Helgen har varit tuff. Har varit ledsen och på dåligt humör efter hjärtkontrollen. Det påverkar mig så mycket och jag blir så otroligt låg. Har ju varit peppad och lekfull ändå för barnens skull men på något vis känt mig tom i kroppen och inte orkat engagera mig så mycket i samtal och sådant med andra vuxna.. Lite som att jag bara drömmer mig bort när någon pratar med mig..
Min vän Josefin har iallafall piggat upp mig massor och vi umgicks både torsdag eftermiddag och under fredagen då F behövde plugga + skulle ut med några vänner på klassåterträff. Han ville stanna hemma med mig då jag var rätt ledsen och skippa festen men jag tyckte att han skulle åka ändå då det varit planerat så länge =) Fick som sagt besök av vänner istället så var inte ensam och barnen lekte loss, vi beställde hämtmat, åt chips och godis och bara myste. Så tacksam för att ha så underbara vänner i mitt liv. Vänner är verkligen familj som man får välja själv och hur fint är inte det!? Vi har så många som engagerar sig i oss som familj, i Jolie och hennes kontroller.. Får så fina sms, samtal och erbjudanden om hjälp och stöd. Så lyckligt lottad och tacksam för det. Men också rätt ledsen för att vår egna familj är så oengagerad och inte hör av sig när man behöver som mest. Vet att många av er sitter i samma sits med att inte ha en familj som hjälper till med barnvakt, avlastning och annat och jag vill mest bara skriva att ni inte är ensamma <3 Känns som om många tar för givet att alla har engagerade mor/far-föräldrar som alltid vill ta barnen och vara barnvakt men så är inte fallet. Och man är långt ifrån ensam att inte ha det. Många av er har skrivit till mig om att ni känner igen er så mycket i vår sits och man lär sig helt enkelt att kämpa på själv och klara det man måste. Det har ärligt varit tufft många gånger med nybyggt hus, vardagspussel och barnen, vår egna relation osv.. När vi flyttade in i huset hade vi liksom INGEN hjälp alls och Jolie var bara fyra månader.. Vi hade täta kontroller och allt var bara.. KAOS. Det var sena nätter och vi var så slitna minns jag.. Flytten slutade iallafall med att några vänner ryckte ut mot slutet när dom fick veta att vi faktiskt gjorde allt själva. Så fint av dom. Men ja, det har varit riktigt tufft många gånger och är fortfarande.
Lite bilder från helgen:
Vet inte om jag visat er men här är min senaste beställning från H&M! Så nöjd!
Åt denna goda lunch med Josefin i torsdags! =)
Har hängt runt i stickat och träningstights hela helgen typ..
Lyxade till det med färska jordgubbar på frukostgröten i lördags!
Mina älskade två! Som jag gör precis allt för. Jason hade sin sista danslektion för denna termin i söndags och annars har vi varit ute mycket (så konstigt väder nu dock!?) och blåst såpbubblor, hängt i lekparken vid oss och cyklat.
Myskväll med våra bästa!!
Josefin köpte en så fin present till Jolie! Pussel som låter som djuren. Passar ju perfekt för henne då hon verkligen intresserar sig för djuren och deras läten just nu.
Denna lilla fröken har härjat runt i butiker med mamman i helgen med! Ska visa er mina inköp senare. Dock bara småsaker!
F tog med barnen till badhuset i helgen också. Dom älskar ju att bada! Och jag passade på att träna under tiden. Packade ner nektariner och jordgubbar till dom som mellis =)
Min familj!!! <3 <3 <3 Bästa frukostmyset.
Kommentarer
Vad bra att du skriver om detta öppet! Känns ibland som att så många åker på weekendresor utan barn och har dejtkvällar hit och dit. Låter så lyxigt! Jag är glad om inget av barnen vaknar en kväll och vi kan mysa i soffan med en bra film och rå om varandra. Det är vår partid och egentid. Vi är ganska familjära som ni också verkar vara så vet inte om jag skulle vela lämna barnen en hel helg ändå men en kväll på tu man hand med mannen vore inte fel😊heja er!
Jamen visst.. <3 känns som att det är viktigt att lyfta ämnet då många känner sig ensamma 🙂 kram <3
Vet att det inte hjälper men heja Er och
tänk så starka ni är som familj ❤️
Det är tufft att inte ha hjälp och många kämpar på i det tysta.
