Hej Gabriella! Jag har varit ihop med min sambo i snart fyra år. Allt har varit jättebra fram till för några månader sedan då vi verkligen hamnat i en fas där vi bråkar om småsaker och knappt pratar med varandra. Det tär mycket på vår relation och jag undrar om ni någonsin har hamnat i en ”svacka”? Jag känner att jag vill göra slut och gå vidare då det verkligen inte känns hållbart men samtidigt älskar jag honom så mycket. Tacksam för alla tips och du får gärna lyfta detta på bloggen om du vill. Dom andra som läser kanske också har några bra tips eller erfarenheter. Kram och tack för en härlig blogg! Klickar mig in varje dag! 🙂
Detta mail fick jag i min inkorg och tänkte svara på det här på bloggen då det kommer in en del liknande frågor då och då. Jag kan börja med att skriva att jag förstår PRECIS hur du har det just nu. Vi har hamnat där några gånger! Det är inte kul, i know. Vi hamnade där när vi var inne i en period där vi jobbade som mest. Vi var på jobbet dagarna igenom, jobbade om varandra (för att hundarna skulle ha någon hemma) + tränade på det och umgicks med dåvarande kollegor och vänner när det hanns med. Det var ett intensivt liv och det tog något enormt på vårt förhållande. Dessutom hade vi det rätt tungt när det kom till boende då det visade sig finnas allt från silverfiskar till mögel i lägenheten vi hade fått (som tur är fick vi flytta efter bara några månader). Vi var stressade och ekonomin var inte heller den bästa direkt trots så mycket arbete. Jag hamnade i en ond spiral och shoppade jättemycket för att försöka kompensera upp den hemska känslan av olycka i relationen. Nej fy.. Jag får en klump i magen när jag ser tillbaka. Jag var så ledsen dagarna igenom men skulle ändå framstå som glad på jobbet. Det tog hårt på mig att försöka vara serviceminded och visa framfötterna när jag egentligen bara ville gömma mig under ett täcke och gråta för vårt trasiga förhållande. Det fanns dagar när vi knappt pratade med varandra när vi väl sågs. Den lilla tiden gick till att skrolla igenom mobilen! I var sin ände av soffan dessutom. Det känns som att det är lätt att hamna i en jobbig fas i sin relation när man går igenom något nytt eller något som man känner sig stressad eller osäker kring. Jag kommer ihåg att jag gång på gång tänkte att vi hade gjort fel val att flytta till Göteborg. Att vi skulle göra slut och att det kanske skulle bli enklare om vi gjorde slut. Varför inte börja om på nytt på var sitt håll bara när man knappt umgås? Och när man väl umgås så tjafsar man bara? Nej usch.. Men vi tog oss igenom det som ni kanske ser. Vi står starkare än någonsin idag och vi har fortfarande perioder där vi tjafsar i princip varje dag! Om skitsaker dessutom! Perioder där vi ifrågasätter vår relation och där den inte känns helt 100%. Men någonstans där inne känner vi båda att vi älskar varandra över allt och vill satsa helhjärtat på att få det att funka genom alla tuffa tider också. Så för vår del är det bara att bita ihop, prata mycket om situationen och förklara tankar och känslor för varandra och vänta ut tills det blir bättre igen.
Jag har inte allt för mycket erfarenhet av förhållanden och har bara haft en seriös relation – den jag har med min F. Men jag tror att man klarar allt och kan ta sig igenom allt så länge båda parterna är villiga att lägga ner tid och ansträngning och att man såklart fortfarande ÄLSKAR varandra. Det är det viktigaste! Att vilja förstå någon annans syn på det hela är också viktigt och jag tror det är lätt att bara se sin egna version och inte vara öppen för sin partners version.
