– Igår fick jag äntligen till mitt träningspass! Guuud vad skönt det var och det var typ nästan som om kroppen kliade av att inte ha tränat ordentligt på en vecka.
– Det var fint att se hur skönt barnen tyckte att det var att lägga sig i egen säng. Dom var så mysiga och hoppade runt bland alla kuddar och täcken och tjöt av lycka.
– Himlen öppnade sig plötsligt igår och regnet började ösa ner. Vi hann ta lite frisk luft en kort stund iallafall. På riktigt i en kvart typ, haha. Tycker att vädret är så konstigt nu! Kommer det ens att bli sommar ”på riktigt” i år? Vad tror ni?
– I Göteborg så sprang jag in i en butik som jag har velat besöka såååå länge! Fyndade grejer till både köket och barnens utelek för typ 700:-. Köpte en hel påse med olika saker. SÅ billigt och så fantastiskt fina saker. Älskar! Blev också målarfärg, pennor, pysselgrejer, pärlor, pärlplattor. Sååå fint! Var så glad när jag packade upp påsen under gårdagen.
– Och vill ni se lite mer shopping? Hämtade ju ut alla paket igår som vi har missat under en och en halv vecka borta. Dessa kläder här nedan packade jag också upp igår och jag beställde också en skjorta till Jason. Tycker att Zara har ett fantastiskt utbud av barnkläder.
– Jolie älskar ju djur och djurläten! Så dessa böcker är perfekta för henne just nu! Hon härmar alla och ser vi fåglar eller kryp eller fiskar ute så är hon sååå fokuserad och ska titta, härma och peka.
– Jag är så besviken på så många i vår omgivning. Igår var jag exempelvis så arg så att jag kokade på kvällen och kunde inte somna… Jag är så tacksam för vänner som vi har och vi har ju rätt så många. Det är fint att barnen har både vuxna och barn som dom kommer att få växa upp med som dom bryr sig om och som bryr sig om dom tillbaka. Men ja… Ibland kan jag bara haka upp mig på saker som jag inte kan förändra och bli så arg och frustrerad. Önskar att jag kunde berätta allt för er och bara skriva av mig men kommer aldrig att göra det i respekt mot alla inblandade. Men det är så tufft många gånger att ha så otroligt knepiga relationer till vissa familjemedlemmar eller ingen relation alls. Den där besvikelsen kring att man tycker att ens barn är det finaste som finns men att det inte är många som är villiga att ge dom tiden, intresset och engagemanget som dom faktiskt förtjänar. Att ingen hör av sig, ringer och frågar hur det är, har koll på födelsedagar, hjärtkontroller och allt där i mellan. När man inte vet hur man ska behöva förklara för sina barn i framtiden varför vissa av deras vänner har en person i sitt liv som dom inte får ha. Vissa kvällar så rinner bara tårarna när jag tittar på mina barn. Jag vill kunna ge dom ALLT men vissa saker kan jag inte påverka och man kan inte styra andra och deras beteende, intressen och fokus. Tur att vi har varandra iallafall. Sedan har vi som sagt många i omgivningen och en del inom familjen som bryr sig om barnen med och gör det dom kan. Men jag har mycket känslor kring dom som faktiskt inte bryr sig på ett eller annat sätt. Både ilska och besvikelse och bara en stor sorg. Och den kommer förmodligen att finnas där genom hela ens liv.. Man får bara lära sig att leva med den.
Bilder av fina wanderings.se
Kommentarer
Nu låter de som att min pappa inte bryr sig, tvärtom men inte på mamma sättet, hanr mer mys och bus morfar
Åh, då förstår jag!! <3
Jag önskar att ni kunde låna min mamma. Trots att hon hamna i rullstol för ca 9 år sedan lägger hon ner energi, smsar ringer. När min son va sjuk första gången mådde hon dåligt för att hon inte kunde komma då vi bor i lägenhet. Hon brukar till och med komma ihåg va min son som är sju vägde sist samt längd 😂 men era barn kommer växa upp lyckliga pga dig och din man.