Det finns så otroligt många som har konflikter med mor & farföräldrar (sin egen mamma & pappa) men inte många som vågar prata om det, det är vanligare än man tror.
Vi har ngr få fina vänner som vi räknar som den familj vi valt ❤️ Massa kramar till er 🤗
Jamen visst.. <3 tack snälla du för kärlek och pepp 🙂 massor med kramar.
Vad ledsen jag blir för er skull 💔 Vi kommer kanske att behöva flytta pga min lillas handikapp, här finns inte den sjukvård han eventuellt kommer behöva 😔 I det läget kommer vi bo 60 mil ifrån våra familjer vilket känns så tungt! Vi har spenderat mycket tid på sjukhus med honom och då har det varit guldvärt med våra familjer som tagit hand om storebror ❤ Men med det sagt, så kan man ju välja sin egna familj också, en kompis kan ju bli barnens moster eller farbror tillexempel och få en jättefin relation! 😊 Kram!
Finis, fy så tufft att läsa det 🙁 förstår det.. Fantastiskt att ni haft den hjälpen. Och ja, du har så rätt i det. KRAM <3
Jag som alltid får hjälp av min familj när jag behöver blir så chockad varje gång jag hör sånt här. Förstår inte varför man INTE skulle hjälpa till?! Någon kommenterade att man inte kan förvänta sig att ens familj ska hjälpa till när man skaffar egna barn, jag tycker precis tvärtom! Självklart ställer man upp om man har möjlighet, det är det som är att vara en familj! Vill ge en eloge till alla föräldrar som klarar av allt helt själva, herregud så duktiga ni är!❤
Ja, du har så rätt. Så känner jag också <3 kram och tack fina du!! <3
Det är trösterikt på något vis att få läsa om att fler finner sig i samma sits som vi gör. Vi har noll stöd och hjälp från våra familjer, inga engagerade mor/far föräldrar eller mostrar/fastrar/morbröder/farbröder. Allt står och faller med oss två, och man har ju inget annat val än att lösa det! Men det är inte enkelt, och man får offra enormt mycket. Ibland känner jag mig ledsen och bitter, särskilt när Jag ser alla vänner med deras superengagerade föräldrar och all hjälp dom får. Men jag är ändå lyckligt lottad, jag har en fantastisk man och vi stöttar varandra.
Ja, det är skönt att veta att man inte är ensam.. Och det ÄR sjukt tufft ibland men man får det att snurra ändå på något vis.. <3 stor kram och ni är starka!
GUD va Jason börjar bli lik dig!! En liten kopia av dig på sista bilden 😍😍❣❣
Haha så kul 😀 ja han är en kopia av mig när jag var liten 😀 kram
Hej!
Mina föräldrar är döda och min mans föräldrar bor 2h bort! Har min syster och kusin i samma stad samt min lillebror en halvtimme bort! Min storebror med familj bor 3h bort! Vi får hjälp när vi vet om det och planerar, hjälper även min bror med familj när de behöver! Det brukar ordna sig på ett eller annat sätt! 🙂
Varför umgås ni inte? Osams? Ber ni om hjälp? Erbjuder ni dem hjälp? Känns som det blir lite ur och ta under småbarnsåren@ vissa helger har vi 4 barn för att någon helg senare vara barnfria! Ibland är barnen hos kompisar någon timme också 🙂
Det känns för privat för att dela såhär men det har varit lite det ena och det andra.. Så tråkigt verkligen 🙁 härligt att ni får hjälp, kram <3
Hej! Fint kämpat av er och igenkänningsfaktor här också 😓 Jag har verkligen tampats med sorgen över att inte få hjälp eller avlastning. Tycker det är sorgligt för våra barn främst och förstår inte hur mor och farföräldrarna tänket som missar sååååå mycket fint med sina barnbarn. Tycker den här sorgliga känslan är så svår att släppa även om man vet rent smart att det är inget att göra någonting åt. Vi har heller aldrig barnvakt, har tre barn, och det är ju verkligen bara att gilla läget. Som tur är älskar vi varandra och barnen så mycket och känner att vi har bildat en egen stark familj som alltid ska finnas för varandra. ❤️ Kärlek till er! Kram
Det är så jäkla tufft 🙁 jamen visst är det så.. Förstår dig helt!! <3 och du har så rätt. Största kramen och kärlek tillbaka <3 <3
