Jag har sedan jag blev mamma fått en hel del mail från andra mammor som beskriver att dom har en partner som inte är engagerad i deras gemensamma barn. En partner som hellre sitter med mobilen i soffan och låter barnet leka på golvet under tiden. En partner som inte vill följa med på aktiviteter som babysim eller pyttedans och en partner som inte tycker att det är så viktigt att köpa leksaker och barnkläder. Dessa mammor får släpa hela lasset med barnet, ta varje vaken natt, varje matstund byta varje blöja! Egentiden är ett minne blott då det bara är partnern som åker ut och hittar på saker. Mammorna som skriver vill alltid ha vägledning i hur man ska göra för att engagera partnern lite mer i barnet. Jag får frågan om hur jag har engagerat F och ärligt talat så har han varit engagerad sedan dag ett. Allt som har med Jason att göra tycker han är intressant. Han vill vara med och han vill ta halva ansvaret för honom och allt han gör och ska göra.
Jag blir alltid lika ledsen av dessa mail! Jag tycker att det är så tråkigt att det fortfarande ser ut såhär för många. Att det är ojämställt och att man så gärna vill ha en familj att man inte vill lämna. Man vill hellre att den man lever ihop med ska ändra sig och tänka om. Jag har inga svar till dessa tjejer. Hur gör man? Hur engagerar man sin partner? Jag kom på den geniala idén att lyfta ämnet med er här på bloggen. Ni har alltid bra koll och kanske kan komma med några tips eller smarta ord. Kommentera gärna i så fall.
Jag tror nog att intresset för barnet måste komma inifrån.. Har svårt att tro att man plötsligt kan bli engagerad. Nej usch, jag blir som sagt ledsen över att läsa dessa mail och vill skicka en stor kram till alla er där ute som måste leva så <3
Kommentarer
Förstår mig inte alls på denna kommentar då min uppfattning är att både du och Fjodor är världens bästa djurägare! Det finns en del som missköter sina husdjur men ni är verkligen inte en av dem! Tror att en del av det som gör dig till en värdig människa är just att du reagerar på saker i den här stilen. Fortsätt på den vägen<3
Men tack vännen!! Kram <3
Hej!
Vad tråkigt att höra att så många där ute har det så kämpigt med sin partners relation till ert barn.
Jag har tur som har en sambo som alltid gör minst lika mycket hushållsarbete som mig, betydligt mer än mig sen vi fick barn.
Han har varit väldigt glad och positivt inställd till vårt barn från första början men vi båda fick nog lite av en chock över hur annorlunda allt blev när sonen kom. För mig tog det ungefär tre veckor innan jag verkligen kunde knyta an till min son och den där överväldigande kärleken kom, innan dess var jag nog mest i någon form av chocktillstånd och försökte överleva i min nya vardag.
Vi har pratat om det mycket och jag vet att min sambo också hade svårt för omställningen att bli förälder.
Han har alltid velat hjälpa till och vara delaktig men i takt med att han började jobba på dagarna efter första veckorna hemma med FL och sen semester så blev det ju jag som lärde känna vår son bäst, och han har varit väldigt mammig. Så jag har ibland känt att jag varit tvungen att be min sambo göra saker med honom, för han inte gjort det självmant, och att jag känt mig orolig över att han verkar tycka att det varit väldigt jobbigt och inte lyckats knyta an på samma sätt som jag har.
Men nu under den senaste månaden, sonen är nu fem månader, så har sonen plötsligt börjat sova väldigt dåligt på nätterna. Jag har ammat heeela nätterna och det är ju svårt för min sambo att hjälpa till med så jag har tagit nattskiftet och när klockan närmar sig sex på morgonen har jag helt sonika väckt min sambo och sagt att nu får han ta hand om honom tills han ska till jobbet så att jag får sova.
Och plötsligt nu när min sambo tvingas ta hand om honom helt på egen hand, duscha med honom i babysittern jämte, äta frukost med honom i babygymmet osv så har han växt helt otroligt som pappa!
Nu ser jag hur han pussar sin son på huvudet och helt självmant tar initiativ till att hitta på saker med honom på ett annat sätt.
Jag har även insett att jag, vilket nog är väldigt vanligt bland mammor, inte har låtit honom ta så stort ansvar och del som han faktiskt kunnat!
Numera ser jag alltid till att när min sambo kommer hem från jobbet så lagar jag mat medan han får ta hand om sonen. Han får hjälpa till att mata med smakprover och gröt osv och han tar nästan alla bad!
Jag tror att det är lite svårare för pappor att knyta an till sitt barn, eftersom mamman ofta ammar i början och pappan går tillbaka till jobbet. Självklart finns det olika nivåer på det, min sambo har aldrig varit ointresserad men det tog helt enkelt lite längre tid för honom att växa in i sin papparoll!
