Jag tänkte skriva lite om ett ämne som det pratas om överallt och till höger och vänster. Det där med att bli ”ung mamma”. Jag får frågor ibland om hur det känns att skaffa barn så ”tidigt” och om jag inte känner att jag missar massor i livet och vill ”leva lite” först. Kan börja med att skriva att jag snarare känner tvärtom. Jag känner att jag tar vara på livet och att jag får ut det jag vill ha i livet redan i tidig ålder så att jag kan njuta av det längre. För mig är ”att leva” att vara omringad av människor som älskar en som man kan dela vardagen och livet ihop med. Jag känner alltså absolut inte att jag missar något eller att jag inte får leva ut det jag vill innan jag blir förälder. Känns som om det är så många som bara ställer sådana frågor utan att faktiskt tänka på vad det är dom undrar. Precis som när folk kommenterar mina bilder på sushi (och ja, som ni vet är jag vegetarian och har typ lite grönsaker och ris på tallriken då) och skriver att ”man ska inte äta sushi när man är gravid”. Det är som att det är en intränad fras som man SKA säga när en gravid lägger upp en bild på sushi på instagram. Man kollar inte ens på bilden först för att reflektera över vad man faktiskt ser på tallriken utan spyr upp första, bästa mening bara för att man är van vid att det ska vara så. Det är lite så jag känner kring frågan ”vill du inte hinna leva först?”. Mitt svar på den blir som sagt alltid ”jag lever redan till FULLO”. Måste förresten också tillägga att man faktiskt KAN äta rå fisk som gravid också och att jag vet om det men försökte mest bara visa att det oftast inte finns någon logik i att ens ställa en sådan fråga/göra ett sådant uttalande.

Jag är så enormt tillfreds med min situation i livet. Jag är lycklig, glad, stark, trygg och säker. Jag lever med en man som jag älskar över allt annat och som älskar mig lika mycket tillbaka. Vi har kul ihop och vi gör det bästa av varje dag. Jag har få men riktigt nära vänner och jag har en stor familj som alltid finns där och som jag värderar högre än högst. Jag har en trygg och stabil ekonomi, en lägenhet och en bil som jag älskar och ett jobb som jag älskar ännu mer. Jag vaknar oftast med ett leende på läpparna för att sedan känna lyckorus under dagarna och somna med ett ännu större leende. Jag är tacksam mot livet och jag är L Y C K L I G. Både känslomässigt och materiellt. Jag har allt jag önskar och drömmer om och att få ett barn ihop med min bästa vän och kärlek är liksom mer än jag någonsin kunnat drömma om. Det blir inte någon ”sista pusselbit” som faller på plats som många säger utan snarare en guldram runt pusslet som redan är komplett med bitar som redan är där dom ska och sitter hårt fast i varandra. Livet är redan komplett och har mening och betydelse men kommer nu att förgyllas ännu mer. 

Alla har vi olika mål och drömmar och mina drömmar har inget med fest eller resa att göra. Det är detta jag tror att många menar när dom frågar om man inte vill ”leva” innan man skaffar barn. För mig är inte alkohol och resa jorden runt med ett stort tjejgäng ett liv. Det är det för många andra och det respekterar jag till 1000%. Det är det fina med att vi har fått var sitt liv. Vi får göra vad vi vill med det. Och vill man resa och festa så ska man göra det! Oavsett om man är 19 eller 45. Det är inget att ifrågasätta och det är inte heller något att ifrågasätta när en människa väljer att bilda familj tidigt. Allt är lika okej och fint – så länge man gjort valet baserat på sina egna drömmar och mål i livet.

Mina drömmar har inte heller något att göra med att vara högutbildad eller plugga vidare. Inte just nu iallafall. Sen förstår jag inte varför folk tror att man kommer sluta som städare eller i kassan på ICA när man går i pension bara för att man väljer att få barn som ung. Nu har ingen sagt något sådant till just mig då man kanske ser utåt att jag har en städad och stabil ekonomi men att hela tiden bli överröst med sådan skit bara för att man är runt 20 och ska få barn måste vara ett HELVETE. Och jag vet att det är vardag för många som är just unga och gravida. Ska jag sticka er som lämnar sådana kommentarer lite i ögonen så kan jag ju berätta att min totala lön efter skatt och sociala avgifter ligger högre redan nu som nyfylld 20åring än dom flesta 40åringars med universitetsutbildning gör. Även F har en hög lön då han är fast anställd, jobbar heltid och enbart kväll och helg. Så bara för att man är ung betyder det inte heller automatiskt att man har dåligt med pengar som många så himla gärna vill tro. 