Ville bare si at det føltes så godt å lese at vi ikke er alene med å ha en familie som ikke bryr seg. Føler vi har mange likheter med dere. Vi er 24 og 25 år gamle, og har en gutt på 15 måneder, født med alvorlig misbildning (uten endetarmsåpning), operert tre ganger. vi bygde nytt hus i 2015 og alt vi har gjort med det (målat, bygd terrasse, satt opp gjerde, sådd gress) har vi gjort selv. Vi har besøk av familie kanskje hver 2. måned selv om de bor nærme. Ingen engasjerer seg i at gutten vår er født litt annerledes og kun min mor tørr å passe han fordi han må skylle tarmen hver morgen (men vi må komme og gjøre det på morgenen). (absolutt ingen turte når han hadde stomi). Vi kan aldri dra bort uten gutten vår f. Eks. over 24 timer, og hjertet mitt blør over hvor dårlige besteforeldre han har… Eneste gangen familien kontakter oss er om det er en bursdag eller om de trenger hjelp. Vi har få venner også, så føles ganske tomt og ensomt. Vi skulle bodd nærmere hverandre, føler vi hadde vært en god vennematch 😉
Åh förstår <3 vad starka ni är!! <3 <3 Så himla jobbigt att läsa, men förstår helt 🙁 ellerhur 😉 Största kramen!! <3
Vad är den grå mattan ifrån och vad heter den? Jätte fint har ni 🙂
Men tack 😀 den är från Confident living och kommer från Classic collection 😀 heter velvet silver eller något sådant 😀 kram
Det är tråkigt när det blir så, ni får tänka att det är era familjers förlust, de kommer ångra sig när era barn är större och inte vill ha någon nära relation med dom. Ni blir en tight sammanhållen familj och ni kommer aldrig bete er så mot era egna barn när de är vuxna och bildar egen familj ❤️
Vi har sällan barnvakt då vi bor drygt 20 mil från våra föräldrar, men nångång ibland förstås och våra föräldrar är ju ändå engagerade så gott de kan så det går inte jämföras med er situation, men jag kan känna mig nerstämd ibland ändå över att man ses sällan och jag hade önskat att just mina föräldrar kunde höra av sig oftare och hälsa på oftare. Mina svärföräldrar är superbra på det och jag ser ju hur nära mina barn börjar bli sin farmor och farfar, inte alls lika nära relation med mina föräldrar, det är tråkigt. Men tänker att det är deras förlust.
Ni gör det så bra! Vet hur det är att försöka få ihop vardagslivet utan avlastning, men vilken tight familj man blir ❤️
Jamen visst är det så.. <3 är mest ledsen för barnens skull! Förstår helt.. Ja man får tänka så. Detsamma verkligen!! <3 stor kram
I slutändan är det era familjers förlust. De går miste om en fantastisk relation till era fantastiska barn. Men kämpigt <3
Kanske ni är så nära någon att ni kan turas om och barnvakts varandras barn? Kanske kan ni betala någon tonåring att barnvakta ibland? <3
Ni verkar i alla fall ha väldigt mycket vänner. Underbart! Jag har någon kompis, men känner mig såååå ensam. Saknar vänner något så enormt 🙁 Hoppas mina barn får bättre relationer till vänner, men varken jag eller min sambo är särskilt bra på den biten.. :/
Jamen visst är det så <3 det tänkte vi göra när barnen blir lite större. Så får man hjälpas åt lite med vännerna 🙂 <3 Jaa, vi har sjukt mycket vänner faktiskt. Galet tacksamt!! Så lycklig för det <3 förstår helt.. <3 Skickar en stor kram! Hade inte heller så mycket vänner i ex. Göteborg så vet hur det är <3
Hej!
Förstår att de kan vara tufft ibland, kämpa på och va så bra som ni kan! Vissa dagar orkar man inte och vet du vad, de är helt okej! Varför har du ingen relation med dina föräldrar? Du kanske har berättar detta, men jag är ganska ny här.
Känns för privat för att gå in på men det är många olika anledningar <3 kram
Vi valde att flytta ca 20 mil från familjerna, alltså ca 2.30h bilresa.
Familjerna har inte gjort annat än gnällt att vi bor för långt bort, ska vi inte flytta hem igen mm mm o nu när vi får bebis vilken dag som helst är min makes sida väldigt ”trist att vi inte kommer få se vårt barnbarn / syskonbarn mer nu när ni bort så långt bort” men det är lika långt för oss…
Det är jätte tråkigt och ensamt å känna att familjerna inte vill stötta å finnas där mer men man får tänka att man är stark som familj också!