Nu ska han snart vara pappaledig på heltid och då blir det säkert bara ännu bättre!
Så mitt tips till er därute är att våga låta er partner vara delaktiga och ta ansvar! Låt dem lära sig på egen hand utan att hela tiden berätta hur de ska göra. Lämna barnet till honom medan du sover/går ut och går/åker och tar en fika och låt honom reda ut situationen! Och dela på föräldraledigheten så han får förståelse för hur det är att vara hemma!!!
Och ställ krav att om de inte kan hjälpa till för att du ammar – då får han minsann städa, fixa mat, diska osv under tiden! Det gör min sambo medan jag ammar vår son till sömns varje kväll!
Kram till er alla <3
Tack för att du delade med dig!! Jättefint att läsa!!! <3 <3 Så fint fördelat och jättebra skrivet. Håller med dig om att det är BRA att ställa sådana krav. Man kan inte amma OCH städa, tvätta, fixa mat osv samtidigt. Då kan gott ens partner ta det. Kram kram <3
Jobbig situation :-/
Man kan ju tyvärr inte tvinga någon att engagera sig i något som uppenbarligen inte är så viktigt för personen.
Men så sorgligt då man var väl två om att försöka skaffa barn?
Jag hade lämnat personen.
Eller ja det har jag ju gjort en gång redan, min dotters pappa prioriterade festa, andra tjejer och kompisar istället för familjelivet med mig och dottern.
Bättre att leva själv en med en sk*tstövel som inte bryr sig.
Jamen verkligen! Förstår hur du tänker. Så bra att du gjorde det, kram kram <3
Ursäkta språket men fyfan vilka svin som sätter barn till världen och sen lägger över allt ansvar på mamman! En del män är så lata och omogna, som jättebebisar som inte klarar av nånting… Stor eloge till alla mammor där ute som får fixa allting själv!
Jamen ellerhur!! Håller med om att mammorna ska ha stor eloge, kram <3
Jag håller helt med! Dock har jag läst att man ska låta barnet leka själv korta stunder för att det är viktigt för deras självförtroende (tänkte på det med att partnerns sitter i soffan medan barnet leker) så tycker inte man är oengagerad förälder för det. Har sett på era vloggar att Jason leker själv ibland.
Jaa precis 🙂 han är duktig på att leka själv, kram
Det är helt stört att det finns föräldrar som inte tar ansvar för sina egna barn det är för mig helt sjukt beteende. Det man bör är även prata om barn och vad man förväntar sig ut av varandra för att förstå varandras behov samt har jag NOLL förståelse föe tyvärr kvinnor som klagar att de inte orkar mer o avskyr att mannen inte hjälper till kring barnet o hemmet MEN ändå väljer de att skaffa fler barn med de..
Delar man inte ansvaret kring hemmet o barnet o tar sig an partnerns behov kring fostran så bör man istället tänka proffs hjälp innan man lämnar för jag menar de är bättre o försöka reda ut grund problemet o lösa det för barnet i sig förtjänar att ha en grundfam inte bara skilda trötta föräldrae.
Jamen visst är det så.. Så bra skrivet, kram <3
Lämna honom är mitt svar! Om inte personen skälv är intresserad utav barnet så finns det ingenting du som mamma kan göra för att din partner ska bli intresserad.
Jättebra tänkt <3 kram
Här är det jag som tar mest ansvar om barnen, men det har mer att göra med att mannen har eget företag som tar extremt mycket tid på vardagar, meen så fort han får en lucka hjälper han till. Eller hjälper till är fel ord kan jag tycka, vi lever ju ihop. Så han bara gör. ”Stora” tjejen (1,5 är) älskar sin pappa mer än något och ska alltid vara nära så fort han är hemma. Har han lite jobb kvar sitter hon i hans knä och ”hjälper” vid datorn genom att säga var han ska trycka. Så han är med henne trots att det tyvärr är lite jobb lvar. Han kommer hellre hem och kan göra det sista med henne i knät. Mini som nu är två månader är ju mest ”beroende” av mig just nu, vilket jag njuter av för då får jag iaf ha en bebis😂 Men självklart är det tungt vissa dagar när han har extremt myclet jobb, jobbar ibland 7-21 men det visste jag sen innan så inte något som känns orättvist. Jag är överlycklig över att jag har fått hans dagar för föräldraledigheten (som han kan ge) är lite självisk och det är bara när han inte är hemma slm jag duger hela tiden😁 Dock älskar jag att se att hon blivit sä mycket pappas flicka❤️
Tack för att du delade med dig fina du <3 förstår att det ät tungt ibland, du är en superkvinna! Kram <3
Tyvärr så ser verkligheten ut så. Jag väntar andra barnet och jag har alltid varit själv. Aldrig haft en partner som brytt sig ordentligt. Största sonens pappa började bry sig mer och mer ju äldre och aktiv han blev. Riktigt tråkigt att det ska behöva vara så 💕
Verkligheten ser ju absolut inte ut så för alla och det bör den ju inte heller göra.. <3 stor kram fina du och så stark du är som kämpat på själv <3
Verkligheten ser verkligen inte ut så, Jag anser att om man är normal funtad i huvudet så
Vill man vara där för sina barn och sin partner. Den dag man bestämmer sig för att bli förälder är också den dag man bestämmer sig för att ägna sitt liv åt en annan människa. Ens barn måste alltid komma först. För sin egna och sina barns skull så är det ju därför ytterst viktigt att man faktiskt väljer En partner som kommer att finnas där i alla lägen och någon som inte sätter sina egna intressen före sina barns behov! det finaste du kan ge ditt barn, är utav din tid. Det är tiden med dig ditt barn kommer att minnas. Om din partner inte förstår detta så anser jag att du har det bättre utan honom! Hoppas att livet vänder för dig, kram!
