Gång på gång under denna graviditet har känslan av ensamhet kommit smygandes. Jag vet egentligen inte varför då jag har fantastiska vänner och en familj som står mig nära + världens mest förstående man som verkligen gör allt för att underlätta och få mig att må bra. Jag mår som bäst när han är hemma med oss på helgerna och då känner jag mig hel, lugn och trygg. Men ja, jag känner mig verkligen ensam från stund till stund. Och så vet jag inte ens varför bara för att allt faktiskt är bra. Det finns inget jag kan komma på som faktiskt känns dåligt eller jobbigt just nu mer än att jag har lite svängigt humör nu som gravid. Och att jag tycker det är småjobbigt att vi inte bor i ”vårt hem”. Men det är ju överkomligt och jag har svårt att tro att det skulle påverka min känsla så mycket. Låter kanske så otroligt töntigt att jag känner som jag känner men jag är som jag skrivit förut världens känsligaste människa just nu. Börjar gråta för minsta lilla, både av sorg och av glädje. Känner knappt igen mig själv med alla hormoner. Tror att ensamhetskänslorna kommer med hormonerna faktiskt just för att jag aldrig riktigt har upplevt denna typ av känslor förut. När F frågar vad han kan göra annorlunda så vet jag faktiskt inte. Han gör allt så bra han kan och visar mig omtanke och kärlek varje dag. Han tar del av graviditeten när han är hemma, leker med Jason, lagar mat åt oss, tar delat ansvar för allt som ska göras i hushållet, ger mig sovmorgon i princip jämt när han kan, åker och handlar det jag är sugen på.. Han är verkligen världens bästa just nu och gör allt han kan för att jag alltid ska ha det så bra som möjligt. Alltså nej fy, det är jobbigt att känna såhär stundvis.
Denna graviditet har varit konstig tycker jag. Rent känslomässigt iallafall! Jag kommer ihåg att jag under förra graviditeten gick in i en liten ”gravidbubbla” men det var mer mot slutet. Nu känns det som att den där bubblan kom ganska tidigt. Känner mig också stundvis så himla oförstådd. Som att jag går igenom något som iiiingen annan har gått igenom förut 😉 Det har också med den där känsligheten att göra tror jag. Någon som känner igen sig? Har ni känt er ensamma under graviditeten stundvis eller i perioder?
En bild från när vi hade gjort ett tidigt ultraljud denna graviditet! Haha Jason tryckte ansiktet mot bilden gång på gång och var jätteglad <3
Kommentarer
Oh ja! Gud vad jag känner igen mig. När jag var gravid med lilltjejen var jag sådär med. Kändes som man var totalt lost. Helt ensam i universum typ.. fast man har en massa goda människor runt sig som gör allt. Men ändå känner man sig så oförstådd.. märkligt värre. Men som alltid – det går över. Även om det onte känns så och även om alla säger så. Jag vet inte om det kan trösta nåt men du är inte ensam 😙🖤
Exakt så känner jag! <3 så skönt att man är långt ifrån ensam, kram <3
Herregud, jag känner igen mig så mycket. Jag är gravid med första barnet (v.27) och jag har känt mig så ensam och oförstådd till och från att jag nästan trott att jag blivit knäpp. Det är en väldigt jobbig känsla men har som tur är gått över nu (hoppas jag) 🙂
Såå skönt att man inte är ensam <3 och ja, det kommer att gå över!! Stor styrkekram <3
Känner igen mig helt och hållet. Har vänner och familj runt mig, en fantastisk son och världens bästa och hjälpsammaste sambo men trots det så känner jag mig så otroligt ensam och sårbar. Känns som att det är jag dock som drar mig undan från andra för att det känns som att ingen ändå kommer flrstå och för att jag är så jäääklans trött. Men vi kommer ta oss ur det här, det är ju som tur är inte hela livet man är gravid! <3
Jamen precis samma för mig!! <3 Stor kram och tack för förståelsen och peppen. Skönt att vi inte är ensamma <3
Så där mår jag cirka 1-2 veckor per månad pga min pdms… Mår sämst är arg, ledsen, irriterad och känner bara att allt i hela världens suger fast jag egentligen inte har något som är dåligt på riktigt. Jag är älskad, jag har det bra liksom men ändå så mår jag såå dåligt utan anledning. Jag förstår inte vad som hände och det gör mig så ledsen allt började för drygt ett år sen när hela mitt liv kraschade så smått. Så ja jag mår inte helt bra men har aldrig mått såhär dåligt förut. Gynekologen säger att man kan ha olika mängd hormon i kroppen olika tider i livet… Hoppas det går över någon gång!
Ja, det är nog hormoner helt enkelt 🙁 men det är skönt när man vet vad det beror på iallafall, kram <3
Känner verkligen igen mig. Upplevde inte alls att jag kände så första graviditeten, men andra kände jag så hela tiden. Det var jobbigt för mig och jobbigt för min sambo som inte kunde göra mer än vad han redan gjorde..
Skönt att man inte är ensam <3 men det är sjukt jobbigt att ha det så, i know.. kram
Usch så jobbigt för dig! Det kan aldrig vara töntigt på något sätt.. för det är DINA känslor och det är så DU känner just nu. Förminska aldrig dig själv eller dina känslor ♡ Så som du beskriver känner jag mig alltid… fast jag är inte gravid och minus vänner och familj. Hoppas att du får må lite bättre snart! 🙂
TACK <3 stor kram!!
Hejsan!:)
Jag känner igen mig till punkt och pricka!
