Precis som rubriken säger så tänkte jag skriva några av mina (av egen erfarenhet) bästa tips för en lyckad relation. Jag bad ju er för ett tag sedan att önska inlägg och det var många som ville att jag skulle ta upp just detta. Hoppas ni gillar inlägget och om ni gör det får ni gärna trycka ”gilla” på hjärtat nere till höger så att jag vet att ni finner det intressant. Vill så gärna att ni ska känna att bloggen är fylld med inlägg som ni tycker är givande och kul! Kram på er fina! <3

Var alltid ärlig och öppen – Just denna punkt är rätt självklar egentligen. Var ärlig om ALLT. Jag är en riktigt över-ärlig människa som berättar allt och lite till för F. Spelar ingen roll om det gäller att jag tycker att tröjan han har på sig kanske är lite för liten för honom eller om det handlar om att jag vill berätta hur mycket jag tänkt på honom under dagen. Att vara öppen och ärlig är så otroligt viktigt oavsett om det handlar om stort eller smått. Stör du dig hos något hos din partner/som din partner gör? BERÄTTA! Blev du ledsen när din partner sa sådär till dig? BERÄTTA! Är du riktigt rörd och glad över det fina smset du fick under lunchen av din partner? BERÄTTA! Både positiva och negativa saker är det alltid bra att vara öppen och ärlig om. Är det något negativt man vill säga är det dock viktigt att försöka lägga fram det på ett bra vis så att du inte sårar den du älskar. 

Kommunikation är A och O – Denna punkt hänger lite ihop med den förra punkten men att PRATA är det viktigaste i ett förhållande. Hellre babbla på för mycket än för lite. Vi har en liten ”regel” i vårt förhållande som går ut på att man säger det man tänker och känner NÄR man tänker och känner det. Oavsett om det är något bra eller dåligt man känner. Ut med det! Är du glad över något som hänt under dagen så dela med dig direkt! Har du fått ett jobbigt telefonsamtal eller blev du ledsen över något som hänt på jobbet? Ut med det direkt! Man ska alltså inte heller gå runt och bära på irritation, ilska, sorg eller andra känslor. Detta leder oss in på nästa punkt..

…Bråka mycket – Låter kanske konstigt men vi ser alltid till att rensa luften direkt. Ibland har vi ”bråk” flera gånger per dag och ibland inte alls. Blir jag arg eller ledsen för något så kommer det fram direkt och detsamma gäller F. Ut med det och argumentera, prata ut, skrik och höj rösten om det behövs för att sedan andas ut, prata ut ordentligt lugnt och sansat, kramas och komma fram till en lösning. Min egna teori kring varför många skiljer sig och går isär är just den att folk bär på för mycket ilska/irritation mot sin partner för att dom inte vågar/kan/vill säga hur dom känner kring sin partners agerande (för ja, lever man i en relation så uppstår situationer där man blir riktigt ledsen/arg/uppgiven över något ens respektive säger eller gör ibland) och att detta till sist rinner över och exploderar och då är det för sent för att rädda redan. Så BRÅKA när det behövs. Ibland behövs det ofta och i vissa perioder inte alls. Det viktigaste är att man inte har något som hänger över sig utan släpper loss känslorna direkt man känner dom. Och alla bråk behöver ju inte heller innebära att man står och vrålar och kastar saker omkring sig och ibland kan det räcka att förklara och ha en argumentation där båda till sist förstår varandras känslor och agerande. Men ja, ibland kastar man sönder något också eller springer ut genom dörren. Det är inte stört eller konstigt utan bara mänsligt. Att få ut sina känslor är nyttigt så länge man inte skadar varandra och så länge man faktiskt inte skriker på varandra 90% av tiden ihop. 

Överraska – Det behöver inte vara något stort utan kan räcka med en lite extra god middag när ens partner kommer hem från jobbet eller ett fint sms mitt på dagen under arbetstid. Sen kan man bjuda på en massage lite då och då innan läggdags eller komma med en frukost på sängen någon gång ibland. Fina, små gester som gör att man blir kär igen, igen och igen. 

Komplimanger – Varje gång jag kollar på F och tänker ”WOW” så säger jag det. Varje gång jag tycker att han är duktig så berömmer jag honom. Varje gång jag tänker att jag är tacksam över att han är min så säger jag det. Vilket är ofta. Säkert flera gånger per dag! Så här hemma överröser vi varandra med fina ord. Såhär skrev jag i ett inlägg jag publicerade för ett tag sedan: Jag får minst 100 komplimanger om dagen, haha. F berättar konstant för mig hur vacker, sexig, fin, klok, duktig, snäll, omtänksam, driven och snygg jag är. Ibland kan jag bli arg på honom för att jag känner att orden inte betyder något längre utan att han säger dom för ofta. 2010 när vi träffades hade vi det motsatta problemet och jag kände att jag inte fick tillräckligt med komplimanger och det sa jag till honom då. Så när jag säger att han säger fina ord för ofta så säger han ”Gabbi, den dagen du berättade för mig att du inte känner att jag ger dig tillräckligt med komplimanger så lovade jag mig själv att ALLTID säga det jag tänker när jag ser på dig. Så det är därför jag säger det så ofta.” Och dessa kloka ord som min man sa tycker jag att alla ska försöka leva efter. 

