Vilken resa vi har gjort ihop. Allt började på gymnasiet 2010. Vi var så små då. Jag brukar förklara för dig än idag att det inte känns som om vi är samma människor då som nu. Att det känns så overkligt. Det är ju sant på vissa vis. Vi är samma men ändå inte. Vi har klättrat, växt och utvecklats ihop. Och jag är så otroligt glad att vi har vandrat samma väg genom både vår personliga utveckling och genom vår relation. Alltid stått sida vid sida, genom vått och torrt, genom glädje och sorg. När andra tvekade så var vi säkra. Det skulle alltid vara vi och det kommer alltid att vara vi. Genom allt – föralltid. Det finns ingen jag älskar så som jag älskar dig och det finns ingen som jag är så rädd att förlora. Min klippa, min trygghet, min största motivation, min livskamrat och mitt största fan som alltid står bakom mig till 100% i allt jag gör. När jag tvekar på mig själv så tror du på mig. 

Den vackraste personen i världen är du. Som vän, man och människa. Jag är lyckligt lottad som får vara din fru och jag ser fram emot att få spendera hela livet vid din sida. <3

Två bilder från i somras. Här låg lilla Jason fortfarande i magen.. <3