Jag känner lugn och frid i hela mig nu när jag vet att F snart kommer hem. Förlåt att jag tjatar men det är världens skönaste känsla när man känner sig maktlös och inte mår 100% bra. Tidigare har jag varit SÅ stressad att min kropp ska säga ifrån helt eller ex. att min höft ska låsa sig som förra graviditeten så att jag inte kan gå. Eller att jag helt enkelt bara ska svimma och falla ihop medan jag är med Jason. Vad gör man då liksom? Nu vet jag att han är hemma om mindre än två veckor och det är så befriande och härligt att inte behöva oroa sig. Var ju livrädd innan han fick semestern godkänd över att behöva gå hemma och ta hand om Jason ensam hela vägen fram tills förlossning då det känts så pass tungt redan nu och speciellt med tanke på hur svimfärdig och yr jag varit på senaste. Det är skönt att kunna känna lugnet igen. Det gör mig trygg och glad. Och det är skönt att vara just lite lugnare när man ändå är så pass långt gången som jag är. Det är man värd. Bara ladda batterierna inför förlossningen. Nu ska jag försöka njuta av dom sista veckorna innan lillasysters ankomst. Försöka tänka positivt. Blir mycket samma, samma, samma här på bloggen nu märker jag. Förlåt för det! Men bloggen handlar ju om just mitt liv och just nu är det bara bebis, hus och allt det där som är i tankarna. Nästa milstolpe för mig är att få vara hemma hela familjen, den som är näst längst bort är lillasysters ankomst och sedan får vi äntligen flytta in i vårt hus. Haha.. Mer roliga saker än så cirkulerar inte i min hjärna för närvarande. Så ber om ursäkt för att jag repeterar mig hela tiden och tjatar på er om samma sak =)

Jag och Jason gick till öppna förskolan med våra vänner förra veckan. Han höll på att somna på vägen dit så jag höll honom vaken med lite russin. Min tröttis, haha.

Han älskar verkligen russin! Gör era barn också det?

Sol och lite minusgrader. Då trivs jag faktiskt! Tycker det känns sådär krispigt och härligt ute då.

Efter öppna förskolan så blev det lunch med min fina vän på stan. Jason sov. Jag åt soppa med västerbottensost och kronärtskocka bland annat, mmmh så gott.

Sedan gick vi hem. Då hade han sovit i två timmar med så han var pigg och glad igen. Min älskling!

Lite klämmis på väg hem så att man orkar promenera.

Älskar ihjäl mig i min stora, lilla kille. Så snäll och håller alltid min hand när vi är ute och går på större vägar. Han har börjat lyssna jättebra när jag säger åt honom att inte springa iväg och så och det är så skönt tycker jag. Förut kunde han lätt bli för busig och inte vilja lyssna alls utan bara göra precis tvärtom men nu är det inte alls så.