Jag ser ofta tillbaka till min förlossning. Det var en sådan himla häftig upplevelse. Det värsta och det bästa jag någonsin har gjort och varit med om. När jag skriver att det är det värsta jag har varit med om så menar jag smärtmässigt. Det gjorde så otroligt ont så att jag knappt kan beskriva det med ord. Ni som har varit där – ni vet! Just där och då när jag var nyförlöst så kunde jag minnas nästan precis hur det kändes, hur ont det gjorde och hur mycket jag ville fly ur min egna kropp. Jag kommer ihåg att jag direkt efteråt tänkte ”WOW! Detta var såå häftigt och jag vill göra det igen” medan jag samtidigt tänkte ”Herregud, detta var en nära-döden-upplevelse och jag kommer nog inte vilja göra detta igen”. Det var så mycket känslor, tankar, hormoner och framförallt SÅ mycket kärlek. Förlossningen och den första tiden efter förlossningen är nog det starkaste jag har upplevt i hela mitt liv.

Något annat som förlossningen väckte i mig var tilliten till min egna kropp. Jag älskar min kropp! Den är stark och fin och klarar det mesta. Men föda barn var jag osäker på om jag verkligen skulle kunna göra. Även fast jag inte kunde så kunde kroppen! Och det var häftigt att känna och se. Jag behövde knappt göra något mer än att andas och låta kroppen sköta sig själv under värkarbetet och när det var dags att krysta. Jag kommer ihåg att jag var livrädd för att föda men att det mot slutet av graviditeten inte längre fanns någon rädsla då jag var SÅ LEDS på att vara gravid. Jag ville bara få ut bebisen och hur ont det gjorde orkade jag inte bry mig om, haha.

En barnmorska under vår profylaxkurs sa till mig att det bästa vi kvinnor kan göra under vår förlossning är att inte kämpa emot kroppen och kroppens signaler utan att våga lita på den – och det gjorde jag. Trots att det är jättesvårt att slappna av där och då och man hellre vill spänna sig både för att det gör ont och man är rädd för allt det nya så är det verkligen mitt bästa tips! Våga lita på kroppen och slappna av. Andas lugnt genom värkarna och kom ihåg att varje värk som kommer kommer för sista gången! Dom orden ekade i mitt huvud hela tiden trots att jag under värkarbetet kände mig rädd och maktlös. Jag fick intala mig själv gång på gång att min kropp KAN detta och allt som sker är det rätta. Jag fick helt enkelt släppa på kontrollen och låta kroppen sköta sig själv. Förlossningen går både snabbare och mindre smärtsamt om man vågar slappna av och lita på sin egna kropp.

Mina bästa tips till er som ska föda barn snart: 

– Våga LITA på kroppen. Även om du inte vet hur man föder barn så vet din kropp hur man gör. Och den kommer att visa dig vägen.

– Andas lugnt genom värkarna och ta gärna hjälp av din partner/den som är med på förlossningen. Detta kan vara bra att träna på lite innan och vi köpte boken ”föda utan rädsla” och gick profylaxkurs just för att man fick med sig hemläxor i form av övningar där man andas tillsammans och tränar på att ta sig igenom värkarna. För oss var detta helt otroligt givande och vi blev även stärkta i att vi faktiskt kommer att fixa en förlossning utan problem.

– Skriv ett förlossningsbrev om det känns bra för dig och ta med dig till förlossningen. Jag skrev ett brev men struntade helt i det när vi väl skulle åka in. Jag tänkte till sist att det fick gå som det går. Att skriva det var dock en rätt bra förberedelse i sig då jag gick igenom på ett ungefär hur jag ville att min förlossning skulle se ut. Jag hade en målbild av förlossningen. Något viktigt att tänka på är dock att alla förlossningar ser olika ut och man vet A L D R I G hur den kommer att utspela sig eller sluta. Det är bra att ha en målbild men samtidigt vara öppen för att vad som helst kan hända.