Nej så fint.. <3 vad fantastiskt att du har en sådan fin mamma <3 så SKA det vara! Tack snälla, det hoppas jag med 🙂 vi gör verkligen allt för barnen, hela tiden <3 kram
Känner igen mig så väl i din text. Så otroligt ledsen och besviken på vissa människor..0 engagemang runt barnen. Inget samtal vid födelsedagar, aldrig barnvakt eller en fråga hur barnen mår. Blir så ledsen då min 7 åring har mkt tankar kring detta. Tänkte att jag skulle vänja mig efter 7 år..men tyvärr kommer besvikelsen tillbaka gång på gång. Det krävs så lite för att göra nåt som för barnen blir jätte stort. Tack för att du delar med dig ♡
Nej fy 🙁 gör ont i mig att läsa.. KRAM fina du <3 tack själv, man känner sig mindre ensam när andra lever likadant <3
Jag förstår precis hur du menar och det är helt fruktansvärt 💔 jag har två barn. 2 år och 9 månader. Separerade från deras pappa efter 10 år i början av graviditeten med lillasyster. Varje dag tittar jag på mina fantastiska barn och hjärtat bara exploderar av kärlek. Jag kan för mitt liv inte förstå hur deras pappa kan vara så ointresserad och det får mig att gråta emellanåt av sorg för mina barn sol förtjänar så jäkla mycket mer! Tröstar mig med att jag åtminstone är den bästa mamman jag kan vara och att dom har en massa andra människor runt omkring som älskar dom. Dock sitter den där sorgen konstant som en tagg i hjärtat ändå. Kärlek till dig, F och dom små. Ni verkar vara helt fantastiska föräldrar ❤❤❤
Men gud 🙁 så himla hemskt att läsa.. Det är så fruktansvärt när en förälder kliver undan från allt ansvar och faktiskt inte har något intresse i sina egna barn.. 🙁 <3 Ja, du är helt fantastisk och det räcker för barnen med att ha dig!! <3 tack för så fina ord och största kramen till dig <3 <3
Jag undrar bara om de vänner ni har idag (med barn) är samma som ni hade innan ni flyttade från Umeå, alltså är det era ”gamla” vänner eller har ni fått nya i och med att ni fått barn? Isåfall, hur? Jag känner mig så ensam i min livssituation. Alltså mina gamla kompisar har flyttat till andra städer/pluggar osv, medan jag har pluggat klart, köpt hus och börjar längta efter barn. Men jag är så rädd att jag ska bli ensam i ”mammaskapet” och inte hitta någon vän som är på samma plats i livet som jag…
Men gud, det ska du inte vara rädd för! Är lätt att få vänner när man har barn om man bara vågar! Öppna förskolor finns, föräldragrupper via MVC Och BVC!! Var inte rädd <3 så om det är det enda som stoppar dig från att försöka få barn så köööör!! För oss är vissa vänner gamla och vissa nya. En salig blandning!! Har lärt känna dom flesta via gemensamma vänner <3 kram!
Förstår dig… Har också knepiga relationer till många min familj. Tex min pappa. Han fanns aldrig där för mig och min syster trots att vi växte upp i samma ort. Sågs bara på jul och fördelsedagar. Nu när man har egna barn så kan man bara inte förstå hur ens egen pappa inte kan bry sig när man själv tycker att ens barn är det bästa som finns och man älskar dem över allt annat. Nu är jag gravid med nr 3 och min pappa har inte hört av sig någonting eller ens skrivit på insta. Man blir så ledsen och besviken… Mest ledsen för att ens barn inte kan få ha en fin morfar i sitt liv. Sen är det mycket problem på min mans sida också så vi har ingen relation till någon där heller… Känner med dig och blir så ledsen över er situation. Stor kram
Nej vad sjukt 🙁 men jag vet PRECIS hur det är!! <3 Man blir så otroligt ledsen och arg… Är ledsen för din skull med men man får tänka att det enbart är hans förlust som missar er och era fantastiska barn!! Stor kram! <3
För mig o min sambo som är ofrivilligt barnlösa är det tvärtom med uppmärksamheten. Våra syskon (som har barn) får all uppmärksamhet och omtanke. Vi som såååå behöver det när vi går igenom vår värsta stund i livet får aldrig telefonsamtal eller sms eller samtal face to face. Vi är inte vatten värda för vi inte har lyckats få barn 😔 Bra att du försöker se det positivt och TUR att ni har så bra vänner som finns där ❤
Nej men fy 🙁 alltid är det något 🙁 så sjukt.. <3håller tummarna att det är er tur snart! <3 skickar största kramen till er!! <3
Jag vet precis. Vi är i princip ensamma. Vi har ingen sorts avlastning alls av omgivningen. En del har vi ingen relation till alls medan andra väljer att inte finnas där. Tycker det är oerhört märkligt att inte vilja umgås med ex sina barnbarn. En del dagar går tyvärr åt att känna oerhörd sorg och ilska. Men jag försöker jobba med det. Jag vet jag hur jag ska varav framtiden om vi får barnbarn 🙏🏻❤️
Ja, det tycker jag med.. Helt sjukt enligt mig! Det är väl det finaste man kan få!? Stor kram <3 och samma här!