Mitt tips till dig är att sätta dig ner och PRATA igenom allt med din sambo. Förklara ALLT du känner och lägg alla kort på bordet. Be honom förklara sina känslor kring det hela. Och är ni båda överens om att fortsätta relationen så satsa allt på den tills det blivit bättre och ni kommit ur detta ”träsk”:
Något vi bestämde oss för när vi hade det som värst var att vi skulle försöka finna iallafall EN lucka varje vecka där vi umgicks. Där mobilerna var avstängda och där vi faktiskt pratade och umgicks. Det kunde räcka med att vi klev upp ihop och åt frukost tillsammans eller tog sista promenaden med hundarna ihop. För oss har det också alltid hjälpt att se tillbaka på gamla bilder och minnen och prata om dessa. Det har väckt det där pirret i magen igen och vi har blivit påminda om vad vi faktiskt har ihop och hur mycket vi gått igenom ihop. Sist vi hade en svacka var innan Jason kom. Man brukar säga att barn inte räddar ett förhållade men i vårt fall så blev det så. Plusset på stickan fick oss att stanna upp och se varandra på nytt igen.
Jag tror att alla går igenom sämre perioder i långa relationer. Vi kommer säkert att ha dåliga fler dåliga dagar, veckor eller kanske till och med månader i vårt liv ihop. Det hör liksom till när man delar livet så pass intensivt som vi valt att göra. Man blir så nära inpå och livet kan inte alltid vara på topp. Så ja, prata med din sambo och se till att ni förstår varandras känslor och tankar kring det hela! Och bestäm sedan en strategi ut från det jobbiga. Unna er en god middag ute ihop, gå på bio, ta en lång promenad hand i hand, inför mobilfritt om kvällarna.. Ja, vad som helst som får er att bryta dom bråkiga rutinerna där ni knappt ser åt varandra mer än för att tjafsa. Och är ni överens om att båda är villiga att satsa och få liv i relationen igen så kommer ni att lyckas med det. Stort lycka till och stor kram till dig! Och kom ihåg att du är långt ifrån ensam. <3
Har ni några tips eller erfarenheter? Dela gärna med er!
Och HÄR kan ni läsa mer om vår senaste bråkiga period. Länkar även till ett mer förklarande inlägg i det inlägget.
En jättegammal bild på oss från gymnasiet =) Kolla F som bär på min handväska! Han gjorde alltid det när vi var ”små” av någon anledning. Än idag vill han inte att jag ska bära tungt och vägrar låta mig bära kassar när vi har handlat och annat.. Fint och omtänksamt tycker jag. Det är sådana små saker som kan få mig att se på vår relation med glädje. Och alla ni andra som är i ett förhållande har nog också sådana där ”speciella” grejer som bara du och din partner delar. Högt som lågt, stort som smått.
Kommentarer
Så fin text! Jag och min kille var i lag 2 år [från och till i ca 4 år] vi va så kära i början å jag visste att han va den jag ville vara med, men han började festa mycket ( va bl.a. Otrogen, otrevlig osv) men jag gav honom chanser gång på gång och ville alltid lösa de mellan oss för jag kunde inte säga nej till hans förlåt… Pågick så tills en punkt i livet tills jag flyttade efter studenten tog tag i livet och baha FYFAN va skönt jag kan göra vad jag vill. De va min räddning han flyttade även från orten där vi bor för att plugga så jag behöver ej träffa honom heller!! Efter det låg han med mina vänner, MEN jag har vunnit så många nya vänner på detta och tog mig ur en relation som verkligen inte var bra. När jag läser om dig och F. Får jag hopp om att en dag är de min tur. Många kramar N.
Tack för att du delade med dig.. Så tråkigt att läsa 🙁 tusen tack för så fina ord!! <3 du anar inte hur glad jag blir. Du kommer också träffa din drömkille, lovar dig <3 tusen kramar
Jag och min sambo hade det vääldigt tufft såhär dags förra året. De få gångerna vi väl pratade med varandra så va det bara tjafs och båda kände att det här kommer inte att gå om det skulle fortsätta. Så jag beslutade mig för att gå till familjerådgivningen, utan honom, för att själv lära mig att kommunicera bättre och försöka se saker ur olika persoektiv. Och OJ vad det hjälpte. Lite senare upptäckte vi att jag va gravid trots att jag använde preventilmedel, hade med andra ord hormoner ×2 i kroppen vilket gjorde mig till den surhäxan som jag va haha. Nu sitter vi här 1 år senare med 2 underbara barn och vi pratar om giftemål 🙂 vill även påpeka att din blogg har hjälpt mycket när du har skrivit om era svackor och vad som hjälpt er. Så TACK! Du är fantastisk!