Håller med dig <3 livet ska inte se ut så, kram<3
Känner igen mig en del faktiskt. Min sambo har inte varit så jätte engagerad från början inte heller när jag var gravid. Nu är det så att vi började gå till familjeterapi om vi skulle vara en familj , och jag tycker faktiskt att det hjälper en del. Nån som inte känner någon av oss, kan förklara på ett helt annat sätt än en själv. Många killar vill inte gå dit, men jag tror att så många hade mått bättre av det, och framför allt i ett förhållande. Jag hoppas att vårt blir bättre och testa tjejer att säga till era män att gå i terapi. Kram
Tack för att du delade med dig <3 låter som en jättebra lösning faktiskt. Fler borde göra det, kram <3
Jag kunde känna igen mig på vissa saker under de första 2-3 månaderna med vår dotter (hon är 6 mån nu). Sambon jobbade skift och sov ofta väldigt länge när han skulle ut och jobba eftermiddag och hade då max 30 min på hela dagen som han kunde spendera med henne och ofta blev det inte mycket tid de fick ihop. Nu har vi båda varit hemma ihop sedan september (jag jobbar deltid så vissa dagar får han ha henne helt själv) och han säger själv att han ångrar sitt beteende och nu är han världens bästa. Det enda jag kan tycka nu är väl att jag oftast får dra lass kring mycket annat här hemma såsom städning och planering, men det brukar jämna ut sig. Kan väl tycka han kan ta lite extra ansvar när han ändå är hemma hela dagarna 😊
Tack för att du delade med dig 🙂 förstår att du känner så, kram <3
Detta gör mig både ledsen och förbannad. Det värsta är när man börjar fundera på barn nr 2 och det fortfarande inte hänt nåt med mannen på den punkten. Då tänker jag många ggr (tyvärr alltså!) att det är dem paren som står för huvuddelen av statistiken av separationer under tidiga småbarnsår. Och då handlar det inte om att skuldbelägga mamman men snarare om att lägga skulden hos pappan som inte kan säga ifrån eller vara tydlig med att han inte klarar av att vara förälder, för så enkelt är det. Många människor är inte gjorda för rollen och borde inte vara det, de klarar inte av ansvaret och borde aldrig gett sig in i spelet från första början. Att mamman ska få ta hand om tre ”barn” (med partnern inkluderad) och samtidigt sköta jobb och markservice, det blir helt ohållbart för henne, det fattar vem som helst. Superkrafter eller ej men man orkar inte hur mkt som människa och antingen slutar det i depression och/eller sjukskrivning. Och troligtvis separation. Och det är INTE kvinnans fel. Det är mannens helt och hållet. Hemskt eller ej men det är bara acceptera och gå vidare. Livet är inte en saga tyvärr.
Så bra skrivet!! Tycker att du har helt rätt inställning till det hela <3 kram
Jag och min man väntar vårat första barn, han är från ett annat land och dom har en ganska eller en väldigt annan syn på det där med att uppfostra barn och engagemang. Nu bor dock fortfarande min man kvar i T och ska förmodligen få komma hit snart och han är så engagerad redan nu och vill veta allt om vad som händer och han ville till och med vara med och välja barnmorska även fast han inte kommer träffa henne så mycket, men är så glad att han visar sånt intresse redan nu, jag tror han kommer bli världens bästa pappa till vårat/våra barn 🙂 <3
Men såå underbart 😀 <3 <3 det låter ju riktigt bra, kram kram och stort lycka till med allt! NI har något underbart framför er 🙂 <3
Blir så arg och ledsen av att läsa om alla svin som sviker sina partners. Jag blev själv oplanerat gravid förra sommaren och i v.14 gick min mamma hastigt bort. Tyvärr så fick jag inte det stöd jag hade behövt av min partner. Han var 23 när allt hände och blev såklart rädd. Och tyvärr så blev det många besvikelser. Men när våran dotter kom för 9 månader sen så började jag stå på mig ordentligt och kräva mycket mer, då jag fick en förjävlig förlossningsdepression. Nu är min karl själv väldigt curlad sen barnsben, harfått allt serverat och aldrig behövt bry sig om någon annan än sig själv, så det fanns många tendenser som hade kunnat lett till detsamma som beskrivs här. Men jäklar vad jag har fått gapa och kämpa för min rätt. Det har varit otaliga bråk för att få honom att förstå. Och känts så hopplöst så många gånger. En gång gjorde vi även slut.
