Vi väntar syskon om en månad, samma åldersskillnad som på era barn. Pappan kommer vara hemma 9v efter bf.

Jag grät häromdagen för att jag kommer att sakna min stora tjej när det bandet förändras. Kan du skriva om det? Känslorna att vara på BB när stora barnet är hemma? Känslorna att de första dagarna säga nej till stora barnet eftersom man kanske ammar?

Min dotter längtar efter sitt syskon, men det känns läskigt ändå.

Hej fina du! Så spännande med ett syskon. Förstår att du längtar men samtidigt är orolig. Det är ju en stor omställning och en otroligt stor händelse i livet. Att bli mamma på nytt, att få en till bebis, att inte kunna ge 100% av sin uppmärksamhet och tid till endast ett barn mer.. Och att ens lilla barn ska få ett syskon  – det är också så himla stort.

Jag ska vara ärlig och berätta att jag kände mig galet otillräcklig till en början. Det gör jag fortfarande stundvis. Vi hamnade ju dessutom lite i en ”chock” i början i och med att vi fick reda på vår dotters hjärtfel. Det är det mest smärtsamma jag har upplevt i hela mitt liv och ett tag kände jag mig otillräcklig för båda barnen. Jag var i en sådan sorg, trodde att jag skulle förlora min dotter, läkarna pratade om operation, allt var så ovisst.. Jag ville gömma mig och aldrig komma tillbaka.. Var så rädd, arg för att detta hände oss, det gjorde fysiskt ont i mitt bröst. Grät hela tiden.. Det är en hemsk tid att se tillbaka på. Egentligen står vi i samma sits idag men har mer kött på benen, kunskap om hjärtat och just hennes hjärtfel och så är hon ju lite större vilket gör att operation inte känns fullt så skrämmande längre trots att det fortfarande är en mardröm..

Men iallafall! JA man känner sig inte tillräcklig i början… Jag gjorde det iallafall. Jag minns att jag försökte ta mig tid till Jason dom första dagarna men lillasyster ville bara amma och vara nära. Jag kände mig dålig många gånger. Satt i soffan och matade medan F fick ta det största ansvaret med Jason gällande lek, mat, aktiviteter utanför hemmet. Dom tog sig ofta iväg på små äventyr, drog på lekland, åkte till badhuset. Jag och lillasyster höll oss hemma. Men det kommer andra tider och när jag ser tillbaka så tänker jag att det kanske inte var så farligt ändå. Han hade ju sin pappa tillgänglig och ville han visa mig något eller leka med mig så kunde han komma till mig där jag satt i soffan eller låg i sängen, hehe.. Tror dock aldrig att man kommer ifrån det där dåliga samvetet som mamma.. Man får tänka att man gör sitt bästa och bättre än så kan man inte göra. Och har man en till förälder eller någon annan form av avlastning tillgänglig så är ju det superbra. Det är ju inte så att det större barnet far illa av att leka själv en stund, se en film eller leka med farmor.. Ja, du förstår. Man är bara så otroligt hård mot sig själv ibland och det måste man trycka bort. Och så får man ta dom små stunderna man får och acceptera att det kanske inte är så som det var innan. Och man ger dom ju den finaste gåvan – ett syskon!

Nu kan Jolie sova själv under dagtid. Jag ammar henne till sömns i sängen och sedan smyger jag iväg. Där har jag min tid med min lilla kille. Ibland bakar vi, ibland bygger vi höga torn av klossar, läser böcker, bara babblar eller håller om varandra i soffan framför en film. Nu får jag rätt så mycket egentid med honom. Kan också ta mig iväg med bara honom om jag vill. Pumpar ut mjölk och lämnar lillasyster hemma med F. Just nu är vi ju hemma alla tillsammans så då blir det inte allt för mycket sådant men kan tänka mig att det blir mer till hösten när han börjat förskolan. Att vi kanske tar oss iväg och träffar vänner bara han och jag, åker till lekland, badhus eller bibblan. Man får ta den lilla tiden man får och vissa får mer tid medan andra inte har lika stor möjlighet till det. Det viktigaste är att barnen mår bra tänker jag.. Och det gör dom ju oftast! Man ställer bara så höga krav på sig själv som mamma och känner sig dålig därefter. Det ska man INTE göra.

Idag kan det fortfarande komma stunder där jag sitter i soffan och ammar och Jason kommer och drar mig i handen. Då säger jag bara att jag ska mata klart lillasyster och kan komma när vi är färdiga. Och han förstår. Inkluderar honom och säger att han får sitta med oss om han vill eller att han kan gå och leka vidare på sitt rum och att jag kommer. Han väljer oftast att gå tillbaka till rummet och leka i väntan på oss men ibland sätter han sig med oss och klappar henne på huvudet eller bara vilar med oss. Nu är Jolie så pass stor att hon kan vara med oss och leka också. Hon ligger på lekmattan och tuggar på sina leksaker medan vi bygger klossar. leker affär eller vad det nu kan vara.

Mitt bästa tips är att slappna av och bara ta det som det kommer. Ställ inte för höga krav på dig själv och överlämna lite extra ansvar för den stora till den andra föräldern (i och med att han faktiskt ska vara hemma med er så länge – så underbart!). Den där nyföddtiden går så fort och snart kan bebis sova själv lite längre stunder eller vara med och leka. Stor kram och all kärlek. Lycka till med allt.