Förstår <3 tack för att du delade med dig 🙂 låter hur underbart som helst!! Vilken dröm 🙂 ALL lycka till er 🙂 Och tusen tack för så fina ord!! Du anar inte hur mycket dom betyder för mig, kram <3
Hej Gabriella!
Är en ganska så ny läsare av din blogg! Men du är så himla härlig o verkar helt öppen och jag är glad att jag fann den, hur minns jag faktiskt inte! Jag bor också i Norrland, det är så härligt här!
Tänkte skicka in en kommentar om mitt och sambons förhållande. Vi hade det jättejobbigt i början av förhållandet, en period då jag jobbade jättemkt och min sambo förlorade sin pappa nästan inom ett år vi hade blivit tillsammans så bråkade vi typ jämt, vi pratade typ aldrig utan alla känslor kom ur genom ledsamheter o frustration. Vi satt en kväll o bara pratade om allt, flera timmar gick o vi både grät och skrattade tillsammans. Sen dess har vi inte haft ett bråk, vi har våra diskussioner men vi bråkar aldrig.
Vi kom fram till att det lättaste för oss är att prata med den andra direkt när man stör sig på något/funderar över något osv osv. Vi frågar för jämnan hur den andre mår och vi försöker jämt komma med glada kommentarer till varandra. Säga att man älskar varandra ofta och att man säger tack och varsågod. Min sambo är också så att han inte låter mig bära tunga saker, vet han att jag är och handlar och kanske kommer hem med tunga kassar så går han ut till bilen och hämtar och bär.. Det är bara lite av sakerna vi gör, sen också att man försöker kramas mkt och man ser varandra i varandras perspektiv, att man förstår den andre (precis som du skrev i inlägget). Vi har snart varit tillsammans i tre år, varav att det första året va väldigt kämpigt för oss. Men vi står starkare än någonsin just nu och vi älskar varandras närhet o umgänge med varandra 🙂
Stor kram och du gör det riktigt bra med blogg, livet som småbarnsmamma samt försöka få ihop det med allt runt omkring som vänner och familj m.m.
Heja dig!
Hej fina du! 🙂 men tusen tack för så fina ord! <3 <3 blir hur glad som helst 🙂 och tack för att du delade med dig 🙂 blir varm i magen och hjärtat av att läsa det. Låter som en underbar relation och som att du blir behandlad precis som du förtjänar. <3 <3 Så fint att du ville berätta för mig. STOR kram <3 <3
Jag och min sambo har varit tsm i fem år och bott ihop i fyra, känner igen mig i mkt av vad du skriver!
Vi har också lite små ”knep” så som
Att de gångerna i veckan som vi äter middag (händer typ 2 gånger) för vi båda jobbar mkt, men då äter vi ALLTID vid köksbordet, aldrig vid tv för då pratar man inte med varandra/sitter med sin mobil.
Sen har vi en dejt i månaden, gå på bio, äta ute, åka till havet eller vad som helst där vi har tid för varandra.
Jag jobbar oregelbundet + mycket träning + långa bortamatcher vilket gör att det är lätt att ”glömma” varandra. Ett förhållande måste man jämt underhålla
<3
Vilka bra knep ni har och tack för att du delade med dig 🙂 <3 låter hur bra som helst att ni lägger ner så mycket tid på er. Det är precis som du säger att man alltid måste underhålla, kram <3
Jag och min kille har varit tillsammans sen åttan (!) och bott ihop sedan vi började gymnasiet.. Nu är vi 26. Vi har som alla andra haft dåliga perioder, och har gjort ’slut’ två gånger. Det är svårt att alltid vara på topp i förhållandet när man samtidigt ska bli vuxna tillsammans, och som du säger, kämpa på med dåliga boenden, kass ekonomi, jobb som man kanske inte trivs med etc. Men så länge kärleken finns där så går det mesta att lösa! Nu har vi en dotter och en lillasyster i magen. 🙂
Tack för att du delade med dig <3 det är verkligen fantastiskt att ha gått igenom så många olika faser i en relation. Man blir stark av det <3 kram och grattis till ett så fint liv + bebis i magen 😀 <3 <3
Jag håller med dig Gabriella!