Men nu med en niomånaders skrutt fia som tog sina första steg idag är han lika engagerad och tajt med henne som jag är. I sådana här situationer får man sätta hårt mot hårt, ställa krav och ibland lära om. Visa hur en vill bli behandlad. Förstår dem det inte själva så får man visa vart gränsen står, kanske ställa ultimatum och kräva något bättre. Säga att barnet förtjänar en närvarande far. Ge en chans till förbättring genom att tala om vad dom är tokigt. Och vägra ta deras skit. Och sker det ingen förändring eller mognad så är det tack och adjö. Vi förtjänar mer. Och framförallt så gör ert barn det. Ingen vill se sin mamma bli behandlad som skit. Kära medsystrar, ta hand om er. Sätt era behov lila högt upp som era partners. Jag hade tur, att min partner valde att växa, att göra annorlunda från sin egen far och nu är en fantastisk närvarande pappa. Men hade jag alltid sagt något och lidit i tystnad så hade denna förändring inte skett. Vi har rätt att säga ifrån och kräva mer. Precis som de har rätt att då säga nej. Men då kan vi göra valet att gå vidare. Då vi redan har gett dem en chans.
Tack för att du delade med dig<3 SÅ bra att du stod på dig. Din historia rörde mig. SÅ SÅ bra!! Det visar att det finns rum och chans för förändring<3 Ger hopp till andra! Kram <3
Jag kan säga att i nio av tio fall så blir det inte bättre. Prova dela på föräldraledighet. Ställ ultimatum och ge det nån vecka eller månad. Ingen förändring. L ä m n a bums! Herregud finns tio tusen bättre karlar därute som kommer vara bättre pappor även om det inte är biologisk. För att få va pappa det ska man förtjäna annars kan man lika gärna ses som spermadonator. Vi kvinnor måste sluta ta på oss offerkoftor och ge männen en finstickad offerfilt i härligt lila färg. Duger de inte så släng ut skrället och in med en ny, Annars så klarar man sig faktiskt tusen gånger bättre genom att vara ensam 💖
Jättebra skrivet!! <3 <3 stor kram
ett tips är att skaffa barn med någon som städar, tvättar och lagar mat. För gör inte partnern de innan barn kommer hen mest troligt inte göra dom sysslorna senare heller. Prata med partnern innan bebisverkstan börjar för att inse om de verkligen kommer vara jämställt eller om de är nån bild av hur man tror de kommer bli. Tycker också så himla synd om alla som står ensamma med alla sysslor medans partnern ”lever livet”.och inte engagerar sig i barnet/barnen. självklart blir de den som är hemma med barnet som tar största lasset hemma men även om pappan jobbar så är det ett jobb i sig att få ett hushåll att vara något sånär helt och rent. Jag är oerhört tacksam att jag hittat en sån himla bra pappa till mina barn och önskar alla mammor samma lycka.
Jättebra skrivet <3 kram kram 🙂 <3
Jag har en jätte bra man här hemma, nu har ju inte vi fått vårat barn än. Men jag kan bara se på tidigare erfarenheter. Som att han alltid har hjälpt till hemma, både med mat och städning samt tvät mm. Han anser att det är bådas jobb så jag känner att detta sättet kommer finns kvar när pyret kommer ut. Men jag har även förklarat för honom att jag inte kommer hinna göra allt här hemma och då är jag glad att han är ganska ordningsam av sig. Men allt det här märkte jag innan jag bestämde mig för att gifta mig med honom och att han hade intresset för familjen och intresse för mig. Inte vara ute på annat hela tiden( min far var så, så när jag hittade min man så var jag glad att han var raka motsatsen).
Men jag har inget tips egentligen, men skaffar man ett barn till denna värld, så delar man ansvaret om allt. Det var ju inte bara ”tjejens” beslut utan man var två i det.
Tycker det är så tråkigt när ”männen” oftast tar allt för givet, men tyvärr sitter mycket av det i uppfostran i barndomen. Alltså inget man kan ändra på med ett klick.
Som sagt, jätte tråkigt att det fortfarande är så och jag blir också ledsen då det för mig är en sån självklarhet i mitt förhållande.