– Jag hade bestämt mig för att föda med enbart lustgas. Detta var jag helt bestämd kring redan innan jag över huvud taget blev gravid. Varför? Jag vet faktiskt inte. Det kändes rätt för mig. Jag frågade barnmorskan under profylaxkursen hur hon tyckte att jag skulle tänka kring det och hon förklarade att jag skulle försöka ha med mig att det inte kommer att göra ondare än vad det gör när jag är öppen runt 8 cm. Hon berättade att många kvinnor blir livrädda för smärtan just där (eftersom att det gör allt ondare under värkarnas gång) men att dom inte vet att smärtan inte kommer att bli så mycket värre än så. På dom orden klarade jag mig och varje gång jag ville skrika efter epidural så tänkte jag på att jag faktiskt var öppen 8 cm nu. Det skulle inte göra ondare utan ”bara” lika ont ett tag till. Sedan var det dags att börja krysta. Jag tycker att alla kvinnor som föder barn är lika grymma! Oavsett om man föder med kejsarsnitt, utan bedövning eller med all möjlig smärtlindring. Det är upp till var och en. Jag ville bara berätta hur jag tänkte. Så har DU en målbild av att föda utan smärtlindring eller att föda på ett visst sätt så tycker jag att du ska prata med din barnmorska för att få hjälp att känna att du kan klara av det om du vill. Sedan är det som sagt inte säkert att man vill/orkar när man väl är där (och det spelar ju ingen roll i slutändan) men det kan ju vara skönt att känna att man KAN om man VILL och inte är rädd för att våga föda som man önskar. Jag hade också en önskan om att föda på alla fyra och blev väl förberedd för hur jag skulle tänka kring det. Väl på förlossningen så ändrade jag mig rätt snabbt och tyckte att det var skönast att lika på rygg. Så ja, det är skönt att ha verktygen för att få den förlossning man önskar MEN man måste vara beredd på att det inte alltid blir som man har föreställt sig – och det är minst lika OKEJ! =)

– Försök att stå upp så mycket som möjligt under värkarbetet. Eller iallafall sitta upprätt! Det gör att bebisen kan trycka sig nedåt så snabbt som möjligt och man kan börja krysta direkt det är dags. Jag hade turen att kunna göra det men har hört om många som varit tvungna att vänta med att krysta just för att bebis inte ligger tillräckligt långt ner. Och det är ju skönt att få det bortgjort direkt och slippa ”vänta” så länge på att bebisen ska hamna där den ska.

– Våga TA I när barnmorskan ber dig när det är dags att krysta. Jag var lite feg dom första krystvärkarna för att det kändes verkligen som att jag sprack från A till Ö varje gång men efter att dom sa åt mig ett par gånger så tänkte jag ”skit samma då” (haha) och tog i allt jag hade. Ett tips är också att skrika med så mörk röst du bara kan. Jag upplever att det hjälpte mig otroligt mycket när jag skulle ta i som mest. Mina krystvärkar var över på max en halvtimme och det var JÄTTESKÖNT då jag faktiskt tyckte att dom var obehagligast under hela förlossningsförloppet.

– Varmt vatten och värmekudde. Jag duschade med kokhett vatten mot nedre delen av ryggen både hemma och på förlossningen. Jag upplevde att det gav rejält med smärtlindring och att värkarna inte kändes av lika mycket. F masserade mig också (hårt) på nedre delen av ryggen vilket var jätteskönt. Värmekudde hade jag också direkt jag inte var i duschen så be om en sådan så kan dom nog ordna en rätt snabbt!

– Ät godis mellan värkarna. Låter kanske sjukt men jag upplevde att det gav mig snabb energi. Och drick stark saft. Jag fick en sockerkick och kände att jag skulle orka en värk till och en till och en till.. Det blev som en belöning. Så ladda upp med ditt favvogodis och dricka. Om det är okej att trycka i sig socker någon gång så är det NU!

– Kom ihåg att tänka att varje värk är en sista värk! Värken som har varit kommer ju aldrig mer tillbaka. Så gör en high five med dig själv för varje värk du går igenom – för den är över för alltid. Och fokusera på EN värk i taget. Det hjälpte mig ordentligt. Direkt jag ens tänkte på att jag skulle ha 100 sådana här värkar till så ville jag bara försvinna. Så fokus på en värk i taget.

– Och mitt bästa tips är att LÄSA PÅ! Läs på om hur förlossningsförloppet ser ut, läs andras peppande historier (undvik dom negativa historierna) och ställ in dig på att du KAN föda barn. Vi satt alltid tillsammans i soffan och läste om kvällarna. Gör det till en rutin ihop med den som ska vara med på förlossningen så att denne kan hjälpa dig till 100% när det väl är dags. ”Föda utan rädsla” är ett supertips på en bok att läsa och att gå en profylaxkurs var det bästa vi har gjort.

En helt nykläckt lite Jason under dom första dagarna hemma. Läs min förlossningsberättelse här. Läs Fs berättelse här.