Dom två. Mina kärlekar. Får förresten frågor varje dag om Jason aldrig är trotsig och JOOO det är han, haha! Mer eller mindre. Vissa dagar är han precis som han alltid har varit och är (världens snällaste, raraste och mest omtänksamma kille) medan han andra dagar är som förbytt och bara vill göra tvärtemot allt jag säger. Så även han har sina dagar när det finns roligare saker att göra än att lyssna på mamma. Tror nog att det hör till åldern att testa gränser och sådär.. Inte ens vi kom undan, hehe.. Trots att jag faktiskt trodde att vi skulle slippa då han varit så enkel att ha att göra med alltid. Men jag försöker se det som något positivt när jag tycker att det är som värst. Det är ett steg i hans utveckling och det är något som han behöver gå igenom för att komma vidare i att formas till en egen liten individ och människa. Tycker på något vis också att det är så spännande när han börjat ha så mycket egna åsikter och tankar om hur saker och ting ska vara, hur och vad han ska göra.. =) Min stora, lilla kille som börjar på förskolan nästa vecka. Är helt pirrig i magen men har en bra känsla om det. Samtidigt är det en sådan sorg att inte få ha honom hemma på heltid mer. Men han är redo och då får jag också lov att vara det.
Kommentarer
Vi skolade in storebror då han var 14 månader och det har gått hur bra som helst. Lillasyster föddes i samma veva och det var tydligt att han behövde mer lek och stimulans än vad en nyfödd syster och en höggravid/nyförlöst mamma kunde ge. Han har längtat tillbaka hela sommaren och pratar om dagis hela tiden. Han kommer hem och kan nya sånger, testar ny mat, vi får vara med på luciatåg, ibland ligger en teckning på hans hylla och en gång fick vi hem en växt han hade planterat. Det är verkligen ett äventyr som man upplever genom honom. Nu i höst ska även lillasyster börja och hela familjen är så peppad.
Alla har såklart sina åsikter om när ett barn är tillräckligt stort för förskola men jag tycker du gör helt rätt som känner av din sons behov. När jag hör ’man skaffar väl barn för att man vill vara med dem?’ eller ’JAG skulle aldrig kunna lämna bort min ettåring’ blir jag så trött. Jag tycker man ska utgå från att alla gör vad de anser bäst för sina barn. Och så som barn utvecklas av att umgås med andra barn, vara en del av ett sammanhang och att ha någonting eget!
Du ska se att det kommer bli så häftigt för både din son och er som föräldrar! Stort lycka till!
Tack för att du delade med dig! Ja, det är så häftigt att han kommer att ha ett eget litet liv på sidan av vårt familjeliv eller vad man ska säga 🙂 egna relationer, egna vänner.. aktiviteter som han gör där..Ska bli så roligt och jag vet att han kommer älska det 🙂 KRAM!!<3
Åh vad mysigt!
JAA 😀 <3
Jag brukar tänka som Louise Hallin sagt; Det är barnens jobb att testa gränserna och det är föräldrarnas jobb att visa var gränserna går. Himla skön tanke när 2,5-åringen återigen rycker i kattens päls, sparkar och kastar saker, matvägrar osv, allt med skratt och bus i blicken 😫
Bra sagt!! <3 Ja, det är inte alltid lätt med en 2,5åring! Kram <3
Tycker denna artikel är väldigt bra! 🙂
Vilken då? 🙂
Så fina ❤️
<3<3