Kämpa å ta hand om varandra
Åh förstår <3 Ja, man får tänka så.. <3 Stor kram!
Förstår er. Vi har heller ingen hjälp eftersom vi bor så långt från familjen. Vi flyttade till hus när jag var gravid i vecka 35. Vi slet som djur. Speciellt min sambo. Jag fick sådan foglossning efter flytten att jag fick sjukskriva på 50% de sista veckorna. Men det fanns liksom inget alternativ. Ingen av våra familjer erbjöd sin hjälp. Men några av våra vänner kom och hjälpte oss sista dagen när dom förstod att vi var själva. Så tacksam för dom.
Grymma ni är!! <3 Så hemskt 🙁 ja, man är tacksam för vännerna, kram
Vad ledsen jag blir. Och extra tacksam för det vi har. ❤
Finns det något ni kan göra åt det? Sagt i all välmening. Ibland glömmer man att man själva kan sträcka ut en hand. Om inte för er skull, så för barnens? ❤ Nu kanske ni redan gjort det/ alt. de inte är ex. lämpliga och då ber jag om ursäkt ifall du tar illa vid dig, för det är inte min mening. Kram till dig o din fina fina familj ❤
Nja, inte direkt.. <3 Tar absolut inte illa upp. Stor kram fina du! <3
Jag förstår hur det känns, och nu är inte ensamma. Min mamma dog i canser när jag va hög gravid med min andra flicka och pappa blev deprimerad och frånvarande. Jag förlorade mig själv och lämnade min pojkvän bara månader efter hennes födsel. Han försvann också, och där satt jag med två barn. Själv. Ensammast i hela världen. Långt bort från övrig familj och vänner. I en ny stad eftersom jag flyttade för hans skull. 2013 träffade jag mitt livs kärlek och vi fick en liten son som fick en tuff start på livet, Det är en annan historia. Men min man har heller inte familj som är närvarande eller hjälpsamma. Det är tufft. Men vi har varandra och lyfter varandra varje dag. Har följt blogg och instragram länge.. känner med er. Puss och kram
Men åh 🙁 gör ont i mig att läsa.. 🙁 Största kramen till er. NI är grymma <3
Vi har en 3,5 åring och 6 månaders, bor i hus, min man har ett heltidsjobb och jag är föräldraledig. Vi har bara haft barnvakt en enda gång och det var i höstas när lillan föddes och vi var på ett sjukhus en och en hål vtimme hemifrån. Vi bor 1 km från min mans föräldrar och det är 12 mil till mina. Båda sidor är oerhört engagerade i våra barn men vi har aldrig känt ett behov av att ha barnvakt. De hänger med på allt vi gör och vi känner att vi vårdar vår relation ändå. Väldigt skönt att veta att vi har barnvakt om vi vill dock!
Åh låter ju jättebra 🙂 <3 det viktigaste är ju engagemanget i barnen ändå! Att någon ringer och frågar hur dom mår, är engagerad i deras intressen, sjukhusbesök, vad dom gör osv. <3 kram
Förutom det här med avlastning så måste man känna sig så oälslad och bortvald på något sätt. Jag skulle vara så besviken om mina föräldrar inte var engagerade och tyckte att det var kul med mina barn 💔
Jamen visst är det så <3 kram 🙁
Så tråkigt för er att inte ha engagerade far/mor föräldrar. Men jag kan säga så här vi har en son i jason s ålder å han har autism. Ibland är det så mycket att jag känner att vi kommer aldrig klara detta. Många nätter gråter vi till sömn av att det har varit så mycket. Vi båda jobbar för att klara av allt ekonomiskt + ha ett ”sjukt” barn så tufft och vi har farmor och farfar knappt 3 min ifrån oss men så oengagerade 🙁 skönt att man inte är ensam.
Ja, det är ju så tråkigt 🙁 <3 Otroligt tråkigt att läsa 🙁 stor kram <3 ni är starka och långt ifrån ensamma!
Så himla tråkigt att läsa men det är faktiskt ”skönt” att inte vara ensam om det här. ❤️ Jag mår jättedåligt över att mina barn inte har några morföräldrar, morbror, moster osv som bryr sig och är delaktiga i deras liv. Det är SÅ tufft att inte ha avlastning osv men det värsta är verkligen relationerna. Har själv växt upp utan mor- och farföräldrar och ville så gärna att mina barn skulle få det men tyvärr inte.
