Hej fina ni!
Idag har jag varit extra ledsen och känslig. Kan kanske bero på alla amningshormoner för jag har verkligen INGET att vara ledsen för egentligen. Vet ni vad jag är ledsen över då? Ni kommer nog tycka att jag är jättelarvig, haha. Jag satt och kollade igenom gamla bilder och videos på Jason. Bilder från dagen han föddes och bilder från vår första tid hemma. Videoklipp där han knappt kan hålla ögonen öppna för att han är så himla liten. Ett av klippen är från Fs mobil. Det är från samma dag som han föddes. Jag sitter i sängen på BB och håller mini i armarna. F frågar vad det är för dag och jag berättar. Efter det börjar tårarna rinna och jag gråter över hur rädd jag är att något ont ska hända honom, över att han en dag ska ”lämna oss” och flytta hemifrån och över att han är så liten och hjälplös. Mest av allt grät jag nog för att jag var så otroligt känslig! Jag måste nog erkänna att jag aldrig har varit så känslig i hela mitt liv som jag var som nyförlöst. Allt är så nytt och man är så himla skör. Hur som! Idag hade jag en liknande dag. Fastnade framför alla dessa bilder och bara grät. Fy tusan vad min lilla bebis växer fort! När jag tittar på honom ”bara sådär” så tycker jag fortfarande att han är rätt liten men när jag faktiskt har ett foto framför mig att jämföra med så hugger det till lite i hjärtat.
Till en början fick jag lite dåligt samvete över mina känslor. Varför blir jag LEDSEN över att mitt barn blir större!? Det är ju rätt och naturligt. Det är så det ska vara! Missförstå mig inte! Ingen är gladare än jag över hans utveckling. Att se honom le, skratta, försöka krypa, vända sig från mage till rygg, hålla huvudet stadigt, sträcka armarna efter saker, prata.. Ja, listan kan göras lång! Jag älskar att se honom upptäcka världen och lära sig nya saker. Blir så stolt och lycklig! Kan inte förstå att det är min son! Men på något vis så tar det ändå emot. Jag vill inte att det ska gå så snabbt. Jag vill stanna tiden. Det kanske låter galet men på något vis skulle jag vilja göra om all tid vi har haft fram tills nu. Jag förstår själv inte varför! Tiden från nyfödd tills nu har varit helt perfekt. Vi har verkligen fått lära känna varandra, rå om varandra och framförallt NJUTIT av varenda sekund. Hela familjen. Ändå vill jag vara där igen. Vill att han ska vara sådär miniliten, sova hela dagarna och ligga i min famn hela tiden. Nu kan han liksom bli sur om jag håller i honom för länge och ”skrika argt” tills jag lägger honom på mage i soffan och han får sprattla själv, haha.. Känner mig helt knäpp som skriver allt detta men vill bara dela med mig och skriva av mig. Har också märkt att han nästan är för stor för att jag ska kunna hålla i honom som vanligt när vi ammar. Nu ”halvsitter” han i min famn eller så ligg-ammar vi. Han börjar också uppskatta allt mindre att somna på mitt bröst och det händer inte alls lika ofta som det gjorde förr.
På något vis trodde jag inte att det skulle gå såhär fort. Det känns som om jag hade tagit vara på tiden ÄNNU mer om jag hade fått göra om det igen. För det går verkligen FÖR fort. Den där utvecklingen från nyfödd spädis till en bebis som vill upptäcka, lära och vara mer och mer självständig. Samtidigt vet jag att jag inte hade kunnat ta vara på tiden mer. Jag har verkligen njutit av varenda sekund. Dag som natt. Finns inget mer jag hade kunnat göra. Men ja.. Det skär i mig på något vis att han redan är så pass stor. Hur kommer det kännas om en månad? Om två? Om ett år? Det enda som får mig att acceptera det är att jag ser hur duktig han är. Jag blir så stolt. Av alla framsteg, små som stora. Sen lever jag också lite på att jag vet att detta förhoppningsvis inte är vårt sista barn utan att vi kommer att få uppleva fler graviditeter och fler småttingar.