Åh gud jag vet hur det är! Tack för du skriver om detta. För de är sånt som är så svårt att prata om. När jag var först ut att skaffa barn och hade en extremt tuff tid, var ensamstående och helt förstörd så fick jag mitt första barn. Ingen kom och hälsade på ingen verkade direkt bry sig på flera år. Nu har alla skaffat barn och alla bryr sig så mycket om varandras barn. Och nu passar de och umgås med mig. Ibland dör jag inombords. Synd att andra människor kan förstöra så mycket för en. Och detta påverkar mig varje dag så kan liksom inte komma tillbaka från de. Men så är de cest la puta vida!
Förstår dig helt. DU är stark och fantastisk <3 kram!!
Förstår din frustation och besvikelse. Jag sitter i samma båt. Har 3 och snart 4 barn som tyvärr inte har många inom familjen som är engagerad på något sätt. Inget samtal vid födelsedagar ,ingen som helst typ av barnvakt eller intresse av det. Har försökt genom åren att inte försöka bry mig allt för mkt då det tar sån otrolig energi..men vissa dagar bryter jag ihop…..för mina barn♡
Precis samma för mig!! <3
Jag har stor förståelse i det du skriver! <3 Har själv växt upp med en svårt psykisk sjuk mamma och min barndom har bestått av psykisk misshandel och en massa andra tråkigheter. Jag har alltid varit ”ful och fet som ingen vill ha” osv osv.. När jag var 15 år bröt jag kontakten med henne helt och nu nästan 12 år senare har vi fortfarande ingen kontakt alls, Mitt beslut har varit tungt men ändå det bästa. Hade jag haft kvar henne i mitt liv så hade jag aldrig varit där jag är idag, hon höll på att bryta ner mig totalt och hade troligen lyckats om jag inte sagt upp kontakten där och då. Idag har jag en fin man och tillsammans har vi två underbara barn på 3 och snart 1 år. Hon har aldrig träffat våra barn och kommer aldrig att göra det heller. Fast jag tagit det här tunga beslutet själv och vet att det är bäst för mig och min familj så är det en stor sorg varje dag att jag inte fick en mamma och mina barn en mormor. Som tur har de en underbar morfar och andra fina vuxna som bryr sig om dem. Det jag ändå känner ångest över är hur jag ska bemöta barnen den dagen då de börjar fråga om sin ”mormor”, men den dagen det händer kommer jag säkert klara det också. Jag har redan klarat det värsta, att bli sviken av sin egen mamma som SKA älska sitt barn över allt annat. Som sagt – stor förståelse har ni av mig! Kramar till dig och din fina familj!
Gör så ont i mig att läsa.. Verkligen jätteont 🙁 <3 du är så förbaskat stark och tack för att du är så klok och delar din historia och dina tankar. Största kramen till dig <3 jag tycker det är fint att du bröt kontakten och kände att du är värd bättre, för det är du!! <3 <3
Ush samma här, dom säger att vännerna lämnar en, men för min del va de bara familjen. Förstår inte varför? Låtsas som inget oxå, o låtsas som dom bryr sig när vi väl ses, ush. Tack o lov har jag funnit min svärmor och tack o lov har min son en underbar farmor 🙏
Samma här! Fint att du har det <3 det är så viktigt att ha någon iallafall, kram <3
Känner igen den känsla du beskriver ang familj som ej är närvarande. Jag har en mamma som valt sprit före mig och mina barn. Det har tagit så mycket energi från mig, alla känslor. Frustration. ALLT! Men nu har jag helt enkelt bara struntat i henne. Hon är inte odräglig. Hon är snäll och trevlig då man väl hörs, men det är inte mer än så. Hon vill inte komma på födelsedagar, middagsbjudning m.m. Min yngsta dotter var 3månader första gången dom träffades.. Mamma ringer på födelsedagar, skickar julklappar och födelsedagsslantar till barnen (vi bor bara 2mil ifrån varandra). Jag känner att hon lika gärna kan sluta skicka presenter, för det viktigaste är inte SAKERNA.
Jag har valt att helt ”släppa” henne och sedan jag gjorde det så mår jag så mycket bättre! Barnen undrar varför mormor aldrig kommer, varför vi aldrig åker dit osv.. Det är svårt att svara på. ”Jag vet inte, hon kanske jobbar mycket” svarar jag oftast. Jag vet att en dag kommer barnen att förstå, när dom är stor nog. Jag tänker att det är inte synd om barnen -för dom går faktiskt inte miste om något. Att tvinga sig på någon som från hjärtat ändå inte bryr sig.. Nej! Då får det vara! Klart det är sorgligt att se andras relationer, man känner en saknad och viss avund. Men jag intalar mig själv att vi klarar oss själva. Vi har i alla fall varandra, även om det såklart hade varit ännu bättre om vi även hade de runt oss oxå.
