Hej! Jag såg bilderna på instagram när ni slår in presenter till Jason, såg jättemysigt ut! Min första tanke var däremot att det såg lite mycket ut till en person. Jag köper visserligen väldigt mycket till mina barn med, och säkert mest när det inte är något speciellt tillfälle egentligen. Så jag menar inget illa, utan undrar mest hur du tänker kring mängden och att han blir större. Risken kan ju vara att även om barn är tacksamma så börjar dom ändå förvänta sig en viss mängd presenter, och kanske t o m fler och fler med tiden. Jag har själv tänkt på det nämligen. Kram

Hej hej! Åh, jag förstår. Mina barn är rätt ”bortskämda” både när det kommer till kärlek och materiella ting. Materiella ting för mig betyder INGENTING. Sedan tycker jag att det är roligt med grejer och prylar av alla dess slag. Jag gillar skönhetsprodukter, inredning, kläder.. Men jag hade kunnat klara mig utan. För mig är det inte en viktig del av livet även om många av er kanske tror att det betyder enormt mycket för mig. Jag och F är väldig överens om det. Vi konstaterar nästan varje dag att vi är lyckligt lottade ekonomiskt och materiellt men konstaterar också att vi hade kunnat bo under en sten utan en krona så länge vi fick ha varandra, vara friska och må bra. Jag önskar inget annat än att vi ska få leva ett långt och lyckligt liv ihop som familj. Allt annat är bara en bonus och ett stort plus.

Men tillbaka till presenterna. Förra året så gav vi Jason rätt få presenter. Han fyllde två år och förstod inte innebörden av att fylla år. Han hade allt han behövde och jag såg inget behov av att köpa mängder av saker bara för sakens skull. Han fick mest leksaker i trä, ett leksakskök och även en liten hink med leksaksdjur i plast. Det var nog då jag förstod att det där med barn och vad dom får i födelsedagspresent/julklapp osv är ett hett ämne.. Fick kommentarer om att jag var en hemsk mamma för att han fick för lite presenter.. Fick kommentarer om att jag var dum som köpte enbart grejer i trä.. Att vi var tråkiga föräldrar som bara gav bort ”ålderdomliga” leksaker. Någon skrev att jag är tokig som ens tänker tanken på att ge bort plast.. Det är så mycket gifter och bara för farligt för ett så litet barn.. Ja, alltså ni anar inte hur många kommentarer jag fick radera som bara var för taskiga.

Jag tänker att alla får göra som dom vill utifrån egen ekonomi, möjligheter, åsikter och förutsättningar. Jag KAN ge Jason mycket materiella ting här och nu. Hade vi inte kunnat så hade vi inte gjort det. En lyckad födelsedag sitter inte i presenterna.  Jag är övertygad om att han hade nöjt sig med en bulle, en stor kram och två engagerade föräldrar som kanske tog med honom till lekparken eller lekte kurragömma hemma. Han behöver inte mer. Men det är hans första födelsedag som han faktiskt har förståelse för och det gör det extra roligt för mig. Han tycker dessutom om lego, pussel, bilar, rollspel och pyssel lite extra nu och därför fanns det så mycket kul jag kunde tänka mig att köpa till honom. Grejer som han faktiskt skulle bli enormt glad över och som han hade lekt med varje dag baserat på intressen som han har just nu. Jag tycker att det känns roligt att få ge honom presenter som passar honom här och nu. Och i år så kände jag att det går att ge honom en del baserat på hans intressen. Nästa år kanske vi känner annorlunda och då kanske han får mindre.. Förstår ni hur jag tänker? Jag tänker inte på hur många presenter han får och köper inte saker ”bara för att”. Jag försöker hitta relevanta saker för honom just där han är i livet.

Men ja.. Värdet i en förälder eller i ett barn sitter väl fasiken inte i hur dyra eller hur många saker man kan köpa eller få? Jag är otroligt mån om att lära Jason hur man är en god och varm människa. Mina barn ska lära sig att respektera alla oavsett hur mycket prylar eller pengar man får och har. Vi är alla olika och jag vill lära mina barn att möta sin omgivning med kärlek, ödmjukhet och förståelse. Och jag tror att jag kommer att lyckas bra. Det har jag gjort hittills iallafall. Vi är långt ifrån perfekta föräldrar (vem är en perfekt förälder liksom!?) och lär oss fortfarande varje dag att vara mamma och pappa. Det är en stor ära och ett stort ansvar. Vi kommer att göra fel, vi kommer att misslyckas. Men att lära våra barn att vara kärleksfulla individer och varma, hjälpsamma medmänniskor kommer vi inte att misslyckas med. Vi har så mycket kärlek inom familjen och sprider den även utanför oss fyra. Jaja..

Jag tror helt enkelt inte att det spelar någon roll hur många presenter man får. Det är upp till varje familj och förälder hur mycket man kan eller vill ge av det materiella. Jag tror inte att man lär barn något genom att ge dom mer eller mindre prylar. Det krävs så mycket mer för att forma en god medmänniska. Jag har själv alltid fått mycket presenter genom min uppväxt men har ALDRIG förväntat mig att jag ska få mycket för det. Det sitter så mycket mer i en bra uppfostran.. Sedan att jag skämmer bort sina barn för mycket.. Det har jag fått höra sedan jag blev mamma. Jag kommer alltid att skämma bort mina barn. Främst med kärlek, kärlek och mera kärlek. Jag älskar så att jag går sönder och jag vill ge dom allt av mig. Jag vill ge dom allt jag har och allt jag kan. Varje dag. Livet är enligt mig för kort för något annat. Men jag kan också säga ifrån, sätta gränser, ta konflikter och ge konsekvenser.

Nu spårade detta inlägg ut totalt och det känns som om jag knappt besvarade frågan, haha. Det jag iallafall ville komma till är som sagt att alla får ge hur mycket/lite prylar dom vill och kan så länge barnen blir överrösta med kärlek och får bra värderingar. Grejer är inte hela världen och i slutändan totalt oviktigt och det kommer jag att lära mina små. Kram på er.