För min familj är det så att de vill ha en relation till mina barn när det passar dem. Ex. genom att hälsa på 30 minuter en gång per år och tro att det räcker för barnen att komma ihåg dem (trots att vi bor i samma stad).
Det jobbigaste tycker jag är att inte ha någon att fira jul, påsk osv med. Högtider är alltid jättejobbiga för mig för då märker man extra mycket hur lite familjen bryr sig. 😔💔
Stor kram till er, ni är inte ensamma! 💕
Ja, du är absolut inte ensam!! <3 <3 man känner sig dock väldigt ensam håller jag med om.. 🙁 Hemskt att läsa..:( men förstår dig HELT. Stor kram <3 och ni är grymma!!
Usch tycker verkligen synd om er. Jag har världens finaste familj som alltid ställer upp. Tyvärr fungerar det inte med barnvakt då lillen på ett år är så mammig så han vägrar vara hos någon annan. Men vet att min familj gärna är barnvakt och längtar efter att få vara det. Men min mans familj är helt oengagerad och hör nästan aldrig av sig, så jobbigt när man ser hur ledsen det gör honom. Och nu när man själv har barn förstår jag verkligen inte hur man inte kan bry sig. Jag vill ju finnas i våra barns liv för alltid!
Så fint att ha det engagemanget från din sida iallafall <3 du har så rätt, jag känner samma sak, kram! <3
Hej! förstår verkligen er situation o ni är starka som orkar med allt helt själv! Har ni funderar på att anställa någon som kan avlasta er med barnvakt, typ en nanny eller aupair eller liknande? ❤️ stor kram!
Jo, men tycker det känns läskigt med en helt främmande människa. Hade nog inte kunna slappna av. KRAM <3
Förstår hur ni känner. Dock kan man inte förvänta sig eller tro att när man skaffar barn att ens föräldrar ska ta hand om dom eller förvänta sig att dom kan ta barnen om det behövs. Men förstår att det är jobbigt ändå!
Jamen visst 🙁 kram! <3
Ååå med 4 barn, ointresserade släktingar så är det tufft att få livet att gå runt, ofta ska man vara stark o orka allt själv men precis som ni önskar vi ofta att möjligheten till avlastning hade funnits, när barnen e sjuka lr gör en stunds avkoppling..
Förstår dig HELT <3 kram
Här är en till.
Vi har ingen som passar barnen och har inte haft på massa år.
Det var otroligt tuff när jag hade 6 barn inom 6 år plus 4 som var nått år äldre.
All tid gick åt barnen.
Jag och mannen fick aldrig tid ensamma.
Vilket ledde till skilsmässa tillslut,men vi har hittat tillbaka och nu vårdar vi varandra och relationen mycket bättre,men har fortfarande ingen barnvakt.så dom stora kan nu passa kortare stunder.
Vi har ingen som kommer på barnens födelsedagar ,så under hela deras uppväxt så har det bara varit vi i familjen.
Så glad att dom har många syskon❤️
Förstår helt!! <3 Så skönt att ni hittat tillbaka. Men ja, det är tufft.. KRAM <3
Jag beundrar verkligen er och hur ni är som familj. När man får följa er i vloggar så ser man hur eran fina närhet och förståelse gått över till era barn och ändå är dem så små. Man ser att dem är trygga och lyckliga. Ni är verkligen en inspiration för mig hur man är familj. Jag har en son och en liten påväg i magen. Har gjort mycket som du, ammat länge, samsover osv. Och jag upplever att min son också är trygg och alltid glad, får ofta höra just det också! Det är den finaste komplimangen man kan få!
Vår familj har dock väldigt närvarande mor och farföräldrar och det är verkligen inget att förgivet. Men jag är så tacksam för det då det underlättar enormt när jag studerar och jobbar och mannen jobbar samt hus och allt sånt som ska skötas. Ni är grymma! Stor eloge till er för allt ni gör! ❤️
Men vad du är snäll, tack snälla du!! <3 <3 Du anar inte hur mycket dina fina ord betyder för mig. Ja, det är ju det <3 det värmer otroligt mycket när man får höra sådana ord. Vad underbart att höra! Förstår att du är tacksam och glad för det, hade jag också varit. Stor kram och du är också grym!! <3
Så himla tungt utan avlastning. Ni är grymma som klarar det på egen hand. Har ni funderat på nanny någon gång?
