När jag såg på TV för ett tag sedan så var det ett program om människor med väldigt annorlunda sjukdomar. En man hade fått händer och fötter i form av träd och dessa träd växte sig allt större. Han kunde inte göra något själv och var tvungen att få hjälp med precis a.l.l.t. Dom hade bara fått se fem sådana sjukdomsfall i HELA världen och ingen av läkarna som tog sig an honom hade gjort en liknande operation förut (dom skulle försöka operera bort ”träden”). Denna man hade fru och barn och det kändes så jobbigt att se hur ledsen han var över att inte kunna försörja sin familj eller hjälpa till hemma. Även hans familj och hans föräldrar var så ledsna. En annan person som man fick se var en kvinna som höll på att förvandlas till sten. Hon kunde knappt röra sig själv och även detta var ett mycket sällsynt fall. Tänk hur fruktansvärt det måste vara att ha en sådan sjukdom? Det är starkt att kämpa sig igenom något sådant och jag kan knappt förstå hur hemskt det måste kännas att ha en sällsynt variant av sjukdom som man inte riktigt vet hur man ska bota.
Ibland får jag sådan ångest när jag sitter hemma i soffan och ser på exempelvis nyheterna. Att få se människor som flyr från sitt land med sina barn eller folk som dör i krig. Och där sitter man själv med en skål godis, mystofflor och tända ljus. Det är galet vilka kontraster och skillnader som finns mellan liv och liv. Att se barn som far illa eller har det dåligt gör mig också så otroligt ledsen. Jag önskar att alla barn fick en lugn och trygg uppväxt – precis som Jason. Att dom fick somna i en varm säng i ett tryggt hem. Ha utrymme för lek och skratt, utvecklas och få formas i en bra miljö.
Jag kan gnälla och klaga på småsaker och det är helknäppt egentligen. Självklart har vi alla våra problem och man får vara ledsen och tycka att livet är jobbigt från stund till stund. Men allt är ju relativt. Ibland skäms jag nästan för att jag klagar över en finne på hakan eller något annat larvigt. När man får följa någon annans liv så nära och se hur fruktansvärt vissa faktiskt har det så blir man så otroligt tacksam över att man är frisk och kry och har en familj som älskar en. Det är ju trots allt det som är viktigt och spelar roll i slutändan. Vet inte var jag ville komma med detta inlägg men ville mest ge en liten påminnelse om att uppskatta allt det fina i livet och allt det fina vi har här i dom lite rikare länderna. Alla har det inte lika lätt som vi. Och SÅKLART får man klaga lite ibland som sagt! Det gör vi alla =)
Min älskade unge! Är så glad över att få ge mitt barn det bästa livet han kan få. Det förtjänar alla, stora som små. Världen är så orättvis.
Kommentarer
UNDERBAR bild! 😍
TACK <3
Väldigt klokt fina du ❤️ Alla behöver påminnas då och då om hur bra vi faktiskt har det. Kram
Ellerhur <3 kram
Kommer du ihåg vad programmet hette?
Tyvärr inte.. Kram
Det där kan man inte påminna sig själv och andra om nog många gånger…vi har det fantastiskt. Anna
JA <3
Så himla fint skrivet…Jag blir alldeles rörd. ❤️ Livet kan vara så orättvist. En del har absolut ingenting, samtidigt som en del har så mycket. Stor kram 💕
Ja, det är ju såå <3 kram kram
Förstår verkligen vad du menar brukar själv tänka så ofta, ”jag skall inte klaga finns så många som har det mycket värre” och få dåligt samvete osv. Men man kan inte tänka så för ja det finns folk som har det värre och det kommer det tyvärr alltid att göra. Det är okej att må dåligt och klaga över sina egna saker, för det är sin verklighet och sin situation. Men sen självklart inte glömma bort de andra och försöka hjälpa så gott man kan istället och vara tacksam för det man har.
Vad hette programmet?
//Kram Caroline
Kommer tyvärr inte ihåg vad det hette fina du <3 stor kram
Vad var det för program? Låter spännande!!!
Kommer inte ihåg tyvärr, kram
Så fina och inspirerande inlägg, tack Gabriella!
Kram<33
Tack gulle du <3 kram
Jattefint skrivet. Alla klagar ibland precis som du sager, men det viktiga ar ju att man innerst inne vet och uppskattar hur bra man har det.
Ja <3
Hej! Jag heter Cassandra. Vad fint skrivet och vilket vackert inlägg! Jag känner igen mig i allt du säger, att vissa har det inte som andra. Jag själv blir glad om jag får en kram av min lärare eftersom jag i 15 år vart uppväxt i ett helvete, och sedan hör jag några min klass på gymnasiet (jag går i ettan på gymnasiet, Nolaskolan i Örnsköldsvik) klaga över när de inte får pengar swishade till deras konto. Sådana kontraster…. vet inte vad jag ville komma med detta egentligen men jag ville bara säga lite kring detta. Och du har en fantastisk fin familj och vänner, jag blir så avundsjuk… skulle vara jättekul om man fick träffa dig! Skulle man få maila till dig eller vill du helst att man skriver här på bloggen? ☺ hoppas du får en fin vecka nu när du är utomlands och massor med kramar till dig, Fjodor och Jason! ❤
Hej fina du! 🙂 men tusen tusen tack för så fina ord!! <3 Ja, det är ju verkligen så!! <3 Jag vill gärna att man skriver här för hinner inte svara på alla mail tyvärr och måste begränsa mig lite. STOR kram och tusen tack!! <3<3
Vad har du för storlek på mössan till Jason? Köpte en likadan i strl 12-24 månader till min 9 månaders och den sitter super tight 😮 känns som det måste blivit något fel typ… Tack för en super inspirerande blogg! Kramar!
Jag köpte samma och den var liten enligt mig med.. Stor kram och tack för fina ord <3
Håller med dig om att det är viktigt att stanna upp och uppskatta det man har. Ibland blir det så lätt att ta saker och ting för givet. Bra att man får sig lite tankeställare ibland!
Ellerhur!