Min pappa är dement, men innan sjukdomen så var han inte heller särskillt ”intresserad” av mig och min egna lilla familj. Jag har en storebror med samma relation till våra föräldrar som mig. Så det handlar inte om att jag är ”mindre prioriterad” eller ”felande” som man till en början ju tror då ens föräldrar inte bryr sig. Dom är bara för självupptagna med sitt.
Hoppas att du oxå ska kunna acceptera läget på ett mindre energikrävande vis tids nog. Era barn har er föräldrar och det är det viktigaste ❤
Ja, jag har också valt att släppa det.. Förut så hade jag inte släppt det genuint utan gick runt och hoppades på att det faktiskt skulle kunna bli bra en dag men nej.. Nu har jag förstått att såhär är det. Jason är så stor nu också och för hans skull är det viktigt att jag skyddar honom från människor som kan skada både mig och honom (och hela vår familj) <3 Har också en lillebror med samma relation men tur att man kan ha varandra iallafall <3 Skickar en stor kram till dig och ja, det har du så så så rätt i!<3
Känner igen mig så väl i det du skriver om familj som inte bryr sig. Vi bor långt ifrån all familj, så vi får klara oss utan så mycket hjälp och det går väldigt bra. Kan dock känna ibland att det hade varit skönt att få hjälp när vi ändå har besök, men flera av våra nära släktingar vill hellre göra annat (typ diska vår disk, laga mat, läsa tidningen etc. ) än att umgås med våra underbara barn, som de träffar kanske en helg varannan månad. De tycker barnen är jobbiga och krävande och vill att de ska vara lugna och ”perfekta”, de verkar inte förstå att vissa 2-3åringar har lite spring i benen och tycker om att leka och ha roligt – gärna tillsammans med någon de tycker om… Barnen är bara glada och exalterade, vill visa vad de kan och vad de gillar att göra, men det uppskattas inte och det hugger så i hjärtat på mig att se. Skulle så gärna vilja att de kunde se hur mycket kärlek barnen vill ge, men det går helt enkelt inte in…
Men åh 🙁 så tråkigt att läsa 🙁 <3 förstår dig helt!! Stor kram <3
Du anar inte hur tacksam jag är att du delar med dig av detta! Blev själv mamma för några månader sen (första barnet) och det gör så jäkla ont hur en del sk. Familj inte alls ger uppmärksamhet eller bryr sig. Att inte ens få ett telefonsamtal med frågan om hur hon mår.. man blir så arg och ledsen! Känner så igen mig i frustrationen du beskriver, man vill ge sina barn allt men tyvärr kan man inte styra över andra. Men det gör så himla himla ont.. 🙁 Kram på dig och tack för att du delar med dig, det får mig att inte känna mig lika ensam.
Ja, det är så skönt att veta att man inte är ensam trots att man inte önskar någon annan den sorgen 🙁 största kramen till dig, du är stark <3
Vad va det för affär så du va inne i 🙈 Jobbigt det där med släkt. Själv har jag en avundsjuk svärmor som hittar på både de ena o de andra tex tjatar om besök (bor 18 mil bort), ljuger om vissa saker o gnäller om att hon aldrig får träffa sina barnbarn, är jobbigt i tärande det också. Barnen kanske kan ha andra vuxna som extra mormor/morfar/farmor/farfar om det är de som är problemet ❤️
Systrarna Grene!! 🙂 jamen visst är det så <3 fy så hemskt 🙁 så ska det ju inte vara.. kram till dig
Åh jag vet hur det känns. Man vill glädjas åt alla som faktiskt finns men ibland tar bitterheten över, varför ”personen” som dom allra flesta andra barn har inte alls bryr sig om vårt barn eller oss heller för den delen. Precis som du skriver, hur förklarar man det framöver?
Jag tror att besvikelsen och frustrationen måste få ta över ibland, tillåt den det. För det är inte en normal situation att känna sig helt bortglömd och ignorerad av en person som i alla andra familjer oftast är en självklarhet att få ha nära. ❤
Jamen visst är det så <3 Tack snälla du för förståelsen. Största kramen till dig! <3
Har en pappa som valt att inte finnas i varken mitt el mina barns liv, vi har väll setts på nåt kalas el sånt och han ringer ibland på fyllan, Har heller ingen kontakt med någon släkting på hans sida, men jag sa för en månad upp kontakten helt. Mest för min egen skull, känner såklart en stor sorg över att inte ha en pappa i mitt liv men mina barn har ist föräldrar som älskar dom mer än livet, precis som det ska vara enligt mig. Jag tänker iaf bli världens bästa mormor/farmor när det är dags 😍❤
Ja, så känner jag med <3 <3 man blir så himla säker i hur man själv ska vara i framtiden när man blir mormor eller farmor 😀 kram <3
Så tråkigt att läsa och det är bara så ofattbart hur man aktivt kan välja bort något så fint som kontakten med sina barn eller barnbarn. Jag själv växte upp med en farmor som aldrig brydde sig om oss. Vi träffades i princip aldrig och när vi väl gjorde det minns jag bara hur hon pratade om mina kusiner! Idag är jag vuxen och vi träffas i princip aldrig. Hon brukar skicka ett brev med en slant när mina barn fyller år och det tycker jag är snällt såklart. Men annars ingen kontakt och ska jag vara helt ärligt så efter den relation hon byggde upp med mig som barn (eller inte byggde upp) så saknar jag henne inte i mitt liv. Det är hennes förlust. Hur som helst – Stor kram till dig! Ni är så fina och verkar så genomsnälla så det är inte klokt. Barnen får nog kärlek så det räcker och blir över, som det verkar.
