Många har undrat över min inställning till alkohol då jag vääääldigt sällan är ute eller visar bilder när jag är det. Sanningen är att jag i princip är helt ”över” alkohol och allt som ens andas det. När jag var 14-16 så umgicks jag med personer som söp var och varannan helg och till och med flera gånger i veckan och självklart gjorde jag också det. Jag höll även på med snus och cigaretter och rökte ungefär ett paket per dag under cirka fyra års tid. Alkohol och tobak för mig är typ samma sak som att hälla i sig bajs och behandla sin insida som en sopsäck. Jag vill inte förstöra min kropp och jag är rädd om mig själv och respekterar mig själv – därför har jag valt bort det ur mitt liv. Visst, det händer att jag tar en cigg ibland eller någon drink en varm sommarkväll – men inte mer än så. Att supa mig redlös och knappt veta vad jag heter är ingenting för mig. 

När min bästis var här för några veckor sedan så gick vi ut och drack drinkar och hade SÅ mysigt. Blev lite fulla, skrattade högt, pratade minnen och bara mådde. En bit bort låg en tjej som hade däckat helt, ambulansen var påväg och folk stod och skrattade eller var oroliga. Jag tyckte att det var så hemskt. För mig blir det nästan obehagligt hur illa alkohol kan göra en. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag dom senaste åren kan räkna på en hand hur många gånger jag fått i mig cider, vin eller liknande. För mig är det något ”speciellt” och festligt och inget som man måste hålla på med en/flera gånger i veckan. Alla gör ju såklart som dom vill och vill man dricka ett glas eller två i veckan så får det stå för en själv. Men det har ingen plats i mitt liv. Sen känner jag mig alltid otroligt ofräsch, vattenfylld och allmänt svullen när jag har fått i mig någon dryck som innehåller alkohol. Inte snygg för fem öre. Och det tar flera dagar för min kropp att må bra igen och återhämta sig helt. En hel del av mina gamla vänner och bekanta har gått upp SÅ mycket i vikt dom senaste åren just på grund av alkoholen och det är läskigt att se hur deras utseenden har förändrats till det sämre just på grund av att dom inte tar hand om sig själva alls på den fronten. Jag är väldigt mån om mitt utseende (nähä?) och spenderar mycket tid på behandlingar, träning och liknande och det känns viktigt för mig att må bra i mig själv och trivas i min kropp.

Min pappa hade alkoholproblem men gick bort när jag var 9 år gammal. Annars har jag växt upp i en familj där alkohol inte alls är en del av det vardagliga livet. Jag har alltid känt mig trygg under min uppväxt och aldrig oroat mig inför högtider eller liknande som jag vet att många barn tyvärr gör idag. Som tur är så har F samma inställning som mig och för oss kommer det att vara en självklarhet att aldrig göra så att våra framtida barn hamnar i en situation med alkohol där dom känner sig otrygga. Jag älskar fruktiga drinkar och smaken av rosé men inte så mycket att jag känner ett sug efter det. Någon gång ibland, absolut! Men inte så att besöken på systemet blir en del av det vardagliga livet eller en del av fredagshandlingen inför helgen. Det kommer aldrig att hända hemma hos oss, haha.

En bild på mina och bästis drinkar från vår senaste utekväll. Vad har ni för inställning till alkohol?