Nej, nu ska jag rycka upp mig! Jag är som sagt SÅ glad över att se honom utvecklas, förstå och lära. Ibland tar det känslosamma i mig över lite väl mycket men jag tycker att det är okej. Man måste få känna efter lite ibland.
Veckan som kommer ser jag fram emot. Jag ska på efterkontroll hos barnmorskan (hade som sagt tid redan i början av december egentligen men det har inte blivit av) och Jason ska vägas och mätas på BVC. Hotellfrulle ska vi också hinna med.
Hoppas ni har haft en fantastisk helg. Vi hörs mer imorgon <3 Kram.
Dagens underbara frukost. F gjorde sååå goda bananplättar och vi åt dom med nutella, vaniljgrädde och lite frukt och bär. Mums!
Denna söndag fick vara…svart! Hade noll inspiration på kläder idag och har dessutom packat ner det mesta redan..
Älskade mini. <3 Min stora, lilla kille! Som jag älskar över allt i hela världen. Helt kär i dig. Och gör allt för dig.
Gårdagens sena tacosmiddag. Sååå gott! Och så enkelt att slänga ihop. Blir extra lyxigt om man lägger upp lite fint, hehe.
Släpper dig aldrig. Aldrig, aldrig, aldrig. <3
Kommentarer
Jag som har två barn, en dotter på tre år och en son på 7 månader kan säga att det blir roligare och ännu mer underbart med barn ju äldre de blir! När man är i bebisbubblan kan man kanske inte förstå det för bebisar är ju underbara. Men när din son kommer krypandes eller går på egna ben mot dig och kramar om dig, ger dig en puss och säger mamma, då är man verkligen i himlen! När han blir tre år och kan prata och berätta allt han tänker på och ni sitter på hans rum och leker och läser sagor och kramas innan läggdags…jaaa,det ÄR HELT MAGISKT. Relationen man bygger til sitt barn i takt med att hen blir äldre är ännu mer fantastisk och rolig än bebistiden.
Sedan hinner man tyvärr inte alls njuta utav bebis nummer två som man hann med nummer ett. Helt omöjligt. Tiden går ÄNNU snabbare med barn nummer två. och du har fullt upp med första barnet också. Jag och min 7 månaders son har absolut våra mysstunder och jag har njutit utav honom sedan dag ett. Men jag har verkligen inte hunnit med så som jag hann med när dottern var liten och redan då tyckte jag tiden gick snabbt…
Kram på er. Njut varje minut, men vet också att det blir bättre och roligare hela tiden ♥
Tack för att du delade med dig <3 Låter underbart <3 Din kommentar betyder mycket för mig <3 stora kramar 🙂
Det känns som det vore jag som skrev detta med bebis, kort och tiden som går så fort. 🙂
Jag har gråtit flodar, när min dotter föddes minns jag att Loreen vann Melodifestivalen.. Å så fort jag hör den låten så gråter jag än idag (2012) sen skulle gotye spelas när jag födde mitt första barn, det blev aldrig så. Allting skede på andra banor 🙂 men ångrar ingenting.
Nu minns jag inte på rak arm vilken låt jag förknippar med min son (2015) men hör jag just den så gråter jag än idag. Men alla bilder får mig att gråta på mina 2 barn. Allt går så fort. En lång graviditet känns det som, sen är går veckor efter födelsen som en blink, 1-2månder.
Ta hand om er!
Men åh <3 tack för att du delade med dig <3 vad fint att kunna förknippa musiken på det viset. Kram <3 och ta hand om er med <3
Förstår dig! Klart de är läskigt på något sätt att ens barn växer och utvecklas, de blir ju en konstant förändring. Men om ett tag kommer du också finna dig i detta och kunna njuta fullt ut. Du har inte varit en mamma länge och det är forfarande mycket som är nytt. Men du göt en väldigt bra jobb genom att älska ditt barn över allt annat, och de föräldrar som gör de ger sitt barn tillräckligt.
