natt och tvärtom eller under dagen, gynnar ju alla vet att du sagt att ni har noll avlastning

Varför tas mina kommentarer bort. Det känns som mobnning.

Älskar att du är så öppen och ärlig. Tycker det är viktigt att våga prata om att det inte alltid är en dans. Du är grym. Jag undrar även om byxor och tröja som du hade på dig på din instastory. Såg ut som ett mjukisset vart är det ifrån? Kram på dig

Försök och ta det lugnt sista veckorna innan allt drar igång. Bara va det behöver väl inte hända något hela tiden. Ta vara på varandra. Resten med allt stök som du vill ha gjort låt det vänta det blir klart. Dom säger att skaffar man sig ett hus blir man aldrig klar.

Tack för att du delar med dig, känns så skönt att höra att fler är där jag är just nu. Vi har också 2 barn tillsammans 3 och 1 år och renoverat hus sedan i våras och har i stort sett ingen avlastning med barnvakt. Det tär något otroligt på förhållandet när man aldrig får tid, om det bara så är en lugn kväll i soffan, men jag vill tro och hoppas att det vi kommer starkare tillsammans ur detta, om det just nu känns långt bort…

Känns så skönt att du delar med dig av detta. Alla har sina grejer och det kan vara uppfriskande att höra. Man är inte ensam med sina problem och det är inte ni heller. Önskar er all lycka ❤

Klarar man småbarnsåren så klarar man allt. Ge inte upp och fortsätt kämpa! Ni har det här! 💛

Åh, vi är som er mitt i vår största kris just nu. Fast hos oss ligger otrohet som grund till allt… önskar inget annat än att vi tar igenom det trots allt. Jag älskar ju honom och vill leva vårt liv tillsammans livet ut. Jag hoppas att rådgivning gör att vi får redskap för att ta oss igenom detta så jag kan förlåta. Livet är tufft och går upp och ner!

Jag ÄLSKAR detta med dig Gabriella. Din ärlighet, ödmjukhet men också sättet du skriver på. Jag blir så lugn och harmonisk av dina inlägg. Tack för att du är du för du är helt fantastisk ❤️

Ni är inte ensamma om att ha det tufft i perioder. Vi hade en tuff vår, men gick till en familjerådgivare och pratade i juni och det hjälpte oss mycket. Vi har precis som ni ingen direkt avlastning. Funderat på att ta in hjälp? Hemstäd, nanny några timmar i veckan? Vet att du vill vänta med att skola in Jolie, och att Jason går få timmar på förskolan. Kan Jason kanske gå några timmar mer? Du jobbar ju, och är ju inte föräldraledig på heltid. Kanske ha nanny ibland till Jolie och vid tillfällen för båda barnen så du och F får lite mer tid tillsammans?

Fint att du delar med dig hoppas det vänder snart 💕 och ja det lyser ofta igenom på en blogg, jag har förstått att det är något som inte riktigt är som det ska. Lycka till med livet framöver💕 du är grym

Som min kära mor brukar säga livet händer just nu, relationer förändrats, till de bättre och till det sämre. Men ifall man älskar varandra så brukar man alltid finna vägen tillbaka till varandra och komma tillbaka starkare. ❤️ Jag och min sambo är nånstans där just nu, vi bråkar inte, men vi pratar, älskar varandra men allt relationen är inte som den har varit bara sådär ifrån ingenstans.. och det jag har gjort för att pigga upp mig är att försöka träffa mer vänner, göra roliga saker med mina vänner. Lixom sova över hos dom, en tjej kväll, weekend. För att man ska längta efter varandra. Du verkar världens finaste människa. Klart du och fjord kommer hitta tillbaka till varandra. Du är inte ensam det vill jag komma fram till.. håll ut, det blir bättre. Kram

Fint att du delar med dig! Tror alla som haft en längre relation och speciellt med småbarn kan relatera och känna igen sig. Finns det ingen som kan ha barnen 1 natt så ni kan åka iväg på spa? Eller att barnen har playdate hos några vänner så ni kan få åka iväg och äta en god middag själva och vara bara ni. Tror och hoppas att det kommer att lösa sig och bli bättre med tiden, det är okej att inte alltid vara på topp! Kram