Jag har varit tillsammans med min partner i 8 år och vi har både upp och ned gångar. Självklart har man fått känslan att man vill göra slut i den jobbiga perioden men ändå inte.
Efter allt vi har gått igenom har gjort att jag älskar honom mer än vad jag gjorde från allra första början. Så om man älskar varandra och vill samma sak i den relationen man lever i så är det värt att kämpa för det man har.
Kramar <3
Tack för att udd elake med dig <3 förstår precis hur du menar, kramar<3
Jag och min kille har varit tillsammans i 7 år, var sambos i 3 år men för 1 och 1/2 år sedan valde vi att flytta isär. Sedan jag började plugga ett år tidigare hade vi levt väldigt skilda liv, jag var alltid i skolan eller höll på med något student-relaterat då jag var och fortfarande är väldigt engagerad i programmets kår. Plus att jag hade ett extrajobb som jag var på så ofta jag bara kunde! Som Daniel sa var de enda gångerna han träffade mig när jag var bakis eller sjuk. Han jobbade dessutom som mäklare, dvs Mycket jobb! Vi hade länge känt att vi behövde göra någon förändring för att rädda vårat förhållande då vi som ni fortfarande älskade varandra. Från den stund där vi tagit beslutet att flytta isär så har det bara blivit bättre och bättre. Många frågar vem som föreslog det men det kan jag inte minnas, var ett väldigt gemensamt beslut. Nu längtar jag tills jag är klar i skolan och vi kan börja vårat liv tillsammans igen! Med helt andra förutsättningar 🙂
Åh, tack för att du delade med dig 🙂 SÅ skönt att ni fann en lösning för just er <3 Stor kram och stort lycka till med allt! <3
❤
<3
Gud vad bra skrivet Gabriella! Jag kan inte annat än att hålla med 🙂 Här kommer nägra små tips som jag kan komma på:
• Oftast bråkar man när man är hungrig. Så det kan vara bra att välja sina ”stunder” efter man ätit. Oftast bråkar man om väldigt onödiga saker när man är hungrig… Haha
• Försök att uppskatta småsaker i förhållandet och vara mer tacksam! Generellt så känns det som att man oftast glömmer bort att vara tacksam i ett förhållande och till slut tar man varandra för givet… Man får påminna sig själv om att bli glad för även dom små gesterna i livet!
• Försök att inse under själva bråken att man sällan kommer fram till något bra när man bara skriker på varandra. Man är mycket smartare och kan dra upp bättre anledningar/orsaker/exempel när man är lugn och sansad och har tänkt igenom saken.
• Inte bli arg för att killen inte förstår… Dom kan faktiskt inte läsa våra tankar hur mycket vi än vill det. Försöka vara tydlig och förklara på ett sätt så han förstår för att undvika missförstånd!
Tusen tack! 🙂 och SÅ bra tips! Håller med dig om allt 🙂 Stor kram <3
vilken fin kille det verkar vara, med tanke på det du beskriver här längst ner i inlägget. Att han bär väskan och allt det tunga. Så grymt fint och old school på något sätt, vilket jag helt klart gillar. 😀
Trist att ni har såna perioder, men förståeligt, kan tänka mig att det är så när man varit tillsammans sedan tonåren. Då är det nog lättare att man ifrågasätter relationen genom utvecklingen man tar upp i ungdomen och vuxenskapet. Men ni verkar vara starka, förälskade och kan prata när det gäller, så jag tror ni kommer långt! Om ni vill 😀
Fint svarat. Och mitt enda tills av min erfarenhet. Skippa pajkastning, skippa defensiven och kör bara rak kommunikation! Utan kommunikation och kärlek kommer man ingenstans i längden.
Jaa, han är underbar <3 Är så tacksam över vår relation! 🙂 Så bra tips från din sida 🙂 håller med dig, kram <3
Håller verkligen med om dina tips. Man måste PRATA om allt – det är så viktigt att man öppnar sitt hjärta och vågar säga vad man tycker är rätt och fel.