💕
Låter underbart!! <3 <3 håller med dig om allt du skriver och tack för att du delade med dig.. <3
Tror det är viktigt att kunna ställa krav. Man kanske tycker att man gör det mest hela tiden, men att vara extra tydlig, engagera dig eller så vet man vars dörren är, planera in egentid i tid och kräv din egentid. Det värsta jag fick höra var att min egen sons pappa sa att han satt barnvakt, ÅT SIN EGEN SON?! Nu har vi dock gjort slut på helt andra grunder men ställ krav, krav för att orka, va öppen, prata om det med nära och kära och tillslut kanske nån ger honom en väckarklocka.
Tur i dag att jag träffat en ny karl som verkligen tar familj och gemenskap som prio ett familjen alltid först. Fått säga ett flertal gånger att ”MEN uuuuut och umgås med dina kompisar” så nu är de tvärt om. 😂
Jaa, det är ju så!! <3 helt galet att ens få höra en sådan sak enligt mig! Så bra att du funnit någon som behandlar dig som du förtjänar att bli behandlad nu,kram <3
Oj, detta är så galet, låg i sängen igårkväll och tänkte att jag skulle fråga dig om just detta!!! Å så klickar jag mig in här nu och ser att du skrivit ett inlägg om detta. Jag har de likadant, de är så jobbigt 😔 Jag vet att min partner älskar vår son, men ja, han är inte engagerad 😔 De började egentligen redan när han var nyfödd, och vi hade kommit hem från BB. Jag fick dessutom en förlossningsdepression och har haft det riktigt riktigt kämpigt och mått dåligt. Så jag behövde verkligen min partners stöd.. men han har varit mer frånvarande än närvarande under dessa snart 8mån som vi varit föräldrar 😔 Inte ens när vi satt på vårdcentralen för att jag mådde så dåligt och läkaren frågade om inte min sambo kunde sjukskriva sig för att vara hemma med mig så kunde han göra det.. Å de första två veckorna då man ”ska” vara tillsammans och min sambo var hemma från jobbet så åkte han bara till massa kompisar och drack kaffe och kollade på hockey, eller så åkte han på gymmet å tränade (på annan ort) och var borta flera timmar. Jag satt hemma ensam med en skrikande bebis som jag inte ”kände” och kunde få nöjd.. De känns som att mina känslor svalnat något otroligt för min sambo pga hur allting har blivit. Jag älskar våran son så himla mycket och jag vill verkligen inte att han ska behöva växa upp med skilda föräldrar.. både jag och min sambo är skilsmässobarn och har hela tiden sagt (vi har varit tillsammans i 8år) att vi ska göra ALLT för att hålla ihop och inte låta vårat/våra barn få leva med skilda föräldrar.. därför känns de extra tufft nu 😔 Jag gör också allt här hemma… min sambo jobbar väldigt mycket och ränner runt på sina hobbysar när han är ledig. Jag sköter djuren, huset, bebisen och ja allting. När min sambo väl är hemma är han alltid så trött säger han och somnar alltid på soffan. Vi gör aldrig nåt tillsammans, vill jag ut och gå med vagnen får jag gå ensam, vill jag åka på badhuset får jag åka ensam eller leta nån annan som sällskap.. jag är mycket gladare när han inte är hemma för han drar ner mitt humör 😔 De va inte alls såhär jag ville att de skulle bli… men nu känns de lika gärna som att jag skulle kunna leva ensam med min lilla kille för de är ändå jag som sköter allting med honom och han är verkligen mammas kille. Aah ja hoppas de kommer något bra tips här bland kommentarerna som man kan ta åt sig..
Men älskade du!! <3 <3 alltså du är sååå stark och duktig!! <3 blir så ledsen när jag läser din kommentar och känner samtidigt att WOW vilken superkvinna du är som gör ditt bästa och kämpar på för dig och ditt barn. Hoppas verkligen att allt blir till det bättre för er framöver. Jag hoppas på det! <3 du är värd det bästa, glöm aldrig det. KRAM <3<3
Fy! Stackare!
Va händer om du en lördag (vilken dag som helst egentligen) säger här ! Ta han om ditt barn jag går och fikar ?
Går och fikar i lugn och ro. Kommer hem med lite mer energi.
Frågar hur han har haft de. Är svaret lugnt ja då ere bara att göra om.
Är svaret kaos så säg så här har jag det varje dag! Du måste hjälpa till mera!
Hoppas din man fattar och börjar ta ansvar! Om inte all energi till dej! Hoppas att din sms i börjar fatta allvaret i att ha barn..
(Jag lämnade min dotter ensam en hel helg, när jag kom hem sa min sambo att han är stolt att jag orkar dag ut och dag in. Å då får jag ändå massa hjälp!!)