Men tack <3 vet inte. Hade känts konstigt med en främling som var ensam med barnen faktiskt.. KRAM
Så himla skönt att höra att inte alla har ett dussin släktingar som hjälper till med allt hela tiden. Ingen av mina föräldrar lever och min sambos pappa bor i en annan stad. Hans mamma ställer upp och barnvaktar när hon kan, hinner, orkar vilket underlättar enormt, men thats it. Man läser öööööveraaallt att man ska ”se till att få avlastning” som att det är en självklarhet att alla har. Tänker ofta på dig och din familj och får lite extra pepp och styrka när jag tycker att det känns tufft med två småbarn varav en är nyfödd 🌸🌸💗
Jamen visst.. 🙁 förstår verkligen! Håller heeeelt med. ”Alla” har barnvakt, hjälp och avlastning med allt. Man blir så avis men ändå så glad för deras skull för det BEHÖVS <3 Du är GRYM! Kärlek och pepp till dig, kram kram! 🙂 <3
Igenkänningsfaktorn är hög, vi har både mor och farföräldrar men ingen av dessa tar alls något intiativ till att passa från ena hållet så får man bara nedvärderande kommentarer om ifall man skulle lämna bort. Från andra hållet är det dock bättre. Men ibland skulle man bara vilja ruska om ens föräldrar, kan inte i mitt liv förstå hur man inte skulle vilja passa och umgås med sina barnbarn? Kan ibland bli lite avundsjuk på de föräldrar som har morföräldrar som ringer och ber om att få låna barnbarnen hur lyxigt hade det inte varit :)? Vi har faktiskt bett om barnvakt hos min syster i helgen för att vi firar 10 år som par och då bokat en natt på spa, detta är andra gången sen lillan på tre år kom som vi har nattlig barnvakt kommentaren från min mamma är VAD ELAKA NI ÄR SOM INTE TAR MED DOTTERN…. Say what? kram till er och kom ihåg tillsammans är man starka <3
Så tråkigt att läsa 🙁 Ja, jag känner samma sak. Hade varit en DRÖM med farmor/mormor som ringde och bad om att få ha barnen för att dom saknade dom. Har så mycket vänner som har så och blir sååå avis men såklart också väldigt glad för deras skull. Mest ledsen för mina barns skull. Känns som knivar i hela min kropp att ingen är så pass engagerad att ringa och kolla hur dom mår, engagera sig i Jolies hjärtfel, hälsa på, ta med Jason på något äventyr någon helg.. Nej, det gör ont 🙁 MEN VA!? Så sjukt.. Det är ni INTE. Tvärtom bra föräldrar som vill vårda ER kärlek för er och även barnens skull. Kram och detsamma <3
Brukar bara se bilder på Jason in action känns det som men på bilden längst ner som är tagen helt framifrån tycker jag ni är sååå lika😍 Mammas fina kille! Och Jolie är självklart världens finaste lilla tjej ❤️
Haha men så roligt 😀 <3 Ja, det är många som säger det <3 han är verkligen mammas kille och en kopia av mig när jag var i samma ålder <3 kram 😀
Hej! Jag är en mormor/farmor på 54 år som följt din blogg sedan du väntade Jason. Mitt första barnbarn ska fylla 7 i år, hon har sovit över här nån gång i månaden sedan hon var nyfödd, Dottern hade förlossningsdepression o barnbarnet kolik, så klart att man avlastar så mycket man kan, o som mormor ville jag såklart gärna umgås med barnbarnet så ofta som möjligt. Nu har jag o barnbarnet en underbar, nära o självklar relation. Jag fick mitt andra barnbarn i oktober, har haft honom nån kort stund, men det är föräldrarna som måste avgöra, träffar honom varje vecka i alla fall . Mina barnbarn ger mig så ofantligt mycket glädje så jag blir ledsen när jag läser ditt inlägg. Dina barns mor o farföräldrar går miste om det finaste som finns.
Kram Maria i Skåne
Fint av dig att vara så engagerad. Ja, det är ju så man vill ha det. Största kramen till dig. <3 <3
Tråkigt att ni inte har era föräldrar så nära, tänkte att ni flyttade bland annat för att komma närmre era familjer men ibland blir de inte som man tänkt sig! Hänger ni inte alls med din mamma eller pappa? Skönt att ni har så fantastiskt fina vänner, dom betyder ju allt för en! Är i samma sits, kram.