Jag kan bli riktigt arg när jag ser folks kommentarer på andra unga mammors bloggar och instagram som går i stil med ”hur tänkte du rent ekonomiskt?” eller ”du förstår väl att du aldrig kommer ha tid eller råd att utbilda dig vidare nu när du blir mamma?”. BULLSHIT. Jag vet SÅ många som studerat vidare och haft flera barn till och med, bland annat min egna mamma. Är man bara tillräckligt driven och har motivation och vilja så är det inga problem alls. Förmodligen kanske det till och med blir enklare många gånger med en familj då man har någon som står bakom en för att peppa och stötta när man behöver lite extra styrka. När jag pluggade på universitetet (jag läste en termin år 2013) så var dom flesta i min ”klass” runt 30-35 år och ja, dom flesta hade även barn. Så jag förstår inte varifrån man fått tankar kring att barn och studier inte går ihop. Kanske blir det lite svårare ekonomiskt och speciellt om man är ensamstående men sådant löser sig också för det mesta.

Sen så kan det ju såklart också vara så att man får det lite tuffare ekonomiskt när man får barn men det spelar ju ingen större roll om man är 20 eller 45 om ni tänker efter. Det är många som är över 30 som skaffar barn som har det sämre med pengar och ekonomi än folk som är i 20årsåldern men dom blir sällan ifrågasatta ändå bara för att man enligt samhället då ”borde” få barn och är tillräckligt gammal. Ett litet barn är inte beroende av pengar och jag vet många som växt upp med föräldrar som inte haft stora summor på kontot men som ändå haft världens bästa uppväxt. Ett barn behöver mat, kärlek och tak över huvudet och det kan dom flesta nog erbjuda utan pengar på kontot. Självklart är det viktigt att ha en ekonomisk trygghet och stabilitet på något vis men så länge man får ihop det så att man klarar sig så klarar sig barnet med. Att ett barn behöver tusen olika klädesplagg och leksaker är något vi själva har hittat på. Inget som barnet kräver eller behöver. Nu har vi haft turen att kunna ge vårt barn det bästa av det bästa även materiellt men ni förstår min poäng. Det är inget man BEHÖVER göra och barnet kommer vara minst lika lyckligt och må minst lika bra för det. 

Vill avsluta inlägget med att jag inte ens anser mig själv som en ”ung blivande mamma”. Ja, jag är ung. Ja, jag ska bli mamma. Men dom två sakerna har inte så mycket med varandra att göra enligt mig. Jag ska bli mamma. Punkt slut.  Ålder och att bli förälder har inget med varandra att göra och det finns 15åringar som kan ta sig an en roll som förälder bättre än någon som är 32. Att döma folks val till föräldraskap efter ålder kan slänga sig i väggen. När man blir gravid och aktivt väljer att behålla sitt barn så går man igenom en process av tankar, utveckling och förberedelse och jag tycker det är tråkigt att ”ung mamma” har fått en så dålig klang och stämpel i samhället. Jag själv har som sagt inte blivit så utsatt för ifrågasättanden (det har dock hänt vid enstaka fall) men jag vet att många i min ålder blir det dagligen och vill därför höja min röst för er alla. Ni är GRYMMA och att våga välja och satsa på familjelivet trots det svenska samhällets ”men du borde ju leeeeeva först” är starkt. Så stå på er och sträck på er för det är ni som kommer att bli lyckligast i det långa loppet! Och nej, ni kommer inte bli lyckligast för att ni valde att skaffa barn utan för att ni valde att gå er egna väg i livet och stå fast vid era egna val för att utforma en egen väg till lycka. Man ska göra som man själv vill och man ska följa sitt egna hjärta. Det borde alla göra – satsa på sig själva och sina egna val, istället för att ständigt lägga sig i och ifrågasätta andras. Då hade garanterat ALLA varit tillfreds och känt just LYCKA  =)