Detta skrev jag i mars detta år precis när vi hade tagit beslutet att flytta från lilla Umeå till Göteborg. Nu är det augusti. Under dessa få månader har vi lyckats få heltidsjobb båda två, jag har skrivit nytt kontrakt för min blogg och vi har fått förstahandskontrakt på en ENORM lägenhet i ett område som vi älskar. Livet har alltid varit med oss och jag är evigt tacksam för allt det fina vi får uppleva.

Det handlar om att våga. Det handlar om att göra exakt det man vill när man vill. Det handlar om att inte leva sitt liv utifrån andras åsikter och tankar utan låta sitt hjärta visa vägen till lyckan och till ens egna, personliga “hemma”.

Jag funderade lite på vad som egentligen är att leva livet. För mig handlar “att leva” om dom sömnlösa nätterna tillsammans, pirret i magen och känslan av att man vågar göra och prova exakt vad som helst – för man har alltid varandra. För mig handlar “att leva” om att inte sätta hinder för sig själv, släppa sig själv och rida med på livets vågor. Man måste våga ta de stora besluten och göra de stora valen – och resten får man lämna i livets händer.

Jag och F har velat flytta till Göteborg nästan enda sedan vi träffades. Jag kommer ihåg att vi reste dit med tåg år 2011 (mars) för första gången ihop som par. Det var där vi lärde känna varandra på riktigt. Nattliga besök på caféer, letande efter närmsta vindskydd när det stormade, försöka hitta rätt buss för att ta sig till rätt ställe. Ta en cigarett på terassen precis när solen började komma upp på morgonen eller bara gapskratta utan att ens riktigt förstå varför. Det var nog där vi förstod att vi skulle vara med varandra för resten av livet. Det var då jag vände mig mot F och sa att detta var platsen där jag ville att våra barn skulle födas och växa upp. Det var hemma. Men inte utan F såklart, utan bara om han fanns där – vid min sida.

Åren har gått och vi har pratat om det lite smått, skrattat bort det och tänkt att ett bättre tillfälle kommer. För det gör det ju alltid. Eller? Igår kväll vaknade jag upp. Jag bestämde mig. Klockan var kanske åtta och jag satt på jobbet i vanlig ordning. Jag började fundera över oss och vad vi vill. Frågade mig själv frågor som “vad gör oss lyckliga?” “var vill vi vara?” “vad vill vi göra?”. Plötsligt slog det mig. Vi vill heeelt annorlunda saker än dom vi gör idag. Varför gör vi dom då? För att tillfredsställa andra? För att vi är fega? Jag visste inte. Men något jag visste var att det inte fanns någonting som höll oss tillbaka från våra drömmar utom vi själva. Vi är unga, lyckliga, trygga och fria och vi kan göra precis vad vi vill med våra liv. Vi kan lyckas och vi kan också misslyckas, och det är det som är det fina med livet. Ett sms till F fick det bli “Ska vi flytta till Göteborg? Nu?”. När mobilen blippade så hade jag fått ett “Ja” tillbaka. Och så fick det bli. Idag skriver vi på uppsägningspapper på jobbet och sen bär det av. Vi blir kvar här i kanske fyra veckor till.

Jag vill inspirera andra att tro på sig själva och våga sina drömmar. Jag vill ge inspiration till att man ska lita på sig själv och släppa taget ibland, så att man inte ångrar sig sen. Jag flyttade hemifrån som 15åring för att JAG ville. Jag var feg men jag VÅGADE. Utan inkomst/sparande eller något att falla tillbaka på så körde jag 100% och jag kom i mål. Vi klarade allt helt själva utan någon annans hjälp. Ingen trodde på oss, men se var vi är idag. Just för att vi VÅGADE.

Nu ska vi flytta till Göteborg under liknande förutsättningar. Vi har inga jobb där. Vi har inga mängder sparade pengar. Vi har inget boende. Vi har ingenting förutom varandra, kärleken och massor av förhoppningar. Men vet ni? Det spelar ingen roll. För det viktigaste är att jag känner mig hemma, och det enda jag behöver för att göra det är min mans armar. Vi ska bygga upp livet igen från noll, och jag vet att det kommer vara tungt i början men att vi kommer att kolla tillbaka på denna dag om ett år, skåla och se på varandra med glädjetårar för att vi är så JÄKLA bra.

Livet har sparkat på mig men livet har också lyft mig när det har varit som tyngst och visat mig att det finns en anledning eller två till att kämpa. Jag litar på min och Fs relation och vet att allt kommer att vara bra så länge vi har varandra. Jag vet att vi klarar allt som vi tvingas gå igenom och för mig är det trygghet. Jag litar också på livet som alltid givit mig signaler på att det är rätt att jag följer mitt hjärta. Jag litar på högre makter och jag vet att allt kommer att gå bra. Så här är jag livet. Nu är jag redo för nästa steg och nästa kapitel i vårt liv. Så kom och ta mig.