Jag bad ju er att berätta vad ni ville läsa om och detta var ett ämne som togs upp! Jag kan vara ärlig och säga att det inte är något som vi har pratat om så mycket. Jag och F är väldigt lika i våra värderingar (förmodligen för att vi har växt upp tillsammans och skapat dom tillsammans från unga år) och det har gjort att vi på något vis bara vet att allt kommer falla sig rätt och naturligt. Tråkigt nog så har vi i princip alltid samma åsikter om saker och våra bråk (ja, vi bråkar ibland precis som alla andra) är mest tjafs om att F har glömt starta diskmaskinen eller att jag är slarvig när jag dammsuger. Ja, ni förstår.
Hur kommer vi att uppfostra Jason och våra framtida barn? Det vet vi inte än! Ingen aning. Vi tar det som det kommer. Det enda jag vet är att vi båda tycker det är viktigt att dom blir empatiska, kärleksfulla och omtänksamma människor. Människor som bryr sig om andra levande individer. Andra människor och djur. Lär vi våra barn detta så är vi båda nöjda. Och det tror jag att vi kommer att lyckas med utan problem! Så mycket kärlek som vi har för varandra och så mycket kärlek som vi har för vår son. Det lyser igenom och han känner nog av hur otroligt älskad han är. Att komma från en familj där vi säger ”jag älskar dig” innan läggdags och där vi kramas och pussas mycket har fått mig att inse hur viktigt det är med kärlek i vardagen. Det vill jag ge vidare till mina barn.
Vi kommer båda att hjälpas åt för att Jason ska känna att vi alltid står bakom honom i alla hans tankar, val och beslut. Vi kommer aldrig att döma och peka utan försöka vara dom föräldrarna som kommer med tips och råd utan att tränga sig på. Jag har växt upp med en mamma som höll mig om ryggen. Hon var alltid på min sida oavsett vad. Försvarade och peppade. Litade på mig och pushade mig i mina mål och drömmar. Hade det inte varit för min mamma så hade jag inte varit där jag är idag. Så vill jag vara för mina barn! Jag vill att dom ska känna att jag alltid ställer upp och finns där – oavsett vad. Att jag kanske inte alltid håller med dom men att jag ändå alltid kommer att stötta dom i DERAS beslut.
Ni har kanske märkt att jag är väldigt FÖR olikheter. Alla människor är olika och det är något vackert enligt mig. Vi är OLIKA på alla vis och det är helt okej. Vi väljer olika och vi gör olika. Det är något jag vill att mina barn alltid ska ha med sig. Att dom får vara som dom vill och att det är helt okej. Ingen ska komma och berätta för dom hur dom ska leva sitt liv eller vilka val dom ska göra. Man har bara ett liv och det får man ta vara på. Inte tryckas in i samhällets lilla ”box” av vad som är okej och inte. Våga tro på sina drömmar och våga förverkliga dom. Jag kommer aldrig att skratta bort något dom känner eller tänker. Alltid tro på dom oavsett vad.
Sen har vi en önskan om att Jason (och framtida syskon) ska få testa på alla möjliga typer av aktiviteter. Vi vill öppna upp världen för dom och låta dom finna sina intressen så tidigt som möjligt. Något att brinna för och något att älska. Något som ger frid i själen och något att längta till om dagarna. Fotboll, ridning, målning, dans, simning.. Ja vad som!
Annars kommer vi såklart att ge våra barn vegetarisk mat. För oss är det rätt och naturligt – precis som köttätande är i en familj som äter kött Vill våra barn sedan äta kött när dom är äldre så får dom göra det! Men vår förhoppning är givetvis att vi ska få dom att känna för djuren precis som vi känner själva. Lyckas vi eller inte? Det får vi se! Det är inget vi funderar så mycket på då det är långt bort. Dom flesta som har växt upp i en vegetarisk familj som ätit vegetariskt av en anledning (i vårt fall för djurens skull) har fortsatt med vegetarisk kost även i senare liv. Ja, nog om det. Vi får se helt enkelt! Men det är en självklarhet för oss här hemma. Vi är alla olika som sagt.
Och när det kommer till förskola? Vi vill ha Jason hemma länge! Nu till en början så är vi ju hemma hela familjen tillsammans i ett år och tre månader. Sedan är tanken att F ska börja plugga så att han är hemma mycket även efter det och kan göra sitt eget schema. Jag kommer att fortsätta med bloggen som jag gör idag (förhoppningsvis) och kanske jobba lite kväll eller läsa någon kurs på distans beroende på intresse och möjlighet. Vi vill gärna ha honom hemma tills han är runt fyra år. Men vi får se hur det blir och vad som känns rätt framöver! Jag tror absolut att förskola är bra och givande också =) Vi kommer såklart se till att möta jämnåriga barn på andra vis så att han får lekkamrater ändå! Jag är tacksam över att ha en hel del vänner i Umeå som har barn i samma ålder.
Nu inom det närmsta då? Jaa.. Vi ska börja babysim! Rätt tätt inpå flytten! Det ska bli så sjukt roligt. Jason älskar ju verkligen vatten. Han ska även döpas i slutet av februari! Och annars har vi inte så mycket planer. Vi ska njuta av varandra och året vi har ihop som familj. Älska denna lilla minimänniska och fylla honom med all kärlek vi har för varandra och för honom. Ge honom dom verktyg som behövs för att bli en kärleksfull och empatisk medmänniska och person.

Mitt allt <3