Hej Gabriella!
Jag tänkte fråga dig om råd när det gäller att vara sur på sin partner och hur man snabbt kommer ur det sura tillståndet? Du vet kanske när man blir irriterad och sur för en liten sak, som egentligen inte borde spela nån roll eller är inte ens värd att sura över. Men sen sitter man där ändå och är sur, och tankarna snurrar och man tänker ”vad håller jag på med..?”, men det logiska räcker liksom inte riktigt till att man ska finna ro.. åh det har alltid varit en sorts tröskel för mig som jag inte kan kliva över liksom. Och min partner som, som tur är förstår hur små saker jag surar över, försöker att bara skämta bort det eller så men då blir jag bara mer irriterad för att jag inte kan ha kontroll över mitt humör. Så, hur får man kontroll över sitt humör i såna där situationer?

Hej hej! <3

Jag vet precis vad du menar! Tror att vi alla har varit där och är där någon gång ibland. Nu när jag är gravid så kan jag känna igen mig i detta lite extra mycket då mitt humör kan gå i sådana vågor. Kan börja gråta för ingenting, bli sur för ingenting, börja skratta för ingenting.. Ja, du förstår.. Mitt bästa tips är faktiskt att berätta det och prata om det. Även om din partner egentligen kanske inte har gjort något fel så känner du dig sur och irriterad för något och då kan det ju vara värt att lyfta ämnet bara för att din partner ska veta om det. Man märker ju ganska snabbt om ens partner är på dåligt humör oavsett om man försöker dölja det tänker jag, hehe.. Så jag brukar alltid förklara för F hur jag mår och känner för att slippa säga ”inget..” när han frågar om det är något som har hänt gång på gång. Jag brukar berätta att jag blivit ledsen och irriterad/sur och varför jag känner så och ibland kanske det är en riktig skitanledning (typ att han har köpt fel glass till mig på affären, ni gravidisar vet nog vilken jobbig känsla man kan vara med om när man är sugen på något och inte får just det man vill ha, haha;)) vilket gör det lättare att skratta åt det tillsammans och ibland kanske han istället ber om ursäkt för att han inte alls förstod att jag tog illa upp och då släpper irritationen väldigt snabbt där och då.

Jag tror verkligen på att kommunikation är det viktigaste i en relation. Man kan ju inte läsa en annan människas tankar oavsett om det för en själv kanske känns som det mest logiska i världen just där och då. Så ja – PRATA! Prata ut och bara berätta hur du känner. För mig personligen är det svårt att få irritation att släppa o jag inte får prata om det. Kan vara tjurig en hel dag annars och det hjälper ju ingen. Vi alla är olika och jag tror mer på att man kanske ska hitta det som funkar för just en själv istället för att satsa på att ”bli en person som inte är långsur”. Om du förstår vad jag menar =) Kram kram!