Jamen visst 🙁 <3 Förstår helt! Du har så rätt i att det är hennes förlust. Stor kram och tack för så fina och förstående ord <3
Hej Gabriella! Först och främst vill jag bara tacka för din blogg och alla viktiga texter du delar med dig av. Är själv inte mamma, men finner så mycket inspiration utav dig inför min (förhoppningsvis) framtida familj.
För det andra: denna text berörde mig då jag känner igen mig mycket i det du skriver. Har själv haft ointresserade och frånvarande morföräldrar som beter sig dåligt när vi väl ses och inte är så engagerade överhuvudtaget.. Min mamma har många gånger gråtit över att det känns så hemskt att vi inte fick ha en mormor/morfar när vi växte upp, men ärligt talat så här i efterhand så är det inte det som är viktigt. Jag är oerhört tacksam att jag istället haft så närvarande föräldrar som gett mig så mycket kärlek och tid och stöttning genom livet och när allt kommer kring så struntar jag i allt annat. Har tröstat mamma många gånger med att säga vilket bra jobb de gör, och man får lära sig av andras misstag och se till att man fanimej inte blir sån själv istället. Visst att man inte har så mycket släkt men istället har vi en stark och kärleksfull familj. Självklart kommer kanske barnen undra, fråga och reflektera över situationen. Men, jag kan garantera att de kommer växa upp och inse hur tacksamma de är att de istället hade er två som funnits där från dag ett. Alla har ju tyvärr inte det. Men oavsett vilken vuxen som finns där genom livet, så är det de man kommer komma ihåg och lägga vikt vid. Inte vid de personerna som ej fanns där.
Hoppas du förstår min tanke trots att detta blev lite skrivet i stunden. Min poäng är att dina barn har ett kärleksfullt hem och det är de som betyder något. Även fast det suger.
Stor kram iallafall!
Vad fint skrivet <3 <3 och du har ju så rätt! Det viktigaste är ju att dom har mig och F och vi har alltid 100% engagemang i dom <3 stor kram till dig!! <3
Tänkte bara skriva att det faktiskt inte är hela världen att man som barn inte har typ morföräldrar. Jag har inga syskon, varken mor eller farföräldrar (aldrig träffat, de dog innan jag föddes) och få släktingar, många är ensambarn, men fantastiska föräldrar som gjort allt för mig, vänner och bekanta och som vuxen en sambo jag älskar. Gråt inte för mycket över släktingars oengagemang, om du inte känner att du behöver deras närhet själv. Barnen klarar sig bra 😊 Lovar! 💖
Skönt att läsa <3 Du har så rätt i det!! <3 kram!
Kan ikke skjønne hvordan de vil gå glipp av en så fin familie ❤️ Føler det helt likt desverre, som jeg har kommentert før.
Kram fina du <3
Jag vet precis hur de är.
Flyttade från min familj åh mina vänner för 1år sedan. Åh de ä bara min mamma som hälsat på 2ggr. Visst några i familjen kom upp när vi hade 1års kalaset för M men inte annars…
Dem tkr att jag alltid ska åka ner åh göra allt när ja är gräsänka åh inte ha ngn inkomst förutom just se pass att de täcker mina räkningar..
Är så besviken åh ledsen för de känns som om att dem inte bryr sej om varken mej lr dottern alls… vet inte hur ja ska göra för att få hit dem men nu orka ja snart inte bry mej längre. Känns som om ja inte ens är en del av familjen..
Min bror ha träffat min dotter 1gång åh de va på min farmors begravning…
Kram på er❤
Åh vad ledsen jag blir av att läsa det 🙁 kram till dig fina <3
De är jobbigt då jag inte får träffa mina syskonbarn, mina vänner lr familj men det verka bara påverka mej…
Dottern har iaf sin pappas familj nära åh det är jag tacksam över. Åh nu när vi väntar smått igen så hoppas ja att dem vill hälsa på snart åh bli en familj igen..
Förstår det <3 kram!
Finaste Gabriella.
Jag vill börja med att tacka för att jag får följa dig och din familj i din vardag och få inspiration av dig.