Jättebra skrivet!! <3 kram
Men gud, frida 🙁 all styrka till dig. Ja skulle nog lämna honom… om ja ska vara helt ärlig… ge honom ett ultimatum först men nej… du och ditt barn förtjänar bättre <3
Åh 🙁 kan inte sätta mig in i situationen ens!
*Nu på bloggen, varför det krävdes två rutinultraljud på lillebror <3*
Nej samma här :/ kram<3
Åh har exakt samma problem med min sambo. Vi fick vår son för tre månader sedan och visar knappt något intresse. Idag var första gången som jag gav honom sonen och sa ”bye, gå ut och ta en långpromenad så jag för första gången kan få sova lite” haha självklart lyckades jag inte somna på den timman. Men ja, engagemanget måste komma inifrån, och jag kan tycka det är ”okej” (självklart trist dock) att han inte känner samma för sonen som jag gör och är lika engagerad än, men det får han sätta åt sidan och ändå hjälpa till när han väl är hemma. Men det är ju lättare sagt än gjort och själv så är man extremt dålig, nästan världssämst på att faktiskt be om hjälp. Vilket man iof inte ska behöva göra. Så svårt. Jag visste redan från början att han inte var barnkär så jag är inte så förvånad haha, men oavsätt så får man ta och hjälpa till. Just nu är det lite svårt för sonen är väldigt mammig och vill bara vata nära mig och så blir det svårt för honom att knyta an till sonen sånlart (då han bara gallskriker hos typ alla män just nu) men då finns det miljoner saker man kan göra istället, städa, fixa mat etc.
Åh förstår :/ så bra av dig att göra så! men jag förstår att det var svårt att somna. Jag kan inte heller somna vid sådana tillfällen <3 Förstår verkligen hur du tänker där med! Det ÄR svårt att be om hjälp och det ska du ju inte ens behöva.. <3 Stor kram till dig. DU är GRYM! En superkvinna, kram <3
Mammorna måste sluta ta över och göra allt som partner egentligen bör. Kom överens om uppdelning med allt och sen håller ni er till det! Nu är det din tur med blöja t.ex. Och det spelar ingen roll hur lång tid det tar eller hur mycket han gnäller eller nått, låt partner göra själv och hitta sina egna sätt och vägar. Det kan säkert vara svårt att komma in i rutinen när nån annan redan gör allt.
Och intresset kanske finns där fast partner kanske inte förstår det själv förän hen blir mer involverad. Man måste lära känna barnet o växa i sin roll. Då gäller det som mamma (eller den som gör allt) att ge plats oxå!
Och sen om det är väldigt motsträvigt; sätt ner foten!! Du är också förälder, ta ditt ansvar! Punkt slut. Man får inte låta sin partner köra över en. Kräv respekt
Jättebra skrivet fina du!! Instämmer med dig!! KRAM<3
Jag är barnet och har varit det sedan jag var 9 år då min pappa fick en deppression & började självmedicinera sig med alkohol.han vill hellre ligga i sängen och titta på serier än att följa med mig på mina balletträningar.(jag har även två småsyskon som är 11 och 1)
Det har varit flera kvällar han har kastat glas och skrikit,men mamma säger alltid att det blir bättre imorgon och att hon ska prata med honom.min mamma är världens bästa mamma som är jättestark och kämpar (urksäkta språket) röven av sig på jobbet!
Mamma är inte kär i honom och har inte varit det på snart 4 år men hon är rädd att göra slut med honom.hur han ska reagera,vart vi ska flytta, om pengarna.hon är lite rädd för att stå upp för sig.
Jag har raderat instagram för att jag inte klarar av att se alla perfekta familjer.
Hoppas att eran vecka blir bra<3
Kramar
Åh 🙁 Tack för att du delade med dig <3 förstår.. SÅ hemskt.. :/ skickar ALL styrka till er och stor kram <3 hoppas din vecka blir bra med <3
Leona, jag tycker du ska kontakta BRIS om du känner att du behöver prata ut med någon, det låter jättejobbigt att gå och bära på det där själv och behöva oroa sig för sin mamma så. Hoppas det ordnar sig för dina syskon och din mamma!
Måste tyvärr säga att jag känner igen mig i detta också. Min man sticker hemifrån klockan sex på morgonen och är borta till sex/sju på kvällen. Istället för att komma hem så går han och tränar 3 till 5 pass i veckan. När han väll är hemma sitter han vid datorn. Medan jag tar hand om våran son,byter blöjor,leker med honom samtidigt som jag ska ha hinna städa tvätta och laga mat. Jag minns inte när jag hade egen tid sist. I veckan sa jag upp mitt gymkort bara för att jag inte hinner träna,vilket jag mår jätte dåligt över,då jag älskar att träna och fortfarande har en del gravid kilon kvar att gå ner. Men finns tyvärr inte tid till detta.
