Varje gång jag besöker min pappas grav så känns det typ som att möta döden. Det gör så ont i hela kroppen. Det gjorde det idag iallafall. Det är så konstigt det där för när jag inte är vid graven så tänker jag oftast inte alls på det. Då känns det inte jobbigt alls.. Men när man väl står där så kommer tårarna i princip alltid. Dom bara rinner och rinner. Jag behövde inte ens tänka särskilt mycket idag för att dom skulle komma. Det kändes bara tungt.
Vi åkte till graven och tände ljus iallafall nu när det är ”alla-helgona-tider”. Jag blev helt konstig och skakig av att vara där. Brukar inte bli såhär men gissar på att jag är extra känslig nu när jag är gravid också. Nej fy.. Det blev riktigt jobbigt men det var skönt att gråta ut lite och minnas. Tänk att det snart är 15 år sedan min pappa dog.. Jag har skrivit mer om det här.
Kommentarer
Så ärliga och fina inlägg du skriver. Jag har inte bott hos mina föräldrar under min uppväxt,utan växt upp med min farmor och farfar. Min farfar gick bort för två månader sedan och de var som att mista en förälder,då han varit som min pappa. Min 1 åriga son avgudade honom,och kröp runt i farmors lägenhet första tiden och letade efter honom. Kan tänka mig att de blir bättre med tiden. Men att behöva besöka sina föräldrar på kyrkogården känns hemskt. Som någon annan skrev du vill ju kunna gå hem till dem och fika.
Tusen tack <3 åh förstår.. Får ont i hjärtat när jag läser. Beklagar din sorg.. <3 Massor med kramar.
Så fint att du är så öppen och ärlig!
Beklagar att du behövde gå igenom det, det är verkligen något man inte önskar på någon, men vet att det hjälper många att läsa om smärtan, skulden och alla känslor om allt och inget kring någons bortgång. Jag förlorade min pappa för lite över 2 år sen, precis när jag började gymnasiet och har inte pratat om det med någon nästan. Dem jag var nära då stack på en gång för de inte visste hur de skulle ”hantera mig” så har inte riktigt vågat prata om det med många andra. Så TACK för att du pratar om det och får en att inte känna sig så ensam med alla känslor och tankar. <3
Har följt dig ett bra tag redan innan du flyttade till Göteborg och tycker bara att din blogg växer mer och mer i mina ögon. Tycker du verkar vara en så genuint fin och härlig person, och en jättebra mamma! Önskar dig och din familj all lycka! Kram!! <3<3
Men tack snälla du <3 nej jag förstår det 🙁 det är hemskt och stora delar av livet förändras när man förlorar en förälder. Inte bara biten att man förlorar en förälder tyvärr.. 🙁 så mycket annat runtom. TACK själv finaste du för att du delade med dig och glöm aldrig bort hur stark du är. Skickar massor med kramar och tusen tack för så fina ord. Du anar inte hur glad jag blir!!<3
<3
<3
Fina du!
Ville bara skriva att jag läste inlägget du länkade till och jag tycker du är helt otrolig på att uttrycka dina känslor osv i skrift! Jättefint och rörande❤️❤️
Vill även säga att du är såå vacker och verkar vara en helt otrolig mamma till din fina son❤️
Lycka till med allt i framtiden!