I min andra graviditet Upplevde jag känslor som jag aldrig hade kännt tidigare. Vilket jag till en början tyckte var skönt för jag har alltid varit en stark person och Kan ha mina känslor i kontroll i stressiga situationer (om du förstår hur jag menar). Det var skönt att få ”utmana sina känslor på ett plan. Men sen blev det för mkt då jag tillslut inte kunde lita på att min stora flickas fröknar hade koll på henne i parken, att någon skulle kidnappa henne,
Jag var väldigt ledsen ofta för olika anledningar. Precis som du, kände jag mig otroligt ensam, som om jag inte tillhörde denna värld (super flummigt, jag vet). Vill tillägga att jag har en fantastisk familj och vänner runt om mig. Jag kunde ligga i badkaret och gråta för allt och inget.
Usch vad jobbigt allt var trots att jag var så lycklig över att få ett till barn.
Men ett tag efter att jag födde min andra flicka började jag komma tillbaka till det Normala och fick åter känna mig stark och stabil.
Jag hopps du kommer må bättre snart!
Tack för en inspirerande blogg och du!!! Du är grym!!! Girl Power!💪🏽👊🏼
Åh tack för att du delade med dig <3 förstår dig precis!! Känner så jag med stundvis! Det är skönt att veta att man inte är ensam om dom känslorna. TUSEN tack för så snälla ord!! Blir hur glad som helst. Du är också grym!! KRAM <3
Har känt mig precis likadant denna graviditet. Vecka 36 nu och det här varit lite upp och ned men väldigt känslosamt och svajigt!
Åh, skickar massor med pepp och styrkekramar <3 vet precis hur det är!
Känner igen mig.. har fått tre barn och har haft de mer eller mindre alla graviditeter.. allt med graviditeten och ens humör blir så jobbigt man har bara lust att för studen pausa graviditeten kliva ur den gravida kroppen med alla hormoner och bara andas, i den frustrationen över att vara låst i sin kropp med alla humör svängningar växer en frustration fram att ingen fattar nått av den känslan växer en ensamhet fram då sannigen är att man är ensam.i sin graviditeten då det sker i sin egen kropp. Styrke kramar till dig!
EXAKT SÅ!!! <3 tack snälla snälla du för den där kommentaren. Kände mig så förstådd så det är inte klokt. STOR Kram <3
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver!
Vi har ÄNTLIGEN köpt hus & väntar barn nummer två i slutet av november.
Har tillträde till huset 20 oktober & jag längtar ihjäl mig.
Har aldrig trivs i vår lägenhet vi bor i nu (och har gjort i två år) så jag dör snart av längtan till både hus och bebis!!
Är inne i en bubbla & vill verkligen bara fixa barnens rum och boa.. så nu är det så tråkigt att man inte kan det på samma sätt.. förutom att packa undan ALLT som vi inte behöver.
Lever i flyttkartonger och det är två månader tills vi flyttar.. haha!!
Åååh underbart, grattis!!!! <3 <3 så himla härlig känsla! Och så nära det är för er nu! Är precis likadan när det är flyttdags 😉 Packar långt innan haha. Lycka till med allt, stor kram!
Ja jag känner igen mig så väl , är i v 34 och detta är andra graviditeten . Känns inte alls på samma sätt. Idag hade jag en sådan dag, med ensamheten och superledsen…
kram C
Åh jag förstår dig PRECIS <3 stor kram till dig! Skickar massor med styrka!
Verkligen… även om man har sina nära och kära runt omkring sig så är det ju man själv som i slutändan måste gå igenom allting som händer i kroppen. Det känns så himla ensamt ibland tycker jag.
EXAKT SÅ! <3 kram
Jag kände så under hela min senaste graviditet och när sonen var född fick jag förlossningdepression. Sök hjälp nu och red ut det som är jobbigt. Hormonerna stannar ju kvar i kroppen i några månader efter födsel och att känna så och ha en nyfödd plus ett syskon som man ska dela kärlek mellan är tufft när man känner sig så ostabil själv. Sök hjälp!
Är nog inte så illa för min del men tusen tack för omtanken <3 kommer givetvis söka hjälp om jag känner att det går för långt, kram <3
Känner absolut igen mig!! Har känt så båda mina graviditeter. Jätteensam och att ingen riktigt förstår (utan anledning verkligen). Tror det blev lite bättre mot slutet men inte helt. Sjukt jobbigt emellanåt, jag fick dessutom dåligt samvete för att jag kände så! Skönt att höra att det finns fler även om jag tycker synd om dig som känner så, om du förstår ☺️
Så skönt att jag inte är ensam <3 Förstår precis, kram!
jag, gravid v36 har ett barn sen tidigare på 1år och 2månader, nu senare i graviditeten har jag kunnat börja grina och inte ens veta varför.. jätte känslig och idag när sambon for hemifrån och hjälpte sin bror så kom känslan av ensamhet trots att han varit hemma med oss hela semestern. jag börja tokgråta och har gjort nästan hela dagen 😂 sen när han kom hem vart allt bra igen..
Åh förstår dig precis <3 Finaste du! Skickar massor med kramar <3
Kan det vara lindrig panik attack eller ångest du har? Jag har märkt att ibland känns det just ensamt och lite otryggt och jag fattar inte vad som är på tok plötsligt när allting borde vara normalt och bra. Jag har ju ingen diagnos men något obekvämt och konstigt är det. Trötthet och hormoner gör sitt också. Hoppas att du mår bättre snart!
Nej, tror inte det <3 tror mest det är hormoner som spökar. Kram och tack för omtanken <3