Denna bild tog jag igår. Alltså exakt en vecka efter förlossningen. Jag var helt fantastiskt nöjd med mitt utseende innan jag blev gravid och jag vet att jag kommer att bli det igen inom snar framtid med rätt kost och träning. Jag har redan gått ner alla mina 14 gravidkilon och det enda som ”behöver göras” är att bygga upp musklerna igen (innan graviditeten tränade jag fem gånger i veckan) och få tillbaka min platta mage. Min rumpa har verkligen blivit sååå platt under graviditeten, haha.. Men ben/rumpa är min absoluta favvo att träna när det kommer till muskelgrupper så den lär vara på plats igen inom kort. Och självklart kommer ni att få följa även min träningsresa! Kommer att göra en egen kategori för den här på bloggen och dela med mig av allt från kost till övningar och pass som jag kommer att köra framöver. Ska vila ett par veckor till och sen ska jag komma igång igen med nytt gymkort. Det funkar ju inte riktigt att jag och F åker och tränar tillsammans längre nu när Jason är här – och då passar det bättre att jag har ett kort på ett gym precis där vi bor och inte en bit bort. 

Något som däremot gör mig rätt chockad (och som jag aldrig trodde) är att jag är nöjdare och stoltare över min kropp idag än vad jag var innan graviditeten, trots att jag var 100 gånger snyggare innan. Som gravid trivdes jag inte alls och kände mig bara stor, klumpig och ful. Jag var avundsjuk på alla dom kvinnor som fick trivas i sina gravida kroppar och som kände sig vackrare än någonsin. Det ville jag också göra! Men vet ni! IDAG efter förlossningen känner jag mig vackrare än någonsin. Min kropp har burit på en rätt stor bebis. Hela fyra kilo. Ändå har den inte ”svikit” mig utan tagit sig igenom dessa nio månader + en förlossning utan en skråma och utan större komplikationer. Och återhämtningen har också gått mer än bra. Jag är riktigt stolt över mig själv. Och det tycker jag att alla därute ska vara! Oavsett om vi har fött barn eller inte. En kvinnas kropp är verkligen helt magisk. Så sträck på er tjejer! Vi är verkligen grymma! 

Många har undrat lite kring just kroppens återhämtning och jag kommer att skriva mer om den och visa bilder allt med tidens gång. Tänkte göra ett nytt inlägg med lite bättre bilder redan nästa vecka. Men lite kort om hur jag har upplevt det hittils: 

– Redan några timmar efter förlossningen så hade magen lagt sig rejält jämfört med hur den såg ut innan. 

– När jag började amma och hade gjort det i två dagar så KÄNDE jag hur livmodern drog ihop sig under tiden som Jason matades och magen sögs in. Galen känsla – dessa eftervärkar. Men coolt att man verkligen kan känna att det händer något i kroppen. 

– Jag blödde ENORMT mycket dom två första dagarna. Fick ringa på personalen på BB flera gånger för att visa upp innehållet i min ”blöjbinda” och fråga om det verkligen var normalt att man skulle blöda SÅ mycket. Men det var det tydligen så länge det inte kom ut superstora klumpar med blod. Idag blöder jag nästan inte alls. Bara väldigt små mängder som man har när mensen börjar/slutar typ. Så inget som stör mig alls faktiskt och jag trodde att det skulle vara mycket mer och värre än vad det faktiskt är. 

– Där nere så blev jag ”fin” direkt. Under graviditeten så svullnar ju även underlivet upp ordentligt (ni som varit med barn vet precis vad jag menar) och jag var många gånger ledsen över att utseendet där nere hade förändrats så mycket. F peppade mig dock under hela graviditeten och var övertygad om att det skulle bli mindre svullet efter att jag hade fött – vilket det också blev. I princip direkt efter förlossningen så var jag helt återställd och ”liten” där nere igen. Blev så glad när jag skulle kissa och duscha direkt efter förlossningen och såg hur det såg ut! Kom till och med lite lyckotårar. Jag fick sy två ynka stygn där nere – ett i vagina och ett i vänster blygdläpp – men det är stygn som jag varken ser eller känner av idag. 

Återkommer som sagt längre fram med den fortsatta läkningsprocessen. Något jag iallafall vet idag är att min kropp är min allra bästa vän och att vi kan lita på varandra. Jag är den evigt tacksam att den bar mitt barn och att den hjälpte mig igenom både graviditet och förlossning. Nu ska jag bygga upp den både så att den blir stark OCH snygg. När jag tittar på min son kan jag inte förstå att jag har burit honom i min kropp och tryckt ut honom genom underlivet. Han är ju så.. stor? Jag har sagt det flera gånger men säger det igen – kvinnokroppen är MAGISK. Och nu har även jag fått uppleva den magin.