Åh 🙁 förstår att det är tufft 🙁 <3 du är GRYM!! <3 en supermamma! <3 skickar all styrka och massor med kramar. Du är långt ifrån ensam <3
Jag har levt precis som mammorna beskriver, och trots det blev vi gravida med barn nummer 2. Men, ett stort svek av sambon gjorde att jag skickade ut honom, trots att jag va gravid i v 10. Visst har det varit jobbigt att vara gravid ensam mamma med 2åring/3åring + bäbis på heltid, men så mycket enklare än att leva med någon som man måste tjata på och bli osams med hela tiden! Det tar såå mycket mer energi att ständigt vara arg, än att dra ett helt lass själv!
SÅ bra att du lämnade till sist <3 du är värd det bästa i världen! Kram<3
Jag tror inte det finns någon genväg, precis son i många andra fall. Blir ens partner inte frivilligt nyfiken att bära ansvaret när ett så stort mirakel som ett barn kommer till världen, finns där inget att hämta från partnern. Förfärligt ledsamt men så är verkligheten. Vill partnern inte dela ansvaret om sitt barn så ska man inte vara tillsammans, då Mamman är värd något mycket bättre. Att få chans att hitta kärlek på ny nivå där man faktiskt tar ansvar och delar på allt tillsammans är det bästa beslutet för de flesta Mammor i den situationen. Även om det är obehörigt jobbigt att bryta sig upp.
Mammor, stå på er! Ni är värda mer än det där.
Jättebra skrivet fina du, kram <3
Min partner engagerar sig knappt… Har en son på 6 mån och gångerna han lekt med honom kan man räkna på ena handen. 🙁 Sitter på soffan och kollar jämt i den där j*vla mobilen! Han låter honom sitta i babysittern jämt tills jag tar upp honom. Ber jag honom byta blöja gör han det men har på senaste tiden svarat med: ”Senare.” Eller ”jag matade ju honom, då får du byta blöja!” Jag har gått upp VARJE natt i ett halvår och vår son får ersättning… Sonen vaknar fortfarande 1-2 gånger/natt för att äta. Han påstår att han inte hör när han gråter. Kanske är rättvist att jag går upp eftersom han jobbar men han har inte gått upp en (!) endaste gång. Badat honom har han heller aldrig gjort. Frågade honom när han ska bada vår son då sa han: ”Om du är iväg några dagar för då MÅSTE jag.” …Så himla trött och less då jag gör allt hemma. Så blir han irriterad när jag inte vill ha sex. Vill drämma till hans ansikte med en stol, han fattar noll!! Ursäkta rant text men känns skönt att få ut det
Tack för att du delade med dig <3 förstår att du vill göra det!! Du är långt ifrån ensam och SÅ stark som kämpar på för din lilla son!! Duktiga du <3 Nej usch. Skickar all styrka och massor med kramar till fina dig!! <3
Innan min kille hade varit föräldraledig så var han inte lika intresserad av barnet som jag var. Vi pratade om det och kom på att han liksom aldrig gjorde något med vår son (eftersom jag var hemma och hade fått rutin på allt). Så han fick börja mata, gå på promenad själv med barnet, följa med en dag till öppnis osv… successivt växte han in i sin roll, lärde känna vår son bättre och vågade ta mer ansvar och då kom intresset och engagemanget! Plötsligt var det han som tog initiativ och vi fick en bra fördelning i familjen 🙂
Tack för att du delade med dig 🙂 låter ju jättejättebra <3 kram kram 🙂
Man kan ju vara engagerad i sitt barn på olika sätt jag är den som kliver upp oftast på nätterna men ber jag min sambo så är de inga problem. Han är med på vartenda bvc besök bhelvete hon något så fixar han det. Men just för att dom ska knyta an så när han kommer hem från jobbet och har duschat så får Han ha henne ta alla matningar och de är när hon börjar skrika man får bita sig i läppen å inte ta över det är viktigt att låta dom göra på sitt sätt. Jag tror att vi mammor lätt kan ta över då vi vill ha de på vårat säTT. Jag vet själv hur det är de är mitt andra barn å min sambos första å ibland kommer jag på mig själv med att säga men så där kan du ju inte göra du ska göra så här. Så tror vi kan gå in i rollen för mycket. Sen finns de dom som verkligen inte är engagerade i sitt barn och ja de är jätte tråkigt men Jag har varit i ett sånt förhållande jag lämnade för att känslorna tog slut och sen en massa annat som inte var bra för ett barn.
Jaa, det håller jag med dig om! Tror att det du beskriver är rätt vanligt faktiskt 🙂 och som du säger måste papporna också få finna sitt vis att göra det på 🙂 <3 kram kram och tack för att du delade med dig
Det är precis så här jag känner!
