…Så att orden inte räcker till. Och det är verkligen sant. Mina ord räcker inte till. Jag har skrivit miljarder kärleksförklaringar till och om denna undebara människa förr men jag skulle kunna göra det resten av mitt liv men ändå inte ha tillräckligt med ord för att förklara alla känslor. Det är så läskigt att ha så mycket – för tänk om man någonsin skulle förlora det? Att förlora F är min värsta mardröm och jag ryser vid bara tanken. Att han ska försvinna ur mitt liv finns inte på kartan och vi är så sammansvetsade så att jag knappt längre vet om det är på en hälsosam nivå, haha. 

Att träffa sin kärlek i tidiga tonåren är inte lätt kan jag lova er. Vi har gått igenom så mycket bråk, skrik, tårar, kastade saker in i väggar, lite tårar till och ännu mer skrik. Smällda dörrar bråk på bråk på bråk. Vi har hängt ihop sen 2010 nu och idag är vi 19 och 22 år. Vi är så jäkla unga fortfarande och har fått se varandra växa upp från skitungar till vuxna. Om det är något jag är stolt över i mitt liv så är det vår relation och vårt förhållande. Om det är något jag vill skryta om så är det just oss. Inte pengar, vår bil, min blogg, mina hundar eller något annat utan just mitt förhållande. För det är det jag har lagt mest tid och energi på dom senaste fem åren och likaså har min man. En relation är så enkel att skaffa men ett riktigt heltidsjobb att sköta. Det gäller att ha viljan där, kämpa, stå bakom varandra och aldrig ge upp oavsett vad som händer.

Många unga tjejer mailar mig dagligen och frågar hur jag har fått min relation att hålla och sanningen är att jag har kämpat för den. Och inte bara jag utan vi båda! Genom alla prövningar och hinder har vi alltid stått starka och vi har alltid varit överens om att man inte går och lägger sig som ovänner eller lämnar hemmet innan problemet är löst. Blir man sen till jobbet eller missar bussen upp till Umeå så är det skitsamma. VI kommer alltid först och det är vi överens om och har alltid varit. Och det är just därför jag tror att vi har hängt ihop så länge. Och utöver det även den enorma kärleken som utvecklats från vänskap till förälskelse och sedan till riktigt djup och äkta kärlek. Alla tyckte vi var knäppa som gifte oss så tidigt och flyttade ihop i gymnasiet. Många frågade varför vi ville gifta oss och varför vi tatuerade varandras namn. Varför vi hade så bråttomt att flytta ihop. Det enda svaret är KÄRLEKEN. 

Vi har umgåtts dygnet runt, natt som dag. Vi har gått i samma skola och jobbat på samma jobb, bott ihop och pratat 24/7. Det är nästan läskigt jobbigt att vi inte har tröttnat på varandra. Det finns inte en människa i världen som vet så mycket om mig som F gör och det finns inte en människa i världen som följt min utveckling på så nära håll som han har gjort. Något som jag tycker är magiskt är att han efter alla dessa år fortfarande inte har ifrågasatt mig en enda gång. Han står bakom mig till 100% i alla mina beslut och tankar kring livet och om det är något jag vill göra eller har planer kring så pushar han mig alltid till att nå dit trots att jag själv tror att det är omöjligt. Det är han som orkar åt mig när jag inte längre orkar själv och det är han som får mig att våga och vinna. Jag har aldrig känt mig så älskad och omhändertagen i hela mitt liv och när vi blev ett par så föll hela mitt liv på plats trots att jag vid det laget var i tusen splittrade bitar. Han har alltid älskat mig för den jag är och för allt jag har varit. Aldrig försökt att ändra på mig och aldrig stoppat eller hindrat mig från något i livet. Bara pushat, stöttat och låtit mig vara och utvecklas till det bästa av mig jag bara kan bli. När jag är lycklig så är han lycklig och det för mig är äkta kärlek. 

Min stora idol är faktiskt F. Min man, min bästa vän, min själsfrände och pappan till mitt barn. När jag ser på honom så ser jag allt jag vill ha och behöver och mycket till. Han har det största hjärtat som finns och behandlar allt levande med omtanke och kärlek. Jag ser upp till honom så enormt då jag själv saknar så många av dom egenskaperna han besitter och att få vara hans är enligt mig den största gåvan jag har fått i livet. Jag är evigt tacksam att jag fick möta honom vid så tidig ålder och att vi har hållt ihop genom vått och torrt. När han friade till mig så var det så självklart vad som skulle stå i ringarna. ”Genom allt” är verkligen vår sanning och det vi har levt efter från dag ett. Jag tror inte en själ på jorden förstår hur mycket vi har gått igenom men ändå står här. Vi träffades inte som stabila 25åringar med livet under kontroll utan som två trasiga ungar som varken visste in eller ut. Att få ha delat min resa i livet med just honom och att stå där jag är idag känns helt fantastiskt och jag ser fram emot att spendera ett helt liv vid hans sida. Det vackraste en pappa kan göra för sina barn är att älska deras mamma – och om det är någon som alltid kommer att älska mig så är det just F. 

För mig så finns inget hemma mer än i min mans armar och har jag honom så har jag allt. Jag kan bo under en sten, i en grotta eller under ett träd – så länge han bor där med mig. En ring på mitt finger, ett namn på min arm och en liten som växer i magen + en resa på fem år senare är jag säkrare än någonsin på att det verkligen är vi – genom allt.

 

Ni som inte har följt mig så länge och vill veta mer kan läsa vår historia HÄR.