Förstår hur det känns. Vi träffades också unga, och har varit tillsammans i 17 år, fyra barn. Vi har också en svacka nu. Jag upplever att när det är så mycket som behöver fixas och roddas med hela tiden ( vilket det ju alltid är med många barn) blir man trött och grinig och missunnsam mot den andra. Som när vi kommer hem efter semestern, då åker han och tränar direkt medan jag matar barn och bebis, städar, packar upp med ledsen bebis runt benen. Dagen efter finns det massor kvar att städa, han fixar sina saker och jag övriga fem personers. Jag fixar alla barns presenter inklusive presenterna från hans föräldrar ( de swishar). Tagit alla nätter med alla barn i alla tider. Konstigt att man inte är glad och kåt liksom?

Jag vet hur det är! ❤️ Och rätt var det är vänder det bara helt av sig självt. Jag brukar tänka på relationer med andra som med relationen till sig skälv: vissa dagar är man stark, känner sig snygg ochbäst. Vissa dagar tycker man att man är världens pinsammaste person och bara fel. Så är det me relationen till andra också. Det går upp och ner. Man är två stenar som ska slipas mot varandra. Ni har ju varit mkt ledig ihop och hjälps åt me allt. Nu kanske det varit mer press me dopet, en ska plugga osv och vardagen märks mer och det märks också i relationen tycker jag. Kämpa på, snart vänder det ❤️

Tror du nån kompis med barn kan passa era små så att du och F får tid till varandra? Vet att ni har svårt att få barnvakt men kanske nån vän kan ställa upp om ni behöver lite kvalitetstid? Hoppas ni löser vad det nu är som känns off 😊

Känner igen mig där. Ett par sen 2008 och så många kriser och ibland hamnar man verkligen i en grop som är svår att ta sig ur. Vi är människor och vi går igenom olika faser i livet konstant. Vi utvecklas, personligt, ekonomiskt, psykiskt och fysiskt. På alla sätt. När man då delar livet med en person som kanske själv också går igenom olika faser och känslor så kolliderar allt, uppfattningar, missförstånd och allt annat med ens egna tycke och mående.

Det måste väl vara den allra svåraste relationen att vårda, någon man bor med och hänger med dag in o ut. Kanske man behöver en paus, tid att reflektera. Jag är sån iaf, och jag älskar att umgås med mina vänner även om vi knappt ses.. För mig räcker det att vi umgås hemma hos ngn av dom eller mig, eller tar en fika ute. Är absolut ingen som gillar att festa eller dricka och finner inga svar ute i sådana miljöer. Det skulle dessutom skada mitt förhållande och jag personligen skulle inte tycka det var roligt om min man ville festa på egen hand med vänner i en sådan miljö. Med mig, ja absolut. Även om jag inte alls trivs i sådana sammanhang. Vi är alla olika o med det sagt är det Inget fel med att man festar eller så utan det skulle bara inte funka för oss.

Jag o min man har alltså varit tsms i över 11 år nu och vi är totalt olika som människor, vi har olika intressen, olika syn på saker o ting och verkligen tolkar saker o ting oftast olika. Det är en konst att få en balans i livet när man är olika.men det kan också vara en fördel i många situationer. Med två små så glömmer man att vårda sitt förhållande, ibland, man kke känner sig ignorerad, inte kan kommunicera på en normal nivå, två barn som kräver allt av en. Ens tid, energi, tålamod och nerver. Det är så lätt att glömma vad man har framför sig och ta det för givet. Ibland kanske det inte ens är värt att kämpa för men oftast är det det, Jag skulle lätt önska vi gick i terapi tillsammans och även själva. Vi alla skulle ibland behöva någon att prata med, då menar jag inte bara vänner. Utan någon som verkligen kan gå til djupet av ens känslor och mående. Ge en verktyg att jobba med sig själv o sitt förhållande. Så lätt att hamna i en ond sprial..
Hoppas ni löser det och allt blir bra för er❤️