Satt och kollade igenom bilder från sommaren nyss. Livet var så annorlunda då och allt är så förändrat nu. Det är ändå sjukt hur mycket bilder kan framkalla minnen. Har faktiskt kvar detta blommiga linne någonstans i min garderob. Lär råka gräva upp det nu i samband med flytten, haha.

Annars då? Inväntar F och sen blir det gymmet som vanligt. Och som jag längtar dit varje dag, helt sjukt. Köpte med mig sushi hem efter jobbet bara för att jag förtjänar det och försökte även hitta Michael Kors-örhängena jag velat ha så länge på NK men dom var såklart slut. Blev vän med en tjej som jobbar bland alla Michael Kors-grejer för att hon läser min blogg (haha) så nu ska vi fika tillsammans på lördag.. Alltså livet när det är som bäst! Så jäkla många góa tjejer det finns där ute. <3

Nu ikväll har jag göttat mig med blåbär, jordgubbar och nutella + Pretty little liars. Skönt att bli insatt i något till 100% och slippa tänka på sitt egna liv för en stund. 8 dagar kvar tills vi får nycklarna till vår, fina, stora, nybyggda lägenhet nu och ingen är lyckligare än jag. Dör lite för att det är en nyproduktion och ligger fem minuter från stan. Jag känner äntligen att jag kommer vara 10000% nöjd med läget, planeringen, golvet, väggarna, köket, toan, ALLT. Idag har jag för övrigt hängt i träningskläder på jobbet, känt mig sliten som fan och imorgon tänkte jag kliva upp tiiiidigt och duscha så att jag får känna mig någorlunda bättre. Annars så har jag åldersnoja konstant typ bara för att jag fyller 20 år om typ tre månader. Jag vet, jag är jätteung, haha. Men kan ändå inte låta bli. Jag vet inte varför men jag har alltid ansett mig själv som så mycket äldre än vad jag egentligen är. Så jag jämför alltid mig själv och mitt liv med typ 30åringars eller 40åringars och ba ”men jag har ju inte hunnit köpa villa än”… F brukar ba ”ALLTSÅ VET DU HUR GAMMAL DU ÄR?!” och då brukar det ta typ fem minuter för mig att få fram att jag är 19. Jag tror anledningen till varför jag tror att jag är så gammal är just för att jag hunnit med så mycket. Träffat kärleken, gift sen snart två år tillbaka, två hundar, en flytt från hemstaden, flyttade hemifrån som 15åring och har sedan dess skött ekonomi, jobb osv helt själv. Fick mitt första, riktiga heltidsjobb som 18åring efter att jag tog studenten 2013 och innan det jobbat som säljare både mot privatpersoner och företag enda sedan jag var 14 på sidan av plugget. Är inne på min femte lägenhet sedan jag flyttade hemifrån och försöker driva en välbesökt blogg på sidan av samtidigt som jag har ett heltidsjobb på det där jag får jobba bland annat med det jag älskar mest – att sälja. Medan andra 19åringar planerar var dom ska festa i helgen planerar jag typ vilken bil jag ska köpa eller hur jag ska få ihop vardagen imorgon och hinna med allt. Ibland skrämmer mitt liv mig lite. Sitter aldrig still, har alltid en miljon saker att göra och hundra olika bollar i luften. Och samtidigt som jag känner mig så ”vuxen” är jag fortfarande bara en liten skit längst in, haha. Rena, rama ungen som ibland bara helst av allt skulle sitta i mammas knä, slippa ansvar och driva runt och leva som om varje dag vore den sista. Jag känner mig så ung men samtidigt så gammal..? FY vilket flummigt inlägg men det kommer rakt från hjärtat och mitt hjärta är inte det mest stabila just nu, haha. Vill bara hyra flyttgubbar, laga min trasiga mobil (ja, den är sönder igen, haha), köpa massor med nya träningskläder, lära mig att gå och lägga mig i tid på kvällarna, ta med hundarna ut på en långpromenad i skogen och styra upp mitt liv lite. Allt är så splittrat just nu och som vanligt miljoner saker att göra. Nästa månad ska vara lugn har jag lovat mig själv. Ska bara vara JAG och lägga fokus på mig själv och inget annat. Boa in mig i nya lägenheten, gå runt i stora, mysiga tofflor och söta hotpants med volanger, dricka té och äta kakor framför datorn medan jag onlineshoppar. Bjuda över alla vänner på fikamys och framförallt älskade Helene som äntligen blir min granne. Bara ha massor av ”jag”tid och njuta av lugnet. Även jag behöver vila ibland och jag tror att jag om någon har svårt att påminna mig själv om det. Ta hand om er och nära och kära. Och kom ihåg att alltid vara snälla mot alla – för man vet inte vad någon kan gå igenom trots att dom kanske har ett leende på läpparna.