Det är inte en myt att man som småbarnsföräldrar inte har lika mycket tid över för varandra. När man väl har en stund över så är man rätt trött (och då har vi dessutom ett barn som sover hela nätterna) och skrollar hellre igenom mobilen än att kasta sig i varandras armar och ha passionerat sex. Haha, ja.. Ni som vet – ni vet!

Har fått mycket frågor om just detta och väljer därför att lyfta ämnet en gång för alla. Vi har lyckats hålla glöden uppe även nu efter förlossningen och sedan Jasons ankomst men det har många gånger varit svårt att finna sina tillfällen – inte bara till sex utan också till vanligt mys. Man får prioritera och försöka fånga minsta lilla chans. Lägga latheten och det orkeslösa åt sidan. I och med att vi har samsovit sedan dag ett så har det dessutom inneburit att Jason har sovit i princip fastklistrad på mitt bröst, och detta i sin tur har ju också försämrat våra chanser till att vara just VI. Vi njuter av att ha honom sovandes hos oss och det är det mysigaste vi båda vet. Men i det avseendet är det såklart inte till största fördel.

Vi har tagit det lättsamt. Allt i livet går i perioder och allt omkring förändras med tiden. Just nu ser livet ut såhär och det är ingen större fara. Vi hinner fortfarande med varandra men vi måste anstränga oss för att finna våra stunder. Det är viktigt för oss båda att vi hjälps åt med det och att båda finner orken till att lägga bort mobilen och krypa upp i varandras famn för att prata ut om dagen istället. Det är lätt att man glömmer bort det trots att bebis kanske för en gångs skull har somnat själv i ex. vagnen.

Nu mot senaste veckorna så har en enorm frihetskänsla infunnit sig när det kommer till just vår egna stund – min och Fs. Jason har börjat vakna tidigare på morgonen (förr kunde han sova till typ 12 på dagen) och efter ett par timmar som vaken så vill han gärna sova en stund i vagnen på dagtid. Mot kvällarna så liggammar jag honom till sömns i sängen (runt åtta-tiden) och sedan är det fritt fram att ha vuxentid i vardagsrummet. Prata om dagen, kramas, pussas och bara hålla om varandra.

Det där med sex då? Hur funkar det? Tror nog att jag får frågan minst två gånger om dagen från olika håll. Vi har fortfarande sex och för oss är det en stor del av ett funktionellt förhållande. Mitt tips är att försöka hålla igång när man kan, inte pressa sig själv men samtidigt ta vara på chanserna man faktiskt får. Det är så lätt att man till slut låter bli helt annars och i slutändan tror jag att det påverkar förhållandet negativt. Man hamnar i en ond spiral där man till sist knappt är fysisk med varandra alls. Sen så tror jag att många småbarnsföräldrar känner så stor press över att just hinna ha SEX. Är det verkligen det som är det viktigaste? Vi är rätt överens här hemma att det många gånger kan räcka att bara hinna hålla om varandra lite extra länge eller pussas framför en romantisk film. Som sagt så tror jag absolut att sex är en stor och viktig del av en relation. Det är min åsikt! Men man behöver inte tvinga fram det om man verkligen inte känner för det. Många gånger är man dock bara för lat och då tycker jag att man kan anstränga sig lite extra för att ta tag i det trots allt. Mobilen eller datorn kan man lägga åt sidan för en stund. Det gör mycket för förhållandet!

Någon månad efter förlossningen när Jason hade en liten sovstund i vaggan så myste vi ner oss i sängen och kramades. Vi höll bara om varandra länge och njöt av varandras närhet. Till sist så slår det mig att vi ligger och kramas i en jättekonstig position och då frågar jag F lite skämtsamt ”hur är det man gör nu igen när man myser?” varpå han svarar ”ja, vi har typ glömt bort det”. Sedan brister vi ut i skratt och kramas lite till. Att ha en bebis sätter verkligen relationen på prov många gånger utan att man ens tänker på det. Vi är mer kära än någonsin och hinner med en snabb puss eller komplimang här och var – men EGENTIDEN får inte glömmas bort mot kvällen. Dagarna går ut på att underhålla vår son, leka med honom, busa, prata med bebisröst, ha dregel och spya på tröjan och blöjor att byta. När han väl somnar så blir vi bara VI för en stund igen. Det är välbehövligt och guld värt. Den största gåvan jag och F kan ge Jason är att älska varandra över allt och genom allt.

Mitt tips till alla småbarnsföräldrar där ute: KOM IHÅG ANLEDNINGEN TILL VARFÖR ERT BARN FINNS!! Det är ju er kärlek till varandra som har gjort att ni har en helt underbart fin liten bebis där hemma. Håll uppe det! Ha mobilfritt på kvällarna (ja, jag vet att jag tjatar men det påverkar MYCKET) och njut av varandra och varandras närhet. Får fortfarande påminna mig själv rätt ofta då man lätt hamnar i lathets-fällan. Använd den sista energin till varandra. Det är guld värt både för er och för ert barn.