”Vad gör man när man har olika drömmar i ett förhållande?”
Denna fråga fick jag i kommentarsfältet igår och vill gärna lyfta ämnet med er. Denna fråga var mest inriktad på boende (vad gör man om man vill bo på landet och ens partner vill bo i stan?) men jag tänkte att jag kan lyfta frågan lite mer generellt. Jag har faktiskt inget svar alls då jag och F har haft rätt samma drömmar och mål genom hela vårt förhållande. Det är skönt att det har varit så och nu när jag tänker på det så inser jag hur lyxigt det faktiskt är att vi har det så. Jag tror att det kan ha att göra med att vi möttes så tidigt och har format mål och drömmar tillsammans. Kan det kanske vara så att ju äldre man blir desto tydligare drömmar och visioner har man om sitt liv? Och så blir det lite svårare att möta en människa som man måste kompromissa med. Man har ju redan byggt upp tydliga mål medan den andra personen också har det. Och så ska man mötas i mitten..?
Hur gör man då? Hur gör man om man vill bo på landet medan den man älskar och lever med verkligen vill bo i stan? Hur gör man om den man vill spendera varje dag med inte vill ha barn medan man själv verkligen vill ha flera? Den ena vill gifta sig och den andra inte? Har ni tankar, tips eller erfarenheter så får ni gärna dela dom. Jag kan tänka mig att det är fler än personen som lämnade kommentaren som undrar över detta.. <3
Kommentarer
Jag och min pojkvän träffades när vi var 16 och har bara haft samma mal och drömmar. Vi bor nu tillsammans i Tyskland (han kommer därifran och jag flyttade dit efter studenten för 2,5 ar sedan). Har ofta tänkt pa hur jobbigt det hade varit om jag hade absolut velat stanna i Sverige och han velat stanna i Tyskland. Hade varit jättejobbigt men jag har alltid velat prova pa att bo nagon annanstans sa det har funkat hur bra som helst mellan oss 🙂 och även andra drömmar och mal är väldigt lika hos oss. 🙂
Men så härligt det låter 😀 glad man blir av att läsa det <3 kram
Tja, har man för olika drömmar och mål så tror jag det blir svårt att få det att funka..
Om man inte är villig att kompromissa om vissa delar då..
Tex. om vart man ska bo..
Men en sådan sak som ha barn eller inte ha barn, det är nog en dealbreaker..
Jag tror det är bra om man pratar om dom stora viktiga delarna när man märker att det börjar bli seriöst.
Jag och min sambo tycker i princip samma om det mesta, vi gillar samma saker, resa, träning etc. och föredrar hemmakvällar framför krogen..
Däremot skulle han nog vilja bo i centrala Göteborg om han fick välja, men jag gillar att bo utanför stan, mycket billigare och lugnare..
Så där kompromissar vi antar jag då jag absolut inte kan tänka mig att bo inne i Göteborg 😉
Jamen visst <3 tack för att du delade med dig! Förstår det 😉 KRAM
Jag och min man träffades när jag var 17 och han 18. Vi har i stort sätt varit överens om de mesta. Vi vill båda bo i stan och vi var överens om att bilda familj när vi var redo.
Nu har vi en son på 5 månader, och han säger att han vill ha fler barn snart. Medan jag känner mig osäker. Jag vill studera och hitta ett större boende innan jag vill fundera på att utöka familjen.
Tack för att du delade med dig <3 förstår att det blir svårt då.. KRAM
Jag är just nu i detta dilemma i min relation. Den viktigaste jag någonsin haft. Och det är jättesvårt. Samtidigt som blotta tanken på att leva utan sin andra hälft gör ofantligt ont så kan man inte leva för någon annans skull -om det innefattar att man försummar sig själv och vad som är viktigt för en. Den viktigaste personen i sitt liv är faktiskt en själv, den enda som man med säkerhet vet att man kommer ha en relation med för resten av sitt liv. Att då ge upp sina drömmar för någon annans skull, det är inte rättvist. Man kan inte heller avgöra hela sitt mående på en annan människa, för tänk om det tar slut. Tänk om personen dör. Då står man där utan eget värde.
Lättare sagt än gjort förvisso. Samtidigt som jag uppmuntrar till kompromisser om de är möjliga så tycker jag att man bör vara snäll mot sig själv också. Är det verkligen meningen att man ska vara tillsammans om drömmarna inte flätas samman?