Ja, det var ju tanken men det blir ju inte alltid som man har tänkt sig. Både ångrar och inte att vi flyttade hit. Umeå är ju en bra familjestad på många sätt så vi är ändå nöjda där vi är nu 🙂 <3 Nej, vi ses typ aldrig.. Ja, det är ju allt! <3
Känner igen mig så… Mina föräldrar är otroligt engagerade men bor 11 mil bort, så vi ses sällan. Men de kommer alltid när någon fyller år och hjälper till med barnen något dygn/helg varje sommar. Dom har även tagit barnen en gång då vi åkte iväg till Stockholm. De är rätt unga dock (56 år) och jobbar fortfarande själva, så förstår att det är svårt för dom också. Dom vill ge mer än de kan just nu, men bara det betyder mycket för mig! Har även en engagerad bror som hälsar på titt som tätt trots 11 mils avstånd. Sambons familj är stor och kaotisk. Han har många syskon varav två har barn dom med. Ena systern har 8 barn. Det har blivit så att hans föräldrar i princip ger all tid till den familjen. Och då menar jag mycket tid. Ställer upp jämt, hälsar på, grattar barnen, är barnvakt två dar i veckan för att ena föräldern ska kunna gå sin utbildning mm. Det känns otroligt orättvist! Och när det kommer till oss så har dom bara massa krav när vi frågar om hjälp. Så där har vi brutit totalt. Det är liksom inte värt det. Tråkigt, men sant. Nu väntar vi fjärde inom ett par veckor bara, och har till och med haft svårt att hitta någon som kan ta våra tre barn. Men tack och lov finns vänner som ställer upp, iallafall tills mina föräldrar hinner köra hit. Det är så otroligt tacksamt! För jag vet ju att våra vänner också har mycket med jobb och sådant. Vi försöker sköta oss själva men det är verkligen tungt. Speciellt då jag har reumatism och är sjukskriven minst 50% jämt. Det tär på oss alla, inte minst min sambo som får dra ett jättelass vissa dagar. Men vi älskar vår lilla tokiga familj, och jag har lovat mig själv att aldrig någonsin behandla mina barn som min sambos föräldrar behandlar honom. Med orättvisa mellan syskonen. Aldrig någonsin. Mina barn ska veta att jag älskar dom lika mycket! <3
Låter ju jättebra 🙂 <3 det viktigaste är ju att man har någon som är ENGAGERAD och hör av sig ofta om barnen, bryr sig om hur dom mår, vad dom gör.. Barnvaktsbiten är ju kanske inte det viktigaste men det är ju ett stort plus såklart.. 🙂 Åh förstår helt!!<3 <3 fint tänkt. Stor kram!
Ville bara säga att jag tycker att det är Såå befriande att läsa om andra som inte heller har någon hjälp/avlastning med barnen!! Känns ju som att alla andra kan unna sig hotellvistelser, restaurangbesök etc på tu man hand… Jag har aldrig riktigt reflekterat över hur ”tufft” det egentligen är att aldrig få hjälp med något under småbarnsåren, Man blir så van att bara ”köra på” liksom.. Har först nu börjat märka på min och mannens relation att vi inte har haft barnvakt mer än 2 gånger på 3,5 år…Egentligen skulle vi nog behöva en dejt på tu man hand..Sist vi hade ”barnvakt” var när lillasyster föddes för ett år sedan och då hade vi ju ingen egentid direkt utan födde barn😅 Men det är
Bara att gilla läget! Vill inte ens lämna bort barnen egentligen men några gånger per år hade ju varit mysigt att få vårda relationen. Vi försöker ge varandra utrymme iallafall att hitta på saker med vänner osv, men hade ju definitivt varit kul att göra något med sin man för en gångs skull…
Jamen visst! Man ser andra som är iväg och har barnvakt så ofta och man blir sååå avis. Samtidigt som jag verkligen unnar dom det! För man är värd det som småbarnsförälder som jobbar, tar hand om barn, hus och hem osv.. <3 HAHA 😉 ja, det är ju så… Känner verkligen precis samma. Hade varit fint att ha möjligheten iallafall ibland och att barnen hade en nära och fin relation med andra vuxna vilket dom har fått nu i våra vänner som vi umgås med ofta. Man får tänka att man får göra det när barnen blir stora. Ni är grymma <3 Stor kram <3
Igenkänningsfaktorn är hög i hur du känner gällande ens familj. Vi har inte barn än men det är typ min högsta dröm, ser så mycket fram emot den tiden. Börjar dock plugga (förhoppningsvis!) till hösten och sedan får vi se om det passar oss bäst att jag studerar färdigt eller tar en paus.
