När försvinner det där nykära i ett förhållande?

Det vågar jag inte svara på. Jag tror att det är olika för alla par och det blir nog vad man gör det till. Jag tror inte att det nykära finns där genom en relation naturligt. Jag tror att det är något man får jobba för efter ett par år när man verkligen har landat tillsammans. Överraskningar, tid på tu man hand, göra den där extra ansträngningen för sin partner, mysa i soffan istället för att ha näsorna i mobilerna, göra roliga saker ihop, fortsätta skratta tillsammans, hålla igång sexlivet, pussas ofta.. Ja, ni förstår. För en god relation som hålls vid liv måste man jobba. Det är inget som bara ”är” tror jag. Iallafall inte efter att man har varit med varandra ett par år. Klart att kärleken finns kvar men det där pirret i magen får man jobba lite för ibland. Sedan går det ju i perioder också. Detta är min bild av det iallafall.

Har du några bra tips på vad man kan hitta på tillsammans som par? 

Det finns ju SÅ mycket kul att göra. Bara fantasin sätter gränser! Laga någon ny maträtt ihop, gå på bio, åk på en spontan resa, se en serie, åk på SPA, testa någon ny restaurang, måla tillsammans, ha picknick, åk och bada.. =)

När har du och F haft det som jobbigast? Har ni känt att ni vill gå skilda vägar någon gång? 

Det var under en period när vi bodde i Göteborg. Vissa dagar pratade vi knappt med varandra. Läs mer här.

Hur vågade ni tatuera varandras namn? Tänk om ni skiljer er.. 

Vi är rätt spontana och det kändes rätt. Vi ville hylla kärleken och tyckte det kändes som någonting fint att göra strax innan vi gifte oss. För mig är inte en tatuering en big deal trots att alla mina tatueringar betyder mycket för mig. Vill man så kan man ju tatuera över eller ta bort den med laser. Förhoppningsvis kommer inte det att behövas. Vår förhoppning och plan är ju att hålla ihop hela livet. Sedan finns det ju inga garantier för kärlek. Gör vi slut i framtiden så gör vi. Det är ändå inget vi kan veta nu och här och nu känner vi att vi VILL och SKA leva ihop resten av våra liv. För mig är ett barn en större grej än en tatuering. Tycker att det är så konstigt att folk spekulerar så mycket om att tatuera in sin partners namn.. Det är väl trots allt ett större åtagande att faktiskt få barn med en människa och sedan göra slut? Då blir man ju verkligen aldrig av med varandra trots att man kanske verkligen vill.. Nej, för oss var det en fin gest och något vi verkligen ville göra. Jag bär min tatuering med stolthet och känner mig lika stolt över att mitt namn får pryda Fs bröst. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och i tuffa tider så är det ringen på fingret och tatueringen på armen som påminner om varför vi blev vi från första början. Jag vill, hoppas och önskar att vi ska vara just VI genom vått och torrt och nöd och lust – för herregud vad jag älskar denna man. Mer och mer för varje dag! Och snart firar vi sex år ihop. Jag tror på kärleken och jag tror på oss.