Jag vet exakt hur du känner. Där du är just nu, där har Jag varit så många gånger. Sanningen är att den saknaden kommer alltid finnas där. Mina barn är snart 10 år. Än idag blir jag lika frustrerad och ledsen när det ibland kommer upp frågor och saknad ifrån just barnen. Det verkar vara en vanlig sak att mor eller får föräldrar hämtar på skolan varje fredag och gör någonting med de flesta i mina barns klasser. Det är en sån otroligt stor sorg i mina barns liv. Men de har lärt sig leva med det. Att vi har hittat vår tradition. Men saknaden finns där. Det märker man.
När de var små så var det mkt prat om familjemedlemmar, speciellt en har etsat sig fast i mitt minne. Min barn tog spadar och började gräva. Jag frågade vad gör ni? Då säger dem att de ska göra en magisk tunnel som gör att mormor ska vilja komma till oss genom den tunneln 💔
Men jag kan säga att de lär sig. Tråkigt men sant. De lär sig leva med det. Och de fina människorna som finns i vår närhet de räcker och gör oss hela!
Finn styrka i er familj! ❤
Sen ville jag fråga var din fina klänning är från?
Stor kram på dig!
Fina du <3 blir så berörd av din kommentar 🙁 gör ont att läsa och känner så igen mig.. 🙁 <3 Skickar största kramen till dig!! Vet faktiskt inte men den är från fotografen så kolla med henne på instagram! så svarar hon dig nog! 🙂 Tack för din värmande och förstående kommentar. STOR kram <3
Förstår att du inte vill gå in på detaljer däremot tror jag det är bra att lyfta sånt här, det är så lätt att känna sig ensam. Det är lätt att förstå att det förmodligen handlar om mamma och syster då ni aldrig ses nuförtiden. Har själv haft en väldigt knepig relation med min mamma. Det är mycket mer tabu än om det är ens pappa. Jag har känt mig ensam i det då det känns som alla har så fin relation med sin mamma. Och hur man inte kan förstå det. Jag har också kokat av ilska och varit så jävla besviken. Bröt kontakten i åtta månader vid en period. Det jag kan trösta med är att de känslor du känner nu kan förändras. Jag vet förstås inte vad som hänt men i mitt fall så hjälpte det att tänka att min mamma inte ville mig illa även om hon gjorde mig jävligt illa. Det hjälpte också att hon tillslut förstod hur mycket hon sårat mig och inte själv kunde förstå att hon handlat som hon gjort. Jag kommer aldrig glömma men har gått vidare och idag är vår relation så bra som just vår relation kan vara. Kommer dock alltid känna en sorg över att inte haft en mamma där jag hade känt att hon skulle ha gjort ALLT för mig då sveket var så pass illa. Där det kändes som hon valde bort mig sin egen dotter för någon utanför familjen. Stor kram till dig, du är inte ensam!
Kram fina du och tack för att du delade din historia. Tror också att det är viktigt att prata om och sedan jag skrev om det första gången har jag känt mig så mycket mindre ensam <3 Vad fint att höra att ni har en bra relation idag. Man vill ju så gärna ha det såklart <3 kram till dig och tack för din värme och förståelse <3
Vill bara säga att du/ni är inte ensam. Stor kram ❤️
Tack fina <3 kram!
Vad tråkigt att höra, blir så ledsen för er skull <3 🙁 är det så på båda sidorna av era familjer alltså F s familj också?
Skulle säga att vi har bra relation med många på Fs sida och dom finns där och gör det dom kan när dom kan <3 och har ett engagemang i barnen. Jag har ingen relation alls till min familj i princip förutom till min bror. KRAM<3
Vilken butik i Gbg var det du fyndade allt det fina? Bor själv inte så långt ifrån Gbg, hade vart kul att titta in i den butiken!
