..Är hur jag tror att mitt liv hade varit utan F och vad jag hade gjort om jag hade varit singel. Först och främst så kan jag ju passa på att säga att jag knappt kan tänka mig ett liv som singel eller hur det hade varit baserat på att jag faktiskt har haft ett så pass långt förhållande sedan mitt första år på gymnasiet. Så ja, det är nog inte så lätt för mig att föreställa sig hur det är att vara ensam och inte leva ihop med någon som jag delar vardagen med. Sen så kan jag ju också skriva att jag faktiskt inte alls är en förhållandemänniska ”egentligen” utan rätt mycket av en ensamvarg. Jag gillar att vara ensam, ha egentid, sitta helt själv och göra ingenting. Ja, ni fattar. F brukar alltid skratta och säga att det är ett mirakel att han lyckats behålla mig så länge och baserat på hur helt jäkla fantastiskt underbar han är så är det inte alls ett mirakel då han visar mig varje dag vad äkta kärlek är MEN baserat på vem jag är så är det rätt häftigt ja. Jag är väldigt flängig och frisjälad och en av anledningarna till varför vi nog har hållt ihop så länge är att han aldrig har försökt ändra på mig. Han älskar och accepterar mig precis som jag är och låter mig leva vilket får mig att älska honom ännu mer. Han är den öppnaste människan jag vet och att han aldrig ifrågasätter mig eller stoppar mig i allt mitt yrväder gör mig lycklig. 

Men! Det var inte frågan egentligen! Hur mitt liv hade varit om vi inte hade träffats och jag hade varit singel? Ja hörrni.. Till att börja med hade jag inte alls varit den jag är idag på många vis. Jag hade aldrig varit så ”vuxen” och jag hade aldrig varit så utvecklad och säker i mig själv som jag är. Sen så har jag som ni kanske vet extremt dålig självkänsla men den hade förmodligen varit ÄNNU värre om jag inte hade mött honom. Jag hade förmodligen inte heller varit lika trygg i mig själv och i mitt liv då han verkligen är min klippa, min stabilitet och min trygghet på alla sätt. När jag är med honom så vet jag att allt löser sig och så länge finns i närheten så är jag aldrig rädd eller orolig för något eller någon. Och den känslan har jag aldrig upplevt annat än med just min F. Annars då? Jag hade förmodligen haft ett stort ytligt tjejgäng och åkt på galna, spontana utomlandsresor, snackat skit om allt och alla och ja.. Ni vet allt som hör till 😉 Har varit där ett tag i livet nämligen och det var iiiinget för mig, haha. Jag är en väldigt lätt-uttråkad person så jag hade förmodligen också hoppat rätt mycket mellan olika killar. Haft date efter date som aldrig skulle leda till något mer bara för att jag aldrig nöjer mig och alltid hittar fel till sist, tycker personen i fråga blir för tråkig osv. Hmm.. Mer då? Jag hade helt klart varit med i Paradise Hotel eller någon annan sådan där superpinsam svensk realityserie och skämt ut mig inför hela Sverige. Blivit ännu mer Ö-kändis (vill inte ens skriva B-kändis, haha) än vad jag är idag för att jag visat tuttarna och legat i TV. Typ.. Och sen hade jag nog inte bott i Göteborg utan flyttat från Umeå till Stockholm istället. Bott i en mysig, lite gammaldags etta med fiskbensparkett, ljusa väggar och sovalkov. Trivts bra i min ensamhet, jobbat hårt på dagarna (eller kanske pluggat) och festat ännu hårdare på helgerna med mitt stora tjejgäng. Det är nog så jag föreställer mig mitt liv om jag hade varit ensam och singel. Som ni hör så är det kanske lika bra att jag har F ändå så att jag håller mig lite på jorden. Skämt å sido! Men vi kompletterar verkligen varandra på egentligen alla sätt och vis. Han är lugn, jag är sprallig. Han är trygg, jag är orolig. Han är rätt obrydd medan allt för mig ska vara perfekt. Han behöver inte bestämma så mycket medan jag är pådrivande och dominant. Han är väldigt nöjd och finner ro i tillvaron medan jag är målmedveten och ständigt vill framåt i livet. Han är liksom den personen som jag ringer när jag blivit lite för full på en AW eller inte hittar rätt gate på flygplatsen för att i panik fråga ”vad gör man nu?!?!” eller ”var ska jag nu?!??!” . Han är verkligen min stabilitet och han gör mig mer trygg och lugn i mig själv bara genom att finnas.  Vi drar varandra framåt och det den ena saknar har den andra massor av och tvärtom. Vi brukar kalla oss för världens grymmaste team – för det är vi verkligen och har varit under så många år. 

Jag lär nog aldrig bli eller vara singel och det är jag fasiken tacksam över så att ord knappt kan beskriva det, haha. Tur för mig att min bästa vän blev kär i mig år 2010. Annars vet jag inte vad jag hade gjort eller var jag hade varit. <3

Tack för att du älskar mig (jag vet att du läser detta, hihi) och jag älskar dig så jäkla megamycket mest i världen tillbaka också. Och tack för allt du gör för mig. <3 (Och ja jag ser ut sådär på 99% av alla bilder vi har tillsammns tyvärr, haha)