Åh förstår.. <3 det måste vara jättesvårt.. Kan knappt tänka mig vilka beslut man ställs inför när man bär på dom känslorna. Och så vill man ju bara göra rätt beslut för sin egna lycka såklart.. SVÅRT. God jul <3 kram
Här är en som träffade sin partner tidigt (16), inte sjutton har vi samma drömmar för det.. Jag gjorde klart att barn var viktigt för mig redan tidigt i förhållandet och sa att jag ville vara en ung mamma. Om detta inte var vad han ville så kunde vi göra slut på direkten. Han gick med på att fundera på det (runt 18 när detta togs upp). Idag är vi 23 och jag som ville vara tvåbarnsmamma vid det här laget har fortfarande inte fått barn. Varje gång vi sagt att vi ska försöka har en ny ursäkt kommit upp och mitt hjärta har krossats så många gånger nu att jag snart inte orkar mer… Han känner sig otillräcklig eftersom att jag inte är nöjd med ”bara honom” och jag har försökt förklara för honom att han inte kan fylla den delen av mitt hjärta. Så visst kan man ha olika drömmar även om man träffades ung…
Tack för att du delade med dig <3 åh förstår.. <3 ja, då kan det ju vara så att man växer åt "olika håll" ändå. STOR kram och hoppas att du går vidare så som det känns bäst för dig. Stå på dig <3
Hej!
Jag och min sambo har lite av dessa ”problem”. Jag vill gifta mig/han ser ingen mening med det då vi vet att älskar varandra ändå och behöver inte ”visa det” för alla, han vill bo mitt ute på landet (tänk gammal bondgård)/jag vill ha stor tomt men måste ha grannar pga av att jag lätt skrämmer upp mig är några exempel.
Men som tidigare sagts så gäller det att kompromissa. Jag kanske inte behöver gifta mig men en förlovning ABSOLUT! Vi kanske inte behöver bo helt öde utan ändå ha några grannar runt oss men fortfarande på landet.
Det går ju oftast att mötas halvvägs om personen du har vid din sida är den rätta. För det som spelar roll i längden är att båda ser en framtid tillsammans, det är den ända dröm man har tillsammans som verkligen behöver stämma till 100%. Resten går alltid att lösa genom kompromisser och att man pratar om sakerna. Sen är det stora beslut kanske det inte räcker att prata om det i 1 månad utan man kanske måste prata om det lite då och då under något år för att båda ska kunna berätta om sin vision och för att man ska komma på vilken lösning som blir bäst för båda. 🙂
Åh förstår <3 tack för att du delade med dig <3 Jaa, det är nog viktigast att kunna ha dialog och kompromissa så att det fungerar för båda och båda blir lyckliga 🙂 KRAM <3
Svår fråga, jag hade antingen försökt kompromissa bland drömmarna eller bara insett att detta inte kommer gå 🙁
Jamen visst <3 kram
Detta är en såååå bra fråga! Jag och min sambo är inte helt på samma spår när det gäller saker och ting. Han vill bo långt ut på landet, jag vill bo nära stan. Jag vill gifta mig, det vill inte han. Jag vill ha barn nu, han vill knappt ha barn och definitivt inte nu. Vi har helt enkelt fått kompromissa, mötas och ställa lite krav och ultimatum. Jag kan tänka mig att bo med 30 min cykelavstånd till stan eller åtminstone bra förbindelse med kollektivtrafik. Det har han gått med på. Jag har ställt ett ultimatum att om han absolut inte vill ha barn så måste han säga det för isåfall måste jag leta vidare efter en annan man. Som tur är så sa han då att han nog kan tänka sig barn ändå i framtiden och nu tar han upp ämnet då och då. Angående bröllop är vi fortfarande oense men jag tjatar hål i huvudet på honom och har sagt att jag vill gifta mig 2020 (då har vi varit förlovade i 5 år) vilket han nu har börjat skoja om mer och mer. Det jag egentligen ville ha sagt med denna långa kommentar är att jag tror på en rak och ärlig kommunikation i ett förhållande. En förmåga att uttrycka vad man vill, vad som är viktigt för en, vad man kan kompromissa om och vad man absolut inte kan kompromissa om. Kram! ❤
Tack för att du delade med dig <3 jaa, det är ju verkligen en svår fråga men viktigaste är att man faktiskt kan kompromissa och ha ärlig dialog som du skriver. Då löser sig det mesta, kram <3
Hej skulle gå in på din blogg via länken på insta men fick en varning och det kom upp att den ledde till barnplaggsguiden och inte till din blogg. Tänkte att du kanske ville veta det! Kram
Tack för info! Vad konstigt, kram <3
Jag fick samma…
Men så konstigt! Verkar vara något struligt med bloggen ikväll. Ser på statistiken att många inte hittat rätt eller vad man ska säga, kram
Riktigt svårt tycker jag också! det svåraste är när man haft samma drömmar och mål och ena plötsligt brytt sig mindre om det… hmm…
Jamen visst… Kram!
