Hur långa dagar kommer Jason att ha på förskolan? Hur gör du för att hinna ge tid&uppmärksamhet till båda barnen och inte få dåligt samvete? Vad tycker du är största skillnaden med att ha ett eller två barn? Du alltid vara så harmonisk och glad med barnen, får du aldrig ”psykbryt” och blir less på ”småbarnskaoset” eller vad man ska säga? Planerar du att ta körkort? 😊

Vi kommer att anpassa Jasons dagar på förskolan efter våra behov. Nu i början så får han gå lite mer och fler dagar just för att han ska komma in i gruppen och få in rutinerna + lära känna barn och pedagoger. Men nu framöver så kommer vi att anpassa det efter Fs tider på universitetet. Tanken är väl att han ska gå cirka tre-fyra dagar i veckan men det blir lite olika tider baserat på behov som sagt. Och vill han hellre vara hemma någon dag så får han såklart det.

Hmm.. Alltså det där är ju så svårt. Jag har ofta dåligt samvete för att jag inte kan ge båda 100% av mig själv samtidigt. Det är extra tufft om båda är krävande precis samtidigt och vill vara i famnen eller mysa utifrån sina egna behov. Nu har ju F varit hemma hela tiden så vi har alltid haft en extra famn men när jag väl hamnat i en situation där barnen behövt mig samtidigt så ÄR det tufft. Man vill bara klona sig själv och finnas där för båda på samma gång.. Jag tror tyvärr aldrig att man kommer ifrån det där dåliga samvetet utan allt handlar om inställning. Man får bestämma sig för att man ÄR den bästa mamman till sina barn och så är det. Punkt slut. Jag försöker alltid tänka att jag gör mitt bästa oavsett vad och att jag räcker till gott och väl så. Att göra det bästa man kan är att göra tillräckligt. Mer än så kan man inte göra.

Biten med samvetet känns dock lättare nu när Jason går lite på förskolan. Då hinner jag ägna Jolie all min tid när han är där och sedan kan han få ta mer av huvudrollen när han kommer hem. Så får hon haka på leken som jag leker med honom bara. Hon blir ju inte i fokus då med babbel, bus och sång på hennes nivå men i och med att hon fått det hela dagen innan han kom hem så känns det helt okej.

Haha, jag lovar dig att jag får psykbryt!! Blir dock faktiskt aldrig less på småbarnskaoset men jag kan bli irriterad på barnen, på F, på hela situationen.. Det hör till och jag tror att dom som säger att dom aldrig blir irriterade eller ”tappar det” ljuger 😉 Det är väl omöjligt att alltid vara på topp med små barn? Vissa dagar är värre medan andra är helt fantastiska. Jag försöker tänka att det är kaos att ha barn och att det blir lite vad man gör det till. Så tar varje dag så gott det går med en positiv inställning och skrattar åt allt det jobbiga istället. Klart det är jobbigt vissa dagar men det fina väger över och då glömmer man det tuffa lika snabbt. Man får komma ihåg att man inte är mer än människa. Och det är bra att ens barn vet om att man är mänsklig med alla känslor som hör till. Man kan inte alltid vara glad och på topp med ett tålamod som är bättre än bäst.

Jag planerar att ta körkort ganska snart iallafall! Tänkte ju ta en intensivkurs nu i höst men har inte fått svar från dom två trafikskolorna jag haft kontakt med.. Så störande.. Ska ta tag i att ringa runt lite och se vad jag kan göra. Hade varit så kul att ha =)

Kram och hoppas du fick svar på dina frågor <3