Ställ upp och visa engagemang – Visa att du alltid finns där. Min man är den viktigaste människan i mitt liv. Vi delar vardagen ihop och vi delar livets med och motgångar. Visa alltid att du finns där och engagera dig i din partner. Ställ frågor, ge en extra kram efter jobbet, visa intresse i det personen berättar, stanna hemma från den där AW:n om din partner har feber och pussa lite extra, ta fram gottis och bädda ner din sjukling under en filt. Kan vara både gällande stora och små saker. I vårt förhållande så sätter vi alltid varandra först och det är något vi båda värnar om och värderar. Sen kan ju denna punkt utspela sig på olika vis från relation till relation också såklart. 

Närhet  – Se till att ta mycket i varandra! Folk som ser oss tror oftast att vi precis har träffats just för att vi fortfarande håller hand heeeela tiden, kramas, pussas, håller om varandra eller sitter nära. Det är lätt att glömma bort att ta i varandra och då hamnar relationen i kläm på något vis. Man behöver ju inte stå och tafsa konstant men att alltid pussas lite innan läggdags eller hålla handen när man går på stan är viktigt. Även sex är enligt mig jätteviktigt i en relation och självklart går man igenom vissa faser i livet där man inte kan/vill/orkar lika mycket men om bägge parter tar sitt ansvar i det så lyckas man oftast få till det ändå. Man ska såklart inte tvinga sig själv så missförstå mig inte där, men många ”skyller” på annat vilket leder till att man blir för lat helt enkelt. 

Släpp svartsjukan – Svartsjuka kan vara det mest oattraktiva som finns. Din partner har ju valt DIG av en anledning och är du tveksam eller rädd kring det så ta upp det med den du är med och förklara dina känslor direkt istället för att utspela det på andra vis. Lita på din partner och skulle denna gå bakom ryggen på dig eller göra dig illa på något vis är denna personen förmodligen ändå inget att ha. 

Hitta på saker ihop – Ligg inte bara i soffan heeela tiden utan försök iallafall att ha ett gemensamt intresse. Kanske har ni ett husdjur ni kan ta långa promenader med, fara och träna ihop, gå ut och äta, laga middag tillsammans, ta en skön dusch ihop, gå på bio, spela sällskapsspel, träffa vänner eller vaaad som helst. Det är lätt att fastna i ”tråkiga” rutiner som att man bara sitter med var sin mobil i handen i soffan framför tvn efter jobbet. Det är mysigt det med men man behöver omväxling. 

Egentid är bra men inte för mycket – Jag har faktiskt aldrig förstått folk som predikar om egentid och jag ser det snarare tvärtom. Självklart är det bra att träffa vänner, åka bort ett tag, gå på en AW, fara iväg själv till gymmet en sväng eller liknande men att ha för mycket egentid tror jag stjälper mer än det hjälper. Anledningen till varför vi hängt ihop från så tidiga åldrar och fortfarande är tillsammans är just för att egentiden har varit rätt slopad. Detta är dock inget vi tvingat fram utan något vi VILL. Vi vill umgås med varandra i princip 24/7 och då gör vi det också. Hade vi inte känt så så hade vi nog växt åt olika håll för rätt så längesedan. Genom att umgås mycket har vi istället byggt upp en gemensam stig i livet istället för var sin egen och vi har också växt ihop rätt mycket i våra värderingar och erfarenheter. När man är så pass unga så utvecklas och förändras man fortfarande så mycket och då är det viktigt att man faktiskt ser till att man utvecklas åt samma håll och inte växer ifrån varandra. Detta kan man ju såklart ha delade meningar om också! Säger inte att alla måste ha det som vi utan pratar bara utifrån vårt förhållande och mina egna erfarenheter av det. Att umgås ”för mycket” finns inte i vår värld utan snarare tvärtom. Tror inte att man kan umgås eller vara för mycket med någon man älskar och vill dela livet med. Så man behöver inte införa ”egentid” bara för att eller som jag hör många säga ”för att dom är rädda att tröttna på varandra”. Tröttnar man så gör man nog det ändå. Vi har gått i samma gymnasieklass (vår skola var så liten så alla klasser gick typ tillsammans) i två år + bott ihop + jobbat på samma jobb och umgåtts i princip dygnet runt i fem år. Och vi är inte leds på varandra än 😉

Och slutligen! Kom ihåg att det är lätt att få ett förhållande. Det svåra är att hålla förhållandet vid liv och ha en lycklig och hälsosam relation. Att dela sitt liv med någon är ett dagligt jobb och en ständig utmaning. Nu menar jag inte att det ska vara en ständig kamp i motvind men ett förhållande kräver tid och engagemang. Man måste hela tiden laga det som är trasigt, lösa det som behöver lösas, förstå och acceptera en annan människas tankar och åsikter och kompromissa. Det viktiga är också att båda faktiskt förstår detta så att inte den ena kämpar ihjäl sig medan den andra inte bryr sig ett skit. Ser sådana relationer allt för ofta och det gör lika ont varje gång. Hade inte vi båda alltid satt vår relation först så hade vi aldrig varit ett par idag. Men vi har varit tydliga från dag ett med varandra att vi båda ska satsa på detta då vi VILL leva ihop och älskar varandra och då får det kosta vad det kosta vill. 

Och återigen! Inlägget är skrivet utifrån min relation till min man och jag vill absolut inte trampa ner någon som inte lever som vi eller känner som jag. Alla är vi olika! Detta är alltså bara MINA tips utifrån mina erfarenheter av att träffas som unga och jobba med sin relation därifrån. Vi har bott ihop och levt ihop sedan jag var 15 och F var 17 så detta är vad jag har känt har gjort vår relation till en fungerande och hållbar.

Bjuder på lite fula bilder på oss som jag hittade på mobilen, haha. Dom är iallafall tagna direkt i stunden i vår lilla vardag =)