Sen vi fick barn sitter min man bara i soffan med mobilen i handen hela tiden!
Jag gör ALLT!
Leker på golvet, gör mat, byter blöja, städar och pysslar med vårt barn. Jag blir så ledsen!
Jag förstår att min man är trött när han kommer från jobbet men det är hans barn! Och på helgen kan man faktiskt släppa mobilen!
Har tagit upp det här med honom så många gånger men det går lixom inte in i hans huvud!
Han blir bara så fruktansvärt sur! Är mobilen verkligen viktigare för honom än hans son och familj!?
Verkligen ett bra ämne att ta upp! Då kan vi hjälpa varandra och stötta!
KRAM!
Men åååh fina du <3 🙁 Lider med dig, så ska det ju verkligen inte vara! DU har helt rätt i att det inte är okej. Kram kram och hoppas vi får massor med tips och råd bland kommentarerna!! <3
Fy så där har de varit för mig hela tiden, jag är ung mamma, pluggar på Stockholms universitet och jobbar extra på cafe, min son är 3 snart.
barnets pappa vägrar ta ansvar och bara prioriterar träning och jobb… Jag får ta precis allt och gjort sen dag 1 typ, och HAN klagar på att han e trött och bla bl.a. Bl.a., MEN vad tror han mammor är som tar precis allt???! Och gått upp på natten ca 5 gånger per natt i ca 2,5 år??!! ! Jag har 3 jobb samanlagt han har 1. De värsta som finns är killar som säger ”men du har ju inte gjort nånting idag” alltså när man e mammaledig tex, man bah SKÄMTAR DU. Ett barn är 1000 gånger mer jobb än att gå till ett 8 timmar jobb. De sjuka är att han tycker och har sagt att vår son är bara mitt jobb, och att om jag har en tenta i skolan tex så måste min mamma passa för han själv inte kan offra en ända sak, uuucchh blir så äcklad av män. Dessutom är han så jävla respektlös och klagar på mig om saker, man bah MEN KOM HIT SJÄLV OCH GÖR DET DÅ. Han kallar mig även de ena och de andra, men det är absolut iget jag tar åt mig av, det som gör mig ledsen är tanken av HUR man inte kan vilja ta hand om sitt barn och vara med den. Blir så förbannad när jag tänker på hur lätt killar oftast har det. Väldigt vanligt att killarna är ”barnvakter” till deras barn, medan mamman får anpassa precis allt! Jobb; skola, osv. Och jävla gubben i lådan killar som min sons pappa, kommer och leker lite sen går. han förtjänar det inte men man sväljer stoltheten för barnets skull eftersom han verkligen vill träffa sin pappa.
kan bli påfrestande ibland att aldrig få ledigt, men åandrasidan har jag möjligjhet att flytta vart jag vill med min son, + aldrig behöva tänka på att ha varannan vecka, skulle dö då. Vill alltid ha min lilla gubbe. Men vi ska åka höst 17 till california och jag ska studera där .och börja vårt liv där. Längtar så mycket.,
Ååååh förstår 🙁 du är så stark och duktig! Kan knappt tänka mig hur det är. Tack för att du delade med dig <3 du är långt ifrån ensam att ha det så. Fantastiska du!! Glöm aldrig ditt egna värde och så fint av dig att kämpa på för ditt barns skull. STOR Kram från mig <3 <3 och hoppas att det blir bättre när ni har flyttat <3
Jag håller absolut med dig om dina åsikter om att det måste komma inombords. Du och F gör ett kanon jobb.
Kan man ta en dagens fråga här, till er youtube? Isåfall kommer den här.
Har ni kläder på Dexter eller Zelda när ni är te och det är så kallt i Umeå? För vi har nämligen en liten tjockare jacka på vår hund som fryser annars, men man får oftast blickar, bryr mig såklart inte vad andra tycker men kul att få veta hur andra gör.
Kram!
http://www.devote.se/iidajohansson
Men tusen tack! 🙂 självklart kan man göra det 😀 vi har kläder på dom när det är riktigt kallt ute. Det är ett måste här uppe i norr på vintern 🙂 så bra att du inte bryr dig! Det handlar ju inte bara om att man vill klä hunden för att det är kul utan för att det behövs i kylan, kram <3
Känner igen mig i det där. Den enda egentiden jag får är när jag ska duscha. Känns som jag får be min sambo att vakta vårat barn åt mig. Typ som jag ber om en tjänst. Är så himla jobbigt ibland! Trodde inte det skulle bli såhär..Sen så jobbar ju sambon mycket också, men det finns en hel del tid över iallafall!
Åh förstår 🙁 kan knappt tänka mig hur det är.. <3 kram kram fina du och glöm aldrig hur GRYM du är. Superkvinna!! <3