Det är känslan jag har i kroppen nu! Herregud så häftigt det var med ultraljudet. Bebis väger 1100 gram vilket är lite under det snittet barn i vecka 28/29 brukar ligga på men helt normalt och perfekt för just honom då alla bebisar växer olika efter vecka 22 (berättade barnmorskan vi träffade idag). Beräknade födelsevikten blev 3,3 kg och vi fick höra att barnet oftast går enligt mammans viktkurva som hon hade när hon själv föddes. Detta stämmer rätt bra då jag själv vägde något liknande som nyfödd. Allt såg annars helt perfekt ut och han var frisk och pigg. Han sprattlade massor, tog tag i sin navelsträng och drog den mot munnen och viftade med armarna och sparkade med sina små fötter rakt in i mina revben. Vilken känsla! En av dom häftigaste upplevelserna jag har varit med om i hela mitt liv. Och det är extra häftigt när man liksom kan känna rörelser samtidigt som man ser sin bebis på skärmen.

Barnmorskan var SÅ trevlig och ni som skrivit att barnmorskorna på den kliniken är varma och snälla hade verkligen mer än rätt. Vi kände oss så väl omhändertagna så det var inte klokt. Och dom tog god tid på sig, knuffade bebben lite hit och dit så att han rörde sig och visade honom ur typ alla vinklar. Han var jättelik F och det syns lite extra mycket på vissa kort. Jag förstår fortfarande inte att han ligger i min mage, att det är han som sprattlar lite då och då och att det är han som buffar och trycker mot mina revben konstant. 

Några har frågat lite om ultraljudet och vi gjorde det som sagt i Malmö på Emma ultraljudsklinik där det kostar 1300:- och 100:- extra på helgerna. Det var värt pengarna alla gånger i veckan och jag skulle göra om det tusen gånger om. Det bästa är att man även får en CD-skiva (utöver dom 10 bilderna vi fick på papper) med alla bilder + filmer på bebisen som togs under ultraljudets gång. Bebisen hade även hicka i magen och det var såå gulligt. Även det fick vi med på film, haha.. Vilken lycka!

En hel del bilder var inte i 3D och då kunde man tydligt se att bebis har sin pappas stora läppar. Här ser ni en bild på honom rakt framifrån och man kan ana lilla näsan och läpparna//Skivan vi fick med oss som vi ska kika på lite mer ikväll. Kan sitta och glo på bilderna hur länge som helst nu. Får inte nog. Känns så overkligt.

Lilla bebis vad vi älskar dig redan. Längtar ihjäl mig efter att få lära känna denna lilla människa som är 50% av mig och 50% den jag älskar mest i världen.