Jamen verkligen! Tack finis och stor kram <3
Precis samma känslor jag har! Kunde inte sagt det bättre själv. Våran tjej blev 4 månader i fredags och undrar vart sjutton dom månaderna har tagit vägen och när min lilla flicka blev så här stor?! Kram och tack för en fantastisk blogg!
Skönt att jag inte är ensam <3 Tack underbara du för så fina ord och stor kram <3
Åh! Förstår dig precis! Jag satt senast igår och grät över samma sak! Har en tjej på 3 år och en liten som är 7 veckor. Med andra barnet så får man liksom inte samma kvalitetstid eller hur jag ska säga. Nu går jag upp tidigt med båda för att mannen börjar jobba tidigt. Så inga långa mysiga sovmorgnar som det var med första.. Och som jag saknar det! Men, alla åldrar har sin charm och jag älskar hur jag kan prata med min 3 åring! Och det är fantastiskt att se vilken fin storasyster hon är! Men ja, tiden springer iväg och jag grät när jag här om dagen fick plocka bort alla kläder i storlek 50! Haha! Kanske blev lite flummigt inlägg men ville egentligen bara skriva att jag förstår dig och det är helt naturligt! Men du har en fantastisk tid framför dig och du kommer älska att se hur Jason utvecklas!
Kram fin du!
SÅ skönt att jag inte är ensam. Förstår dig precis och håller med <3 Åh vad underbart!! Tack för att du delade med dig underbara du. KRAM <3
Hej! Har ni funderat mer och kommit till ett beslut om Jasons vaccinationer? Ha en bra dag!
Vi kommer inte att vaccinera. Jag kan varmt rekommendera boken: Vaccinationer: Risker och Skador. Jag har läst på otroligt mycket under hela graviditeten och även nu efteråt och det har även F. Vi har valt baserat på all kunskap vi skaffat att inte vaccinera. Jag är övertygad om att alla föräldrar gör det som dom känner är bäst för deras barn så alla är vi olika. Men det är valet vi har gjort för vår son. DETSAMMA 🙂
Här är en till som älskade spädbarnstiden och gärna skulle velat ha den längre! Nu är mina två skruttar 4 och 1,5 år och alla åldrar har verkligen sin charm för nu har vi sä roligt ihop med att busa, leka och kommunicera men den där allra allra första tiden är på något vis magisk!
Tack för att du delade med dig <3 Jaa, den är ju verkligen det <3 kramar
Ja, det är så sant som du skriver-det går för fort. När äldsta tjejen gjort första terminen på gymnasiet inser man ( som så många gånger förr) att barnen har man till låns och att det gäller att förvalta tiden väl. De är ju alltid ens barn men snart självständiga individer med ett eget liv. Jag har 6 barn och yngsta är lika gammal som Jason. Tack för att du delar med dig av ditt och din familjs liv. Tycker du skriver så bra och inbjudande. Kramar!
Förstår det!! 🙂 Tack för att du delade med dig och tack för så fina ord! Blir så otroligt glad. STOR KRAM <3
Jag tror det du känner är ganska normalt faktiskt. Det är nog en känsla som många föräldrar har. Jag känner exakt likadant fast med min lillebror som blir 2 år i April. Jag kan fortfarande kolla tillbaka på madsa bilder och videos och blir otroligt känslig och bara säga ”kan du inte bara bli liten igen?!”. Haha, det låter lite hemskt men det är faktiskt så. Han sov också alltid på mitt bröst tills han blev cirka 3 månader sen slutade han helt med det. Helt galet… Och det är ju bland det bästa som finns när dom sover på
ens bröst. Jag förstår dina känslor helt. Även om jag inte är förälder så förstår jag verkligen precis vad du menar. :)<3
Hoppas allt är bra med er i lilla familjen. Kramisar <3
Förstår det fina du <3 Hoppas allt är bra med dig med, kramar<3
Hormonkänslostormar är inte att leka med! Vi kvinnor får ju dras med dem ganska ofta och ganska länge. Gör ju i och för sig livet lite mer spännande och levande. =)
Jag tycker att föräldraskapet blir roligare för var dag som går. Känner ingen längtan till nyföddtiden. För mig var den bara jobbig. Om jag får chansen att göra om det så kanske jag kommer uppskatta det mer när jag vet vad som väntar (och förhoppningsvis en inte lika jobbig förlossning som vände upp och ner på hela mitt känsloliv). Nej, jag ser verkligen fram emot att lära känna den här lilla människan ännu mer framöver. Kanske får jag äta upp mina ord när jag inser att helt plötsligt blev hon tonåring… hehe
Kram!