Kram Sofie
Systrarna Grene 😀 kram <3
https://sostrenegrene.com/sv/butiker/
Så svårt att förstå 😢 sen har vi ju inte hela bilden och då blir det ju ännu svårare att förstå 😳 ni ör grymma och fantastiska ❤️ Glöm inte det
Fina du, tack snälla! KRAM <3
Förstår precis hur du känner angående relationer. Har själv släktingar som är precis likadana, där det är så invecklat och komplicerat. Vissa av dom säger inte ens grattis till att man fått barn. Man försöker förstå sånt där men man kommer aldrig att förstå det.. Sånt man själv aldrig skulle göra. Men då vet man också vart man har dom. Skulle kunna skriva en hel bok men kan säga att du är inte ensam ❤️ har funderat många gånger på hur man kan strunta i att vara engagerad, och hur lätt det är för dom att inte bry sig. Det är mycket frågetecken, men som samtidigt ger svar på hur dom faktiskt är. ❤️
Ja, det är så sjukt så man förstår inte 🙁 gör ont i hela kroppen. Förstår dig precis. Skickar en stor kram till dig <3 känns skönt att veta att man ej är ensam<3
Den känslan har jag haft så ofta. Förstår PRECIS hur du menar. Har varit fosterbarn sedan jag var 13. Haft en biologisk pappa som aldrig tog sitt ansvar och en mamma som utsatte mig och mitt syskon för grov misshandel. Har haft människor runt mig i mitt liv jag trott varit ”familj” eller känt varit nästintill så nära, men blivit så besviken och sviken som vuxen efter att jag fick mina två små ögonstenar. Är jag viktig visar man att mina barn är ännu viktigare eftersom att de är det viktigaste i mitt liv. Tyvärr har nästintill ingen levt upp till det och jag har mer eller mindre förlorat all kontakt till dessa ”nära vänner/ familj”. Men jag är precis som du tacksam för att jag har en stabil partner, mina barn och vårt liv som ingen kan ta ifrån mig. Jag är inte ensam även om jag från och till känner mig väldigt ensam. Stor kram till dig!
Nej gud så ledsen jag blir av att läsa det där 🙁 du är så otroligt stark och dina barn ska vara stolta över att ha dig som mamma! KRAM <3 <3
Men WOW vilka fantastiska bilder på er! Finaste familjen 😫❤️
Ser verkligen upp till er!! 💗
Finaste du, tack snälla! KRAM <3
Alltså det du skriver om familjen… det hade kunnat vara skrivet av mig! Känner igen mig så mycket. Man vill ge sitt barn allt och lite till men känner sig maktlös när man inte kan ge sitt barn något så enkelt som en relation till sin mormor, moster, morbror etc.
Men du ska veta att de personer som inte tar sig tiden för era barn, som inte bryr sig om era barn, de förtjänar inte att ha en relation till Jason och Jolie. Det är de personerna som går miste om att få umgås med, få älska, få pussa på och krama era fantastiska och unika barn. Och det kommer de personerna för alltid att få ångra.
Speciellt det där med att inte höra av sig när man har ett barnbarn som är sjukt dessutom. Alltså vad är det för jäkla beteende?! Är man så upptagen med sitt liv att man inte kan lyfta på luren eller slänga iväg ett sms när det rör ens familj och en liten flicka som har hjärtfel?
Näe, det är helt obegripligt för mig. Vi går som sagt igenom exakt samma sak. Det är tur att man har några som bryr sig i alla fall och då betyder det lite extra mycket när man har andra personer som skiter fullständigt i barnen. KRAM till er ❤️
Tack snälla du <3 det är precis så jag känner.. och ju mer jag tänker på det ju mer förbannad och ledsen blir jag.. Hon har liksom ett allvarligt hjärtfel dessutom och vi vet inte hur framtiden ser ut och ändå väljer vissa att knappt skicka iväg ett sms eller slå en signal och fråga hur det är och om dom kan hjälpa till med något, får komma och träffa barnen eller vad det nu kan vara.. Är så uppriktigt ledsen så det finns inte 🙁 <3 ja, för mig är det också helt obegripligt.. Känns ännu sjukare att våra vänner och till och med FRÄMLINGAR engagerar sig mer än vad "familjen" gör.. <3 kram till dig. Tack för dina stöttande och förstående ord <3
Känner mig sjukt provocerad av detta tjat om att dina släktingar inte engagerar sig i barnen! Det är väl deras eget val, vill de inte så vill de inte! Sluta älta och tänk på att de i alla fall har en mormor och morfar! Min mamma dog när jag var 14, mina barn har aldrig träffat henne min pappa dog för 2 år sedan de kommer aldrig att minnas honom! Åh nej alla har inte hjälp med barnvakt eller föräldrar som hämtar på dagis, men det är väl inget att gnälla över! Och detta tjat om att hon är hjärtsjuk, skulle väl kännas mer falskt om de hörde av dig bara därför, är de inte intresserad så är de inte!
Oj vilken otrevlig kommentar! Om du blir provocerad så kan du ju låta bli att läsa. Allt passar inte alla. Min pappa är också död så vet hur det är att mista någon man älskar. På min blogg så delar jag högt och lågt, mina känslor och tankar. Hoppas du är på bättre humör imorgon. Skickar en kram, du verkar behöva en 🙂
Men snälla människa? Som du skriver väljer de ju självklart själva, men du väljer ju själv också att gå in på Gabriellas blogg och läsa och du kan ju helt enkelt avstå att läsa om hon skriver saker som inte passar dig? Det är hennes blogg och att ha så stor saknad av medkänsla för andra människor som dig, är ju pinsamt…och om du hade haft ett sjukt barn kanske du också hade värderat andras stöd och omtanke än lite högre. Sluta bara va så pk
Tack Thea <3 kram!
