Jag tänker på djuren varje dag. Djuren som är hjälplösa, oskyldiga och inte vill skada någon. Djuren som blir satta till världen för att växa upp i våld och misshandel, utan kärlek och utan kramar. För att sedan bli mat. För att bli brutalt mördade och hamna på en tallrik. Ikväll var en extra tuff kväll. Jag låg i solariet och hade den där tysta stunden för mig själv. Ni vet den där stunden när tankarna kommer över en. ALLA tankar. När hela huvudet är igång och allt man någonsin har funderat över blir som tyngst. 

Kvällen är mörk. Jag har ett varmt hem. Jag får somna i en varm famn och i en trygg säng. Ytterdörren är låst och ingen kan skada mig. Det är varmt och jag får komplimanger, pussar och kramar varje dag. Jag får närhet och ömhet. Dom dagarna som jag har mens, ont i huvudet eller ont i magen så finns det någon där för mig som tar hand om mig, bäddar om mig, lägger en hand på min panna och säger att allt kommer att ordna sig. Jag har ett pass. Jag har ett namn. Någon vet att jag existerar och någon hade letat efter mig om jag försvann. Någon hade sörjt om jag dog. Om jag blev mördad hade någon tänt ett ljus. Någon hade gråtit. Någon hade brytt sig. Det är inte verkligheten för alla. 

Tänk er att sitta inträngd i ett mörkt och kallt rum. Du är rädd, du är ensam. Ingen älskar dig. Ingen vet ens om att du finns. Du kanske har ont i magen. Du kanske vill ha en kram eller kanske bara lite närhet från någon. Du har tårar i ögonen. Dina vänner och din släkt och familj blir brutalt mördade, slagna och styckade. Snart är det kanske din tur. Du skriker, du ber om hjälp, du ber om kärlek och du ber om en varm famn. Men ingen finns där för dig. Ingen kommer sakna dig och ingen vet ens om att du existerar. Du har inget namn, ingen ålder och inga rättigheter. Det enda du vill ha är en varm kram eller någon som tilltalar dig. Kanske det skulle räcka med att någon bara såg dig i ögonen för att bekräfta att DU faktiskt finns. Men det kommer ingen. Du är hjälplös. Du kan skrika hur mycket du vill, du kan be om nåd, du kan gråta och du kan känna den djupaste sorgen i världen. INGEN kommer att rädda dig. Det är inte som i en cool actionfilm där någon kommer inspringande precis innan någon ska hugga huvudet av dig. Ingen hör dig. Ingen ser dig. Du är född för att dö. Du kommer att dö. Ingen kommer gråta eller sörja. Ingen kommer ens att lyfta på ögonbrynen. Det enda som kommer hända är att du hamnar i frysdisken. Någon kanske köper dina döda kroppsdelar och har trevligt över en flaska vin. Hur kan man ha trevligt över så mycket smärta och våld? Hur kan man äta någon som kanske levde igår? Någon som hade ont? Någon som var rädd? Någon som skrek eller grät sina sista minuter som levande. Någon som bara önskade sig kärlek, ett namn och ett tryggt hem. 

Ikväll tände vi ljus för er. För er som blev mördade idag. För er som blir styckade just nu. Och för alla er som kommer att bli brutalt slaktade imorgon. För er som kommer att skrika av sorg. För alla er som var hjälplösa och oskyldiga. Inte hade skadat någon annan och som aldrig ville någon annan något ont. För er som ingen tänker på och som ingen ens ägnar en tanke åt. Vi tänker på er. Jag bryr mig. Min man bryr sig. Det finns fler runt omkring i världen som tänker på er. VI vet att ni finns. Vi vill göra allt för er. Hade jag kunnat hade jag tagit all smärta och levt i den för resten av mitt liv. Iallafall för att få rädda någon. För att få ge någon ett hem och en varm famn. Jag vet att ni finns. För mig har ni alla ett namn. 

Jag tänker på hur glada mina vovvar blir när vi kommer hem. Hur svansarna viftar och hur ögonen glittrar. Tänk er att komma in i den källaren där dessa grisar och kor sitter instängda och inpressade. Tänk er att få komma in där, klappa dom, krama dom, se dom i ögonen och ge dom lite godis. Säga att allt kommer bli bra och släppa dom fria. Ge dom det liv dom förtjänar. Ge dom ett namn och ge dom möjligheten till att leva, älska och bli älskade. Att få se lyckan i deras ögon istället för den brutala sorgen. Dom är precis som vi. Dom är exakt som vi förutom att dom talar ett annat språk. Vi förstår dom inte men dom har ett liv precis som oss alla. Dom känner kärlek, smärta, glädje och sorg. Dom kan ha mensvärk och ont i magen. Dom kan behöva en extra varm kram vissa dagar precis som vi. Dom är NÅGON. Inte något. Dom är inte mat. Dom är individer. Levande sådana. 

Jag har gråtit. F har gråtit. Jag är så jävla tacksam att jag har hans armar att känna mig trygg i. När ångesten blir som värst så orkar jag knappt andas. Tänk att miljarder djur i världen blir mördade NU, NU, NU och NU. Brutalt slaktade och styckade. Dom skriker, gråter och ber om hjälp. Stora, sorgsna ögon, vilsna tankar och evig smärta. Ett liv i våld och brutalitet. Någon som slår dig och skär dig istället för att krama och älska dig. 

Jag förstår inte vad människor är rädda för. Människan ska inte vara rädd för någon annan än sig själv. Människan är ett monster. Jag är rädd för att vara människa och jag skäms över att vara människa. Det enda som får mig att orka fortsätta leva är vetskapen om att jag kan förändra. Dom som skriker i slakthusen kan ingen höra. Men någon kan höra mig. Jag är deras röst och jag kommer föralltid att förbli deras röst. När dom blir slaktade och styckade så ska dom veta att JAG tänker på dom. Jag hör dom och jag vet att dom finns. Jag vet att dom är rädda, hungriga, ensamma och kalla. Jag vet. Så länge mitt hjärta slår och mitt blod cirkulerar i mina ådror så kommer jag aldrig att sluta kämpa för dom. 

Jag vill inte ha lik i min kyl eller en kyrkogård i min mage. Snälla ni som läser detta. Ät något och inte någon. Dom är precis som vi. Köttet du äter är NÅGON. Någon som ville älska och bli älskad, någon som ville kramas och pussas och gosa, någon som kunde känna något med sitt hjärta och tänka något med sin hjärna. Precis som du. Jag vet att alla har ett hjärta och jag hoppas att jag med dessa ord har nått fram till någon.

Ikväll går alla mina tankar till alla individer som ingen älskar, tänker på eller ens vet om existerar. Jag vet. Jag finns. Jag ska göra allt. Föralltid. 

—————————————————————————————————————————–

Om du fortfarande inte känner något så ber jag DIG att se filmen HÄR. Det är det minsta man ska göra om man äter andra. Man ska veta sanningen.

Har skrivit mer tidigare HÄR.

—————————————————————————————————————————–

Nu ska jag sova. Tårarna rinner för kinderna och det finns så mycekt mer jag vill skriva men det får räcka såhär för ikväll. Orden räcker inte till och jag vet knappt var jag ska börja. Sov gott. Kärlek till er.