Nej verkligen! Håller med dig <3 Tack för att du delade med dig, kram <3
Jag förstår varenda ord du skriver, känner igen mig så väl! Men jag som har större barn kan i alla fall berätta att det kommer dagar när du kommer tycka att han var pytte när han var 1 år, 3 år, 5 år osv Så känner jag nu! Och det kommer komma dagar när man tycker barnen var små när de var 10! Haha! Jag tänker jätteofta som du och blir supersentimental! Men man kan inte göra mer än att njuta och finnas där❤️Stora kramar
Tack för att du delade med dig <3 skönt att inte vara ensam. STOR kram <3
Åh, vartenda ord du skriver känner jag med dig till 100 % jag har liksom samma grej med min bebis, tredje dessutom och man får liksom aldrig nog av det där speciella man känner. Att få en bebis som man ska lära känna, med mannen i sitt liv, bebisen som man skapat tillsammans, är helt magiskt. Vi har sagt att detta är vår sista och det är som ett band som klipps itu. Jag bara andas in bebisen som sitter i mitt knä och suger in vartenda strå på huvudet av bebisdoft! Jag gråter över att jag aldrig aldrig någonsin igen kommer få uppleva denna bebisbubbla. Lyckos dig som säkerligen inom snar framtid kommer få uppleva detta igen. :). All lycka till er!
Så skönt att inte vara ensam. Tack för att du delade med dig <3 stor kram <3
Tror de flesta mammor kan känna igen sig! Jag hade heller INGEN aning om hur mycket en bebis växer den första månaden. Känns som att jag inte tog vara på det alls. Men om det tröstar alls, så kommer det många olika faser – trots att bebisen emellanåt kanske vill ha mindre närhet, går de faserna över, och annat kommer i stället. Nu är min son två år och vill t.ex. ligga jättenära mig innan han somnar, sååå mysigt! Och ibland kommer han till min säng mitt i natten och sover, vilket också är så mysigt. Man får ta vara på alla fina stunder helt enkelt 🙂
Tack för att du skrev <3 Så underbart det låter! Ja man får göra det, kram <3
Förstår vad du menar men kan lugna dig med att du har så otroligt mycket att se fram emot! Har själv två pojkar, en på 5 år och en på 8 veckor. Med den lilla känner jag mest att jag längtar till massa som kommer hända, allt han ska upptäcka och få vara med om, smakportioner, skratt, första gången han säger mamma… så var inte ledsen, gläds istället åt allt fint ni ska få vara med om tillsammans 🙂
Ja, jag ser fram emot allt vi ska få uppleva <3 kramar
Jag känner precis likadant!
Jag älskar att se min sons utveckling! (Han är sju månader) men samtidigt vill jag bara kunna stanna tiden. Jag har fotat och skriver ner saker mest hela tiden bara för att minnas så mycket som möjligt. Att ”njut av tiden som bara springer iväg” har fått en helt annan innebörd! Jag vill ta vara på varenda minut! Varenda litet steg han tar!
Vilken fin son du har!
Och vi får se till att njuta att vara mammor till våra små klimpar! (Som alltid kommer förbli våra små oavsett ålder)
Kram
Tack för att du delade med dig <3 skönt att jag inte är ensamt. Så fint att läsa <3 ja, så är det verkligen. Tack underbara du och stor kram <3
Hej!! Känner precis som du!! Men tyvärr så går bebis tiden över fortare och fortare för varje barn. Vill bara vara ärlig. Många känner nog alltid ett bebis sug. Men man kan ju inte skaffa en bebis jämt! Så är det ju…..;-) kram emma
Så skönt att jag inte är ensam! 🙂 <3 kramar
Åå. Så sant. Stämmer så bra. Vår mini är en månad idag. ❤️ Den snabbaste månaden i mitt liv!