Stor kram från en tvåbarnsmamma i Norrköping😃
Men ååh tack finaste du <3 <3 du anar inte hur mycket dom där orden betyder för mig. Behövde läsa dom idag. STOR Kram <3<3
❤️❤️❤️
<3<3
❤️
<3
Usch, är så fruktansvärt tungt att besöka sina föräldrar på kyrkogården. Som Johanna skriver, man ska ju hem till dem på fika, inte stå där och prata mot en sten… Förlorade båda mina föräldrar i år. Vet liksom inte riktigt hur man ska orka. Blir lite lätt knäckt av att höra att det känns lika jävligt efter 15 år, haha… Men har hört att sorgen ska kännas lite lättare att handskas med efter att ett år har passerat. Är det något du håller med om? Förstår ju att det blir lite lättare ju mer tiden går eftersom man inte längre kommer tänka på det varje vaken minut, men tänker om det tog fruktansvärt lång tid för dig innan det började gå längre och längre tid mellan gångerna du tänker på det. Förstår ju att det är sjukt individuellt men får sån panik över att kanske behöva må så här uselt resten av livet. </3
Nej men gud 🙁 jag beklagar verkligen sorgen 🙁 <3 så himla hemskt.. 🙁 <3 Ja, det blir lättare med åren tycker jag. Sedan faller man tillbaka då och då och blir jätteledsen. Men i överlag så blir det enklare med tiden. Skickar massor med styrkekramar.. Du kommer INTE att må så dåligt resten av livet fina du. Jag lovar dig!! Som sagt, man faller tillbaka ibland men det blir lättare. Tiden läker inte alla sår men man lär sig att leva med det och gå vidare ut det på något vis.
Jag beklagar sorgen för din pappa. Jag måste säga att jag nu verkligen uppskattar dina inlägg då du nämner och pratar om din pappa då jag själv förlorade min pappa för inte ens en månad sedan. Jag är 17 år och har flera yngre syskon, en så liten som bara 1 år, så det känns sjukt tungt just nu. Svårt med folk runt omkring som försöker hjälpa men det känns som om det inte är någon som kan förstå sorgen och saknaden jag känner för min pappa nu. Vi behöver honom fortfarande, det är så många fler saker i livet jag hade velat uppleva med honom vid min sida. Nej usch vad livet kan vara orättvist! Jag undrar hur detta kommer påverka mig i framtiden, det kommer i varje fall vara otroligt svårt att komma över kan jag tro.. Vill också bara säga att du har en så otrolig fin och härlig familj! Känns alltid lika mysigt och blir alltid lika glad varje gång jag läser din blogg eller ser någon av era youtube videos. Och grattis till lillasyster! Många kramar ❤️
Åh förstår 🙁 <3 beklagar verkligen er sorg.. 🙁 ja, dom flesta vet ju inte alls vad man går igenom (vilket såklart är bra för ingen ska behöva gå igenom det, livet är så orättvist) och det kan vara tungt många gånger. Man kan känna sig så ensam och ledsen och oförstådd. DU är stark. Ni klarar det här <3 ta hand om er och massor med kramar. Tack för så fina ord. Du anar inte hur glad jag blir <3
Usch jag förstår precis vad du menar 💔
Det är verkligen jobbigt att behöva besöka sin mamma/pappa på kyrkogården, man ska ju åka hem till dom på fika istället för att stå där och må skit! Även om det gått precis 2 år sedan min mamma begravdes så storgråter jag än idag bara någon nämner henne 😭
Men vi som förlorat en förälder i ung ålder (var själv 17 år när min mamma gick bort) är så jäkla starka!! Vi om någon förtjänar oändlig lycka i livet. Det är verkligen en tuff period i livet som tar mååånga år att komma igenom, speciellt när man inte kan prata med någon som varit i samma situation. Det är någon jag verkligen saknar, att få prata med någon som vet hur det är. Mina vänner vet ju liksom inte hur ett liv ser ut efter en förälder plötsligt dött, de tror att det rullar på som vanligt nästan.. nä usch för döden allt lidande den ger! Massa styrkekramar från en stark ung person till en annan <3 Ta hand om dig och ta vara på alla nära och kära <3
Ja, det är hemskt 🙁 håller verkligen med dig.. <3 nej men gud 🙁 fina du.. Beklagar verkligen din sorg. Det är sjukt tufft och många förstår nog inte vad man får gå igenom.. 🙁 <3 massor med kramar och ta hand om dig du med. Man blir stark av att känna att man inte är ensam. Så tack för din kommentar <3