Kan inte låta bli att reagera på detta..
Min mamma lever, men för mig är hon död. Ser inte någon skillnad på att finnas eller inte när man inte kan se närvaron/att dom finns för en.
Fast då jag i skrivande stund tänker efter så hade jag hellre haft en död mor som brydde sig om mig då hon levde, än att ha en levande mor som inte bryr sig. Då hade jag iaf kunnat tänkt på henne med ett leende och bara känt fina känslor.
För dig verkar det så enkelt att bara acceptera att ens mor inte bryr sig om en. Kanske brydde sig din mor om dig, och därför har du svårt att ens föreställa dig i känsloväg. Men man måste ändå acceptera hur andra känner.
Att inte ha en närvarande mor/farförälder pga att de är döda är en helt annan sak att acceptera. Men att ha en levande mor/farförälder som ej finns för en är faktiskt inte lätt alla gånger hur mycket man än försöker att inte bry sig om det.
Självklart behöver man få känna stöd från nära och kära då ens barn är sjukt. Vare sig det handlar om diabetes, hjärtfel eller ett brutet ben.
Alla behöver vi, mer eller mindre, få lätta på våra känslor för att bearbeta och för att orka gå vidare. Ut med bitterheten istället för att bära den med sig. Att våga prata om samt visa sina innersta känslor är starkt gjort. Och jag tror att många behöver få se och få känna igen sig i de olika situationerna och känslorna. För att påminnas om att man inte är ensam om det jobbiga man själv bär på.
Fint skrivet Cissi <3 så så sant. Kram<3
Varför förminska hennes känslor? Även om alla inte har hjälp av barnvakt osv så är det fortfarande hennes känslor? Varför läser du hennes blogg om den nu är så provocerande? Den enda som är provocerande här är Du och din kommentar! Fy så känslokall ”detta tjat om att hon ät hjärtsjuk” Näe håller med Gabriella Skickar också iväg en Kram till dig du verkar verkligen behöva en!
Men tack <3 <3 håller med dig. Så känslokall och tråkig kommentar, kram <3
Søstrene Grene är fantastiskt! 😍 Ibland ”tur” att de inte har webbshop 😉💵
Jag tror på något vis är få goda relationer betyder mer än många halvbra relationer. Det är ni fyra som är kärnan, ni ska må bra och trivas. Visst får man sörja det som skulle kunna ha varit, men sörj inte för mycket. Vårda det ni har. Vårda er själva och varandra. Vi kan inte styra över vad andra vill, och hur de vill bete sig, lägga sin tid på osv. Då är det så, och man får göra sitt yttersta utifrån det. Inte är det lättare för det, men du förstår 💖
Ja, det är en sådan fin butik!! <3 Det har du sååå rätt i!! 🙂 Precis så får man tänka <3 kram
Så fina bilder och jag känner igen mig så i vad du skriver… 💔 Men man får helt enkelt glädjas åt det man har istället ♥️
Fina du, kram till dig <3 <3
Sitter o gråter just nu efter att ha läst ditt inlägg. Tidigare idag blev jag så besviken på våra familjemedlemmar som visar noll intresse för barnen. Så att det är inlägget kom upp just idag 💔 är ändå skönt för mig att läsa att fler har det så här för jag hör bara om dom som har mor och farföräldrar som hör av sig o bara hämtar barnen för att dom vill hitta på saker med dom eller dom som går ner i arbetstid för att ha en dag i veckan med sina barnbarn.. så tack för att du delar med dig av det du kan. All styrka till er ❤️ Jag har en farmor jag knappt träffat under min uppväxt och det är ingen person jag känner att jag saknar i mitt liv heller. Tänker att det är deras förlust för att barnen har andra viktiga personer i sina liv, tror det är jobbigast för oss föräldrar. Kram!!!
Jamen visst! Typ alla vi känner har så närvarande föräldrar som precis dom du säger går ner i tid för att hämta barnen på föris och ha dom en heldag.. Dom sover över, tar med dom på dagsutflykter osv.. Fint att du skriver så för det är VERKLIGEN sant!! <3 <3 Men man blir ändå så arg just för att man tycker att barnen borde vara värda det alla gånger om.. Kram <3 Tack för att du skrev, det är skönt att man inte är ensam <3
Känner samma. Jag har egentligen aldrig haft något ut av den relationen men gjort det för min sambos skull. Har egentligen inte själv ont av att de inte vill vara i våra liv men stör mig ändå på att barnen har en farmor och farfar som bara inte är intresserade av att träffa barnen. Senast vi träffades var i januari..
Förstår dig till 100%. Fint att du gör det för honom <3 kram