Njuter så av tiden, vill se honom utvecklas samtidigt som jag vill stanna tiden nu!
Ja, känner precis samma <3 man får verkligen njuta <3 kramar
Förstår dig precis i det du skriver. Min son är nu 1 år och 4 månader och börjar på dagis om en vecka. Det känns helt sjukt, både kul för honom men samtidigt vill jag att han ska vara min lilla bebis alltid.
Ett filmtips med tanke på detta About Time
Tack för tipset <3 ska kika på den <3 stor kram och tack för att du delade med dig <3
Vad gulligt av dig att svara på alla kommentarer
Självklart gör jag det! 🙂 kramar
No more words needed! Jag känner precis likadant ❤❤❤❤
Tack för att du skrev <3 skönt att man inte är ensam
Hej Gabriella. Följt din blogg ett tag men aldrig kommenterat förut. Vet liksom inte vad jag skall skriva, allt låter så futtigt. Hur som helst. Jag och min man blev tillsammans när vi var 15 resp 16 år och nu har vi varit ett par i 19 år
Vi fick vårat sjätte barn för fyra månader sedan och åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Känslorna, tankarna ja ångesten över att det går så fort. Man tänker ” jag borde gosat mer” ,”myst mer”, ”sniffat på bebis mer” osv osv
Tack för en fin blogg och många fina bilder och mat-inspiration.
Tack för att du skrev <3 låter helt underbart <3 Visst är det så!? Så skönt att jag inte är ensam. Tack för så fantastiska ord och stora kramar <3
Hej! Åh vad jag kan förstå hur du känner!! Min bebis är bara 6 dagar och jag har redan känt av lite av det du beskriver. Har följt din blogg oxå ett tag o det slog mig häromdagen att Jason blivit så stor så jag förstår exakt vad du känner!!
Och inte kan man göra något åt tiden heller..
Man får väl försöka att njuta av varje dag så klart, men plötsligt så kommer det ha gått ett år, flera år och det är dags för studenten…typ.
Så skönt att jag inte är ensam <3 tack underbara du för att du delade med dig <3 stor kram
Förstår verkligen din känsla. Kan känna mig ledsen ibland för samma sak. Tiden springer iväg. Min dotter har också vuxit så fort och är inte längre en liten nyfödd utan fyra månader, nästan 8 kg och äter gröt och vill bara sitta eller stå (!) i knät. Om jag vetat hur fort tiden skulle gå… Av någon anledning blir jag också besvärad över alla som måste kommentera hur fort tiden går och hur stor hon blivit.
Fördelen är att man är ung mamma och kommer ha chans till flera barn och njuta va spädistiden på nytt. Sen ju mer personlighet dom små grynen får desto mer älskar man dom.
Tack för att du delade med dig <3 jag håller med dig, man älskar dom mer för varje dag <3 samtidigt tror man att man aldrig kan känna starkare men man gör det för varje dag ändå. KRAM <3
Jag fick min första bebis bara några dagar efter dig och vill bara säga att jag känner EXAKT som du! Kan bli tårögd ganska ofta för att hon inte är en pluttebebis längre. Samtidigt är det ju SÅ kul med hennes framsteg… Jag säger ofta till min man att det är tur att vi är unga och att dottern är vårt första barn för jag kan inte få nog av bebisgoset :p Så syskon ligger nog inte allt för långt fram i tiden för oss heller 🙂
TACK för att du skrev <3 känns så mycket mindre ensamt då, så jättetack <3 förstår dig verkligen! Haha så kul att ni också funderar på syskon redan 😉 KRAM <3
Känner igen mig mycket i det där kan nästan bli lite galen av saknad när jag tänker tillbaka till graviditeten, förlossningen och första tiden med bebis. Tror det har lite att göra med att det var första gången liksom, det allra ”största” första gången i livet (för mig iaf). En ny graviditet/förlossning/barn är ju såklart en stor grej det med men det är nog ändå mer speciellt med första gången, det är min känsla iaf
Så skönt att jag inte är ensam, tack <3
Det du beskriver får mig att tänka på en bok som heter Tid, livet är inte kronologiskt. Det är Alex och Sigges ”nya”. Där beskriver dom hur två dagar kan kännas som 30 år eller tvärtom, 30 år kan gå i samma takt som om det vore två dagar! Att tiden helt enkelt inte är kronologisk. Den boken är bra!
