..Satt jag mest och glodde på honom när han sov istället för att få något gjort eller sova själv, haha. Idag kan jag faktiskt äta, se på TV, skrolla igenom instagram eller städa under tiden som han sover. Han är så fin så skulle kunna sitta och stirra på honom även nu! Det är något magisk med att ligga och lyssna på dom små andetagen och se dom olika grimaserna och rörelserna han gör. Har dock förstått att andra saker också behövs göras och att man får ta den tid som finns för att hinna med allt 😉
..Låg fokus på att lära sig hans behov och signaler. Nu känner både jag och F till hans olika ljud och läten för hunger, blöjbyte, trötthet, magont osv.
..Var jag rädd att han inte skulle gå upp ordentligt i vikt eller växa som han skulle. Kommer ihåg att jag till och med började gråta en gång under dom första dagarna för att jag var orolig (hej, hej hormoner, haha). Nu är han en liten knubbis med rejäla kinder och har växt runt 10 cm sedan han kom ut. Vi ska till BVC imorgon så kan återkomma med exakta siffror på hans tillväxt då. Det är häftigt att han har blivit så stor på bara sju veckor.
..Lever man verkligen i en bubbla och bryr sig inte om något annat än sitt nyfödda barn. Att glömma bort att borsta tänderna eller komma på under kvällen att man inte har ätit på hela dagen var liksom standard precis i början. Idag kommer jag faktiskt ihåg att äta OCH försöker hinna med att borsta tänderna, hehe.
..Var jag konstant rätt att skada honom. Behandlade honom som om han vore ett äggskal typ.. Självklart är jag försiktig även nu men är lite mer medveten om att han faktiskt inte går sönder för minsta lilla. Precis som dom sa på BB så är bebisar inte gjorda av porslin, haha.
..Hann vi knappt se varandra i ögonen. Kommer ihåg att jag och F konstaterade efter ungefär en vecka med mini att vi knappt pratat ”ordentligt” på flera dagar. Eller ja, pratat hade vi ju – men bara om hur fin och overkligt underbar Jason var. Vi var så så otroligt fascinerade av vår nya familjemedlem och hade bara ögon för honom. Lite så är det även idag, men vi försöker få vår lilla tid ihop när han sover.
..Gick jag runt och väntade på sömnlösa nätter. Jason har sovit hela nätterna från dag ett (med undantag från andra natten på BB då han vrålade helt galet på grund av att tarmarna precis hade kommit igång och han hade ont i magen). Idag går jag fortfarande runt och väntar på allt det där med sömnbrist och njuter så länge jag får sova nätterna igenom. Man vet ju aldrig om och när det kan vända.
..Insåg jag att mitt hjärta numera sitter utanpå kroppen. Den känslan har jag ju även idag, sju veckor senare och lär ha resten av livet också. Det är en mäktig grej att vara förälder. Äkta kärlek och lycka. Går inte att beskriva med ord.
F fotade mig när jag skulle lägga iordning håret, haha. Kommer aldrig glömma dagen som dessa bilder togs. Bara någon dag efter att vi hade kommit hem från BB och vi skulle ut på vår första tur i butiker för att inhandla lite nödvändigheter. Man var stolt som en tupp när man gick runt där med sin lilla snutt.
Kommentarer
Alltså åh, du är så himla vacker!
Men gulle dig!! <3 Tack och kram <3
Min son har sedan dag 1 sovit hela nätter, idag 10 månader senare sover han drygt 14 timmar/natt. Gnäller enbart till om han tappat nappen. Njut och sov så länge det går bra. Förstår att du bara vill titta på honom ibland, det måste man 🙂
Men underbart!! 🙂 Då kanske det blir samma för oss. <3 Stor kram! 🙂
Låter så himla underbart!!! Kul att man kan kommentera igen 🙂 det kändes lite tomt när man inte kunde det förut, man får en tanke som man vill slänga iväg när man läst men kunde inte. Men förstår varför du stängde ner det ett tag såklart:)
Men fina du! Håller med om att det är tråkigt att inte kunna prata via kommentarsfältet. Så kul att kunna göra det igen 🙂 kram!
han är så fin! ni verkar vara en helt perfekt familj =) kram till er alla 3!
Underbara du, tack!! Kramar tillbaka från oss <3
Hej, skulle du vilja berätta hur ni tänker kring att ta med Jason in på affärer?
Jag har själv en pojke som är fem veckor, och redan på BB varnade de om RS virus och att man bör undvika shoppingcentret tex. Och BVC sköterskan säger samma sak.
Men så ser jag att det är JÄTTE många som tar mer sin bebis in i affärer och det gör mig så osäker.
Innan bebisen kom så åkte jag och min sambo ofta och handlade, allt från kläder, möbler till mat. Och nu gör vi inte de alls. När vi har varit iväg så har en av oss väntat mer bebis i bilen medan den andra har gått in i affärerna, och det är ju inte alls samma sak.
Jag tror inte att det är så ”farligt” att ta med sin bebis, och man kan ju välja tid och ställen, tex nordstan en löningshelg är kanske inte så bra men ett mindre köpcenter en vardag är nog inte så ”farligt”. Men så känner jag att skulle jag ta mer honom in i affärer och han skulle bli dålig så hade jag aldrig kunna förlåta mig själv.
Så hade som sagt velat höra hur ni tänker, eftersom ni tar med Jason och jag tror ju aldrig ni hade gjort något som skadar honom 🙂
Kram
Hej! Vi har valt att inte vara rädda och tror att det är ”bra” att han får vara ute bland folk lite och inte bara sitta inne och vara 100% skyddad från allt och alla. 🙂 Det finns så mycket att vara rädd för och ska man vara rädd för allt så blir man så himla begränsad och fast. Vi flänger ju inte runt mer än nödvändigt men när vi ska handla eller göra något inköp så har han fått hänga med sedan dag ett. Tycker att alla gör precis som dom vill men det är så vi tänker. Stora kramar till dig <3