Jag träffade min sambo för 9 år sedan. Då var jag 18 och han 19 år gammal. Jag tror säkert att det kan vara så att man växer upp tillsammans och därför också formar sina mål tillsammans, som du säger. Men för oss var det inte riktigt så. Många av våra mål och drömmar har vi tillsammans. Men när det kom till var vi skulle bo så var vi inte alls överens under en lång tid. Jag ville bo i stan, eller åtminstone i en stor by, nära stan. Men min sambo ville bo på landet. Nu har vi bott i en lägenhet vid havet som vi köpte för några år sen. Vi insåg att någon skulle behöva kompromissa lite. Så vi bestämde ungefär i vilka trakter vi ville bo, och sen började vi titta på hus. Vi kollade på hus vi gillade, oberoende av läge. Och så hittade vi ett hus som vi båda föll för. Läget visade sig dessutom passa oss båda eftersom huset ligger i utkanten av ett villaområde, med underbar utsikt, i en stor by, 10 min från stan. Så allt löste sig, och alla tjafs om husets läge visade sig ha varit i onödan 😊 dessutom ändrades våra prioriteringar när vi fick vår dotter i april och vi båda hade hennes bästa i tankarna 🙂
Tack för att du delade med dig <3 så bra att ni fick kompromissa och det går ju oftast att finan en lösning 🙂 KRAM <3
Jag tror på att kompremissa. Men går inte detta kommer det nog tyvärr en tid när man lämnar varandra. I alla fall är det den erfarenheten jag sett hos andra i min närhet.
Tack för att du delade med dig <3
Jag träffade min kille när jag var femton, och nu när jag är nitton sliter jag mitt hår över att vi inte vill samma saker med livet.. jag vill äventyra och resa, jobba utomlands och hitta på massvis med kul medan han är väldigt nöjd med att jobba och bo där han alltid bott. Jag tror tvärtom, att det är lättare att träffas som äldre när man har haft chansen att forma sitt liv som man vill. På så vis kanske man lättare kan bedöma om man kommer att funka ihop? Rörig tanke men du kanske förstår! 🙂
Åh förstår <3 tack för att du delade med dig!! Kram <3
Jag är själv ledsen just nu för jag har insett hur olika jag och killen jag älskar är.. Riktigt jobbigt då det handlar om större saker än bara boende..:( och jag är 38,grymt svårt.. Så ja njut av din välsignelse.. Jag riskerar barnlöshet och ensamhet.. Kram
Åh förstår det <3 men fina du!! Säg inte så <3 lovar att allt kommer bli bra! Kram
Man kompromissar och avgör vad man kan leva utan, utan att bli bitter.
Jag skulle aldrig kunna leva med en person som inte vill ha barn, därför var jag noga med att luska ut detta redan tidigt i dejtandet, innan för starka känslor fanns. Barn är något jag inte kan tänka mig att kompromissa om.
Jag vill gärna bo i hus lite avsides, men skulle min sambo absolut vilja bo i stan så skulle jag kunna kompromissa om det om vi hittar ett bra läge. Det står inte lika högt på ”viktighets-listan”. Man får helt enkelt rangordna sina drömmar och bestämma vad man är villig att kompromissa om! Ett tips är att ta reda på sådant som är viktigt för en själv tidigt i förhållandet! Jag berättade för min sambo att jag drömde om barn och familj redan på andra dejten och han var tydlig med att han också gjorde det – så då var den frågan överstökad 😉
Tack för att du delade med dig 🙂 Det är jättesmart att ta reda på ganska direkt så att man slipper fundera så mycket 😉 Kram <3