Vilken vecka är du i nu?
Blev det en chock?
Alltså JA verkligen. Det var det sista jag var beredd på och fick en livskris! Men samtidigt så har vi ju alltid haft oskyddat sex så kanske inte borde ha blivit så chockad. Hade dock helt ställt in mig på att jag inte ville ha barn (just den månaden) och att jag ville göra annat. Så blev lite tokigt.
Hur gamla är du och din partner?
Jag är född 1995 och min man 1993. Så 20 och 22!
En bild på oss från förra sommaren
Hur fick du beskedet att du var gravid?
Jag satt på toaletten och kissade på stickan och framför mig satt F på golvet. Det blev ett starkt plus direkt och F började gråta av lycka medan jag inte alls trodde att det var sant. Sen så spydde jag som en tok och efter ultraljudet så var det liksom ”säkert” att jag var gravid.
Vilken vecka var du i då?
I vecka fem. Bebis blev till den 26e januari (skiljer max någon dag hit eller dit baserat på att vi gjort tre ultraljud som sagt exakt samma datum säger min BM), hihi.
Hur reagerade du när gravtestet var positivt?
Jag fick en livskris som heter duga och en rejäl panik. Trivdes så bra på jobbet och ville inte sluta och bli mammaledig. Övervägde faktiskt till och med abort men det var mest i panik och dom tankarna föll bort direkt. Tror mest att jag var chockad och sen när jag såg bebbe på ultraljudet första gången så var jag ännu mer chockad och fick ännu mer panik. Men innerst inne kändes det helt rätt då och jag fick lite lyckorus av det pickande lilla hjärtat.
Hur berättade du för din partner att du var gravid?
F var ju med när vi gjorde testet! Han blev tårögd och sen kom lite tårar och så sa han direkt: ”Nu ska vi äntligen få bli föräldrar” och log jättestort mot mig.
Var det planerat?
Alltså egentligen inte då vi lagt det där med barn lite på hyllan. Vi har haft oskyddat sex sen vi gifte oss utan att plussa så det kändes inte planerat för fem öre. Men vi var ju redo såklart på alla vis och visste att det kunde hända när som helst (dock så trodde vi inte det efter ett och ett halvt års ”försök”).
Hur lång tid tog det för dig att bli gravid?
Ett och ett halvt år nästan!
Var du orolig för missfall?
Ja, helt fruktansvärt! Läste i forum och på bloggar och grinade. Trodde hela tiden att bebbe i magen hade dött och var rädd för blod på pappret varje gång jag hade kissat. Nu är jag rätt lugn. Vad som helst kan ju hända fortfarande men så är det ju alltid.
Vem i er närhet fick veta nyheten först?
Min mamma! Skickade bild direkt till henne på testet. Och sen resten av familjen + bästis. Sen var det min chef faktiskt som fick veta direkt vi hade åkt in och gjort ultraljud efter att jag spytt massor. =)
Hur gick ni ut med det officiellt?
Alltså till familjen så skickade jag ju som sagt bild på testet direkt. Alla blev överlyckliga men jag trodde ju inte på det. Aldrig att ett litet test kan ”bevisa” en sådan stor sak. Till min chef skickade jag också sms faktiskt men det var för att jag hade börjat spy utanför jobbet och åkte in till sjukhuset den dagen. Annars hade jag nog hellre sagt det öga mot öga men ville förklara mig direkt. Hon var så stöttande och tog det jättebra oberoende på hur jag valde att göra. Sen så gick jag ut med det ”offentligt” på blogg, instagram osv strax efter påsk!
Första bilden på magen jag la upp på instagram. Här i vecka 12.
Känner du dig redo att bli mamma?
Jag vet faktiskt inte. På ett vis JA och på ett annat NEJ. Men man växer in i rollen med tiden och jag är övertygad om att jag kommer att bli en bra mamma till just mitt barn.
Har ni lätt för att komma överens om namnen?
Ja! Alla namn var spikade redan innan då vi pratat om namn till våra framtida barn enda sen vi träffades 2010 typ, haha. Men han kommer få heta Jason eller Julian i tilltalsnamn och det andra namnet som mellannamn. Junior är också ett namn jag älskar men det har kommit nu på senaste så tror inte vi kommer ändra oss. Men man vet aldrig!
Hur känns det att ha en bebis i magen?
Det känns bra! Mestadels iallafall! Jag tycker rörelser är mysigt men samtidigt riktigt obehagligt vissa gånger. Att någon annan tagit över min kropp liksom! Har svårt att få det att smälta in. Sen känner jag mig svullen, vätskefylld och känner knappt igen mig själv. Så på ett vis är det underbart men samtidigt längtar jag tills min kropp blir MIN igen.
Hur länge ska du vara föräldraledig?
Oj, jättesvårt! Jag kommer fortsätta jobba med bloggen under tiden och kommer på så vis ta ut färre dagar. Kanske ett år eller ett och ett halvt. F vill också vara hemma länge så även han ska iallafall få vara hemma ett halvår. Han har längtat så efter detta så då ska jag se till att göra allt i min makt för att han ska få ta vara på tiden =)
Vilken vecka syntes magen i?
Alltså i vecka TRE/FYRA så kände jag en hård liten kula precis där livmodern sitter. Men den syntes inte men kändes. Hårdtränade i två veckor för fattade liksom inte vad det var och jag skulle på en resa med jobbet över helgen och ville känna mig snygg, haha. Var i min ”värsta” träningsperiod då också i allmänhet och var på gymmet varje kväll. Sen började den inte puta så mycket förrän i vecka 20. Då exploderade den och blev superstor. Innan det kunde man inte ens misstänka att jag var preggo.
När kände du bebisen sparka första gången?
Jag kände bebbe första gången samma dag som RUL i vecka 20 och det var även min 20årsdag. Hade känt tidigare också men bara små rörelser.
Vad var det första inköpet till bebis?
En nalledräkt från H&M. Hängde den i hallen där den fick hänga i någon vecka för att det skulle kännas mer verkligt.
Bebbes första plagg!
Haha, men skoja inte! Spy är typ min största hobby just nu. Skämt å sido men har haft det tungt med illamåendet och just att spy. Är till och med sjukskriven på grund av just mitt illamående..
Var det någon favoriträtt som ändrades?
Ja, alla! Lasagne kan jag inte ens se längre och tacos spyr jag av när jag tänker tanken. Och dessa två var bland mina favvisar förr.
Min älskade tacos som är ett minne blott, haha.. Spyr nästan av denna bild också. Usch!
Har du fått bristningar?
Nej inte alls! Inte än iallafall.
Trodde du att det var en pojke eller flicka?
Jag var tvärsäker på en flicka men det är en liten kille där inne =)
En flicka faktiskt! Mest för att jag ”vet hur man gör” med tjejer och för att jag var så inställd på att det var en tjej då alla i min familj fått flickor först. Men nu känns det så rätt och självklart att det är en pojke.
Inget alls. Kanske ett halvt kilo tror jag.
Jag hoppas slippa komplikationer och vill föda vaginalt utan att spricka och helst bara med lustgas. Men vi får se hur det blir! Det är det jag hoppas på iallafall.
Kommentarer