Har inte haft kontakt med mamma på flera år och har en pappa som aldrig brytt sig. Pappas sida av släkten har jag kontakt med men skulle säga att den bara är ytlig, man träffas vid kalas osv. Tack o lov är sambons föräldrar världens bästa svärföräldrar, dom ställer alltid upp och vill det bästa för oss. Jobbar inom förskola o skola och blir så lycklig i hjärtat när jag ser att mormor/morfar/farmor/farfar hämtar från föris eller liknande. Man ska verkligen ta tillvara på det och visa uppskattning då det inte är en självklarhet!
Tur man kan skapa sin extrafamilj med vänner<3
Åh vad skönt att ni har dom iallafall… <3 det är ju skönt att ha NÅGON iallafall. Du har så rätt, stor kram! <3
Känner igen mig så.. önskar ju inte er att ha det så, men känns verkligen skönt att veta man inte är den enda.. man ser överallt hur mor-och farföräldrar gör det och det.. övernattar och åker på
Utflykter osv.
en liten sorg att inte ens barn får detsamma, när man framförallt trodde det skulle sett annorlunda ut🙈 men man gör det bästa av situationen och vi överöser dom med allt vi har istället 🥰
Ja, jag håller med om att det är skönt att veta att man inte är ensam.. Samma här. ALLA vi känner har barnvakt typ en-två gånger i veckan, hjälp inför dop, kalas, om man pysslar på med något projekt hemma, med bilen osv.. Och så står man där själv och vet knappt hur man ska få ihop saker och ting vissa gångr.. <3 Du har så rätt <3 STOR kram <3
När man har barn själv är det så himla svårt att förstå att det finns folk som inte ställer upp för sina egna barn när de blir föräldrar. Det finns ingenting jag inte skulle göra för mina älskade barn. Så fantastiskt ändå att ni har vänner som ställer upp ❤️ Det är ju dom som på något sätt blir den riktiga familjen. Blodsband är inte allt.
Kram på er!
Ja, det är ju så.. <3 Man älskar dom ju mer än allt.. <3 du har så rätt! Och det är fint när man har vänner som faktiskt visar gång på gång hur mycket dom finns där och ställer upp. Man blir så himla glad över att man har dom, stor kram! <3
Alltså vad ni är fantastiska!! Vi får alltid avlastning när något ska göras, av familj, typ nu när vi flyttade. Verkligen såå mycket bär hjälp etc, kan bara föreställa mig hur tufft det måste vara att inte ha det! Ni måste vara så starka du och Fjodor, jag älskar min man men vettesatan om vi hade klarat alla era projekt och så mycket ni jobbar och helt utan hjälp och ändå hållt ihop. Ni är starka!
Finis, vad snäll du är <3 ja, det har varit så sjukt tufft många gånger men man klarar sig ändå på något vis <3 Stor kram till er!! Ni är också starka!! <3 Skönt att ni får hjälp, det är man värd <3
Skänker er all styrka o lycka❤❤❤❤ Du är den mest kraftfulla mamma jag någonsin har träffat!
Förresten ser du så vacker ut.
KRAM <3 vad snäll du är <3
Åh gillar väskan är den från HM? Försökte kika där då din övriga beställning hade HM lappar men hittade den inte? 🙁 Tänkte en perfekt till stranden väska i sommar 🙂
Ja, den heter ”strandväska” hos H&M tror jag 😀 köpte för bara någon vecka sedan, kram <3
Jason är verkligen en KOPIA av dig! 😍
Jag vet 😉 Haha 😀 kram <3
Hej, du har så himla rätt att vänner är den familj man själv väljer och har man tur så har man underbara vänner❤️ Förstår dock inte hur era familjer kan vara så oengagerande i er.. Det är lite sorgligt och hemskt. Vem är inte engagerad i sina barn och barnbarn? , det är ju det bästa man har i livet.. Tur ni har varandra och fina vänner ❤️
Ja, det är tur att vi har varandra. Vi har det så sjukt kämpigt vissa gånger men man får bara göra det bästa av det, kram <3