Lycka till till henne <3
Kram.
Jaa, det är så viktigt <3 kram kram
Alltså tack. Tack att du tar upp det här i din blogg, och även att du berättar att ni har perioder med Fjodor då ni bråkar mycket (bloggen visar inte den sidan på samma sätt). Tycker det är härligt att du visar det underbara i ert liv, det verkligen lyser igenom hur mycket ni älskar varandra, men jag måste säga att jag verkligen tycker det är starkt av dig att erkänna att inte heller ert förhållande alltid är perfekt (eller ja, vad man nu ser som perfekt).
Vi väntar vårt första barn med min sambo, bebis har bf på fredagen, och jag är redan lite rädd hur vi ska klara allt och fortfarande stå tillsammans efter första året. Låter hemskt att säga att jag redan tänker på det, men det är skrämmande. Att läsa inlägg som det här är underbart, det får mig att tro på att allt kommer gå bra.
Alltså förlåt för en super flummig kommentar, jag bara skrev vad hjärtat tänkte, utan att egentligen tänka efter hur det blev.
Önskar få läsa mera såna hära ”ärliga” inlägg. Tack för en bra blogg! Kram<3
Men tack själv fina du! 🙂 <3 <3 Vi är sjukt lyckliga ihop verkligen! Så kul att det lyser igenom. Men ja, det finns perioder där vi bara bråkar och bråkar.. Inte alls kul men så är det för oss! <3 Det kommer att gå JÄTTEBRA!! Förstår att du oroar dig, det gjorde jag med. Men kom ihåg att prata med varandra om ALLT så kommer det att bli bra. STORT grattis till er! Tänk att det snart är dags! 🙂 Berätta gärna hur det gick på förlossningen sen. STOR kram och återigen tack <3<3
Kunde inte låta bli att svara på det här. Min man och jag (låter som att vi är supergamla hehe men vi är bara 26 och 27) fick vårt första barn för bara åtta veckor sedan. Jag gick med precis samma tankar innan vår son kom.. men jag har aldrig älskat min man mer. Ja, vi är trötta och tjuriga ibland. Men nu är han inte bara min man utan även världens finaste pappa till vår son. Om något så är vi ännu mer säkra på varandra nu än innan, nu har vi ju skapat en underbar liten person som behöver oss båda för att klara sig i livet. Visst är inte åtta veckor så väldigt mycket men ändå 🙂
Lycka till ❤❤❤ och glöm inte bort att ta hjälp av närstående ibland för att få små stunder över på tu man hand. Det kan räcka med att någon går ut med barnet på en timmes promenad så ni får vila/fika/titta på serier ihop 🙂 Kram!
Åh låter helt underbart 🙂 vet precis hur du känner! Känner likadant för F <3 <3 kram kram
Visst är det underbart! Att ha skapat en ljuvlig liten människa med sin bästa vän 😊 Ha en fin onsdag! Kram ❤
Jamen ellerhur <3 det är fantastiskt, kram <3
Känner igen mig mycket i det du skriver. Jag och min pojkvän har gått igenom så mycket ihop, både bra och dåligt. Även om man hållit ihop länge är det viktigt att visa varandra uppskattning och hur mycket den andra personen betyder. Om man velar så tror jag ändå att man känner i sitt hjärta om man vill vara tillsammans eller inte, resten löser sig 🙂
Förstår verkligen! 🙂 du har så rätt, kram kram <3
Tack för att du lyfter detta! ❤️ Säkert många som tror att man är ensam om dessa svackor.
Men tack själv <3 ja, jag känner mig själv ensam i det ibland men man får påminna sig själv om att det hör till dom flesta relationer 🙂 kram <3
Jag undrar vad kan ska ta sig till om msn har det precis så som du beskriver ovanför men som pricken över iet så kan mon partner inte prata. Vi kan verkligen inte prata om känslor eller relationen. Jag förstår inte hur Vi ska ta oss ”levande” ut det här….
Men va 🙁 det är ju verkligen A och O i ett förhållande. Tycker ni ska tvinga er själva att prata. Det är så viktigt, kram