Alltså denna tjej.. Hon fyller ett helt år idag. Det är så svårt att ta in för mig. Att jag har en ettåring här hemma nu.. Låg och ammade henne till sömns nu ikväll och strök över hennes knubbiga, lena kinder.. Kände bara hur mina ögon tårades och jag ville aldrig vara någon annanstans än just där hos henne, hud mot hud, nära och i vår egna bubbla. Höra hennes små andetag, känna hennes hjärta slå.. Vilken jäkla resa vi har gjort.. Vår fina tjej som tog oss med storm och världens starkaste kärlek. Allt detta vändes till chock och sorg och jag trodde aldrig att något skulle bli bra igen. Jag lever fortfarande i rädsla då jag vet att vad som helst kan hända när som helst.. Men jag har på något vis valt att lita på livet och på att vi fixar detta tillsammans. Det kommer att vara en utmaning genom hela livet. Att ha ett hjärtebarn är inte lätt och vi har inte ens fått känna på det tuffaste i det hela än. Men det är vår resa. Verkligen VÅR. Inte hennes egna utan VÅR.. Hela familjens. Och vi kommer greja allt vi måste med tidens gång. För vi är starka för henne och vi är starka tillsammans.

Minns så väl hur vår sköterska på hjärtmottagningen sa att allt kommer att bli bra. Att vår väg bara kommer att vara krokig till en början men att vi kommer att komma ut på en rak stig vi med. Och tänk så rätt hon hade. För jag vågar nog säga, just idag, att vi går på en rak stig just nu. Den kommer nog att bli krokig igen men det behöver vi inte tänka på just nu. Just nu behöver vi bara njuta att att vår prinsessa får må bra här och nu. Att hon är stor, klok, vacker, duktig, modig och så stark. Hon inspirerar mig så mycket varje dag och tack vare henne så har jag verkligen lärt mig att inte ta något för givet. Vi är här och nu, just idag. Och här och nu så mår Jolie så underbart bra. Och tänk att hon fick göra det på sin ettårsdag!? Det hade jag inte ens kunna drömma i januari förra året. Jag hade inte ens kunnat våga tänka en tanke om att hon faktiskt skulle ha gjort sin första utomlandsresa redan nu.. Att hon skulle kunna ta sig framåt gåendes mot mig, säga flera ord..

Alltså.. Tack livet.. Nu rinner mina tårar. Men ni förstår inte hur tacksam jag är. Har man friska barn så är det lätt att glömma bort att uppskatta att dom faktiskt bara är.. friska. Och direkt någon blir allvarligt sjuk så är det fasiken det enda man önskar och vill ha. Så jag njuter. Och gör det ni med. Om ni mår bra allihop där hemma. NJUT. Det ska jag göra.. Av min lilla tjej, av min stora kille, av vår familj.. Tack livet för att Jolie fick en sådan fin födelsedag och för att hennes första år blev något helt annat än vad vi trodde. Och grattis Jolie, min underbara, fantastiska, fina och helt perfekta flicka. På din alldeles första (eller egentligen andra!?) födelsedag. Mamma älskar dig mer än livet. Är det något som är magi så är det just du… <3