Tack för att du delade med dig <3 Ska kika på den, kram
Jag förstår precis känslan. Det skär i hela hjärtat och man kan känna den där lilla varma kroppen som låg och sov så fridfullt på bröstet alldeles nyss. Nu är min lilla 5 månader, en egen liten personlighet som sitter, pratar, provskriker, fejkgråter, försöker krypa, gå, stå och hoppa. Allt med honom rör sig från samma sekund han slår upp sina blå. En riktig liten busunge.
Och såna leenden ,man får nu! Ett litet leende som charmar en totalt och lyser upp hela världen! <3
Tack för att du skrev <3 Känns mindre ensamt då. Och ja, dessa leenden alltså!! Vilken LYCKA. Stor kram <3
Men söta du <3 Jag förstår EXAKT vad du menar, jag känner oxå så. Min äldsta ska fylla 4 år i Maj, hur sjukt?! Min minsta e 2 mån o växer för fort! Extra ont i hjärtat när d e ens sista barn oxå =( Men som du skrev så har su juh njutit till fullo så ha ingen ångest över d!
Förstår att det blir extra jobbigt när det är sista barnet <3 tack för att du delade med dig, kram <3
Förstår dig helt och hållet men det värsta var väl när vi kom hem från BB med lillebror som jag insåg att min stora pojke var enorm så började tårarna & kändes skit detta gick för fort man vill nästa bara att de ska vara små för alltid 🙂
Förstår det <3 Tack för att du skrev <3 kram
Jag känner igen mig precis i det du skriver! Tiden går så himla fort!! Längtar redan tills man blir gravid igen, samtidigt som det är så spännande att se den lilla bebis man har nu utvecklas. Även om man njuter varje sekund så går det så himla snabbt ändå!! <3
Ja verkligen!! Känner exakt så <3
Det du beskriver att du blir ledsen för det e fullt normalt Det betyde bara att du älskar din son så otroligt mycket
Kram <3 Ja, det är nog så <3
Ja visst är det otroligt vilka känslor som finns. Och det finns liksom ingen sans i dem heller alltid, som du skriver. 😉 Jag vill så gärna att min Linnéa ska börja gå och prata så hon kan gå som hon vill och kunna berätta vad hon vill, men nu på slutet så har allt verkligen ökat med rekordfart, det händer liksom nåt stort i hennes utveckling varje dag! Så nu börjar jag bli stressad för att jag inte riktigt hinner med istället och att hon faktiskt snart inte är en hjälplös liten bäbis längre. Hon är snart 8 månader och jag minns knappt hur det var när hon var nyfödd!
Ja verkligen <3 tack för att du delade med dig <3 kram
Åh jag förstår din känsla! Kanske jag har 7 barn så tätt pga av att vilja ga en bebis hela tiden 😉 Nu blir minstingen 8 månader och det går ju sååå fort!
Kram
Haha 😉 åååh, jag vill också ha massor av bebisar! Tur mannen är med mig det, hehe 🙂 KRAM underbara du och tack för att du skrev
Du sätter ord på mina känslor. Min dotter har hunnit bli 1 år och 10 månader och vår nyfödde son 1 vecka och 1 dag!!!!! Den snabbaste veckan någonsin. Känns som livet bara passerar men precis som er kan vi inte ta tillvara på tiden mer än vad vi gör. Men ändå får jag precis samma känsla som dig och tårarna sprutar! ♡
KRAAAM
Men ellerhur!!! <3 Så skönt att jag inte är ensam <3 STOR kram <3
Helt normalt! Skönt att höra att det finns fler 🙂
Verkligen skönt att höra att jag inte är ensam <3 tack <3