Denna morgon har varit en morgon från helvetet. Har spytt enda sedan tidig morgon och det gör inte saken bättre att jag får panik varje gång jag faktiskt spyr. Får varken ner mat eller vatten och kan knappt känna lukten av något ätbart utan att känna att jag måste springa till toaletten igen. Känner mig rädd, ensam, stressad och ja.. Vet att många som är gravida känner sig just ensamma och det har jag också upplevt så enormt. Känns som om ingen förstår (fast ALLA är snälla, hjälpsamma och omtänksamma i min omgivning) och som om det är jag mot världen typ. Jag har inte ens fått en enda negativ kommentar om något sedan jag blev med barn men känner mig ensammare och mer utsatt än någonsin. Har legat med iPaden i sängen hela morgonen och läst gravidbloggar och känt mig litelite mindre själv. Känns som om dom flesta går igenom samma sak och trots att F är min allra bästa vän så förstår han mig inte fullt ut (vilket kanske inte är så konstigt men ändå). Han gör allt för att jag ska må bättre och tycker jag ska sjukskriva mig och bara vila och sova några veckor. Jag håller inte alls med och har svårt att acceptera att jag faktiskt inte mår bra. Jag känner inte igen mig själv och det skrämmer mig. Förut jobbade jag heltid, tränade en timme varje kväll, bloggade, tog hand om vovvarna, gjorde middag och städade och ordnade. Nu är det en kamp att ens komma upp på morgonen och efter att ha spytt några gånger få i sig frukost och sedan kanske spy lite till. Åka till jobbet, må illa, spy lite till på lunchen och sedan åka hem och knappt orka leka med hundarna och mest tycka att dom är jobbiga och i vägen. Det är så INTE JAG. Det är självklart att jag måste acceptera hur jag mår och lyssna på min kropp men det känns jobbigt att gå från att orka och ha mycket energi hela tiden till att vara trött och illamående. Jag skuldbelägger mig själv så mycket och tänker att jag är lat, oarbetssam och misslyckad. Allt det där som jag inte vill vara. Min barnmorska ska ringa mig under dagen (ringde och grät i receptionen, haha) och vi får se hur vi går vidare därifrån. Tabletter mot illamående fick jag utskrivet för ett par veckor sedan men det har inte hjälpt så mycket mer än dom första dagarna. 

Jag kommer att blogga mer under dagen så kika in då. Stor kram till er fina ni! Hoppas ni mår bättre än jag idag. <3