Jag är en sådan där person som kan sitta uppe långa nätter och bara tänka på hur jäkla lyckligt lottad jag är. Inte så ofta, men ibland händer det. Inatt är en sådan natt. När man ser tillbaka på hur fort åren i ens liv passerar så blir man rädd. Det är läskigt att livet går så fort och dagarna bara rusar förbi. Jag har haft turen att få dela mitt liv med helt fantastiska människor och någon som har hängt med mig genom alla år är min allra bästa vän. Att få så starka band till någon som varken har samma blod eller är människan som man är gift med är enligt mig helt ofattbart. Hon står mig nästan närmre än vad jag står mig själv och det är läskigt hur man till och med kan utveckla ett eget språk med egna uttryck, ord och fraser som bara just vi kan förstå. Har kollat igenom massor av bilder ikväll och vi har verkligen gått igenom så jäkla mycket ihop. Vi har delat tårar, glädje, sorg, hejdlösa skratt, killar, trosor, smink, pommesmenyer, djupa tankar, mobiler och egentligen ALLT. När jag flyttade från Umeå så kändes det som om jag förlorade en del av mig själv. Som om jag blev halv. Och det blev jag också. Det är så galet tungt att veta att vi inte längre kan spontanses för en PW, solariebesök,lunchdate, glassmys eller bara skitsnack. Jag HATAR det. Kvällarna innan flytten hade jag en sådan enorm ångest för att jag inte hade en aning om hur jag skulle klara mig utan henne efter att ha haft henne nära under alla dessa år, under hela grundskoletiden, gymnasietiden och efter det. Vi har varit klasskompisar, vi har varit kollegor och vi har till och med varit kära i samma kille. Vi har ursprung från samma land. Vi är bästa vänner, systrar, själsfränder och vår relation kommer alltid att vara så otroligt speciell, stark och fylld med kärlek. Vi har alltid stått starka och vi kommer alltid att göra det. Att ha en vän som betyder lika mycket som familj är för mig en äkta vänskap och även en äkta kärlek. Jag klarar mig inte en dag utan min bästis och jag är evigt tacksam att det finns telefoner så att vi kan nå varandra varje dag via samtal eller sms. Ni vet den där personen som kan få en att börja vrålskratta fast man alldeles nyss grät som en snorunge? Den där personen man kan göra så sjuka saker ihop med att man knappt fattar vad man just gjorde? Den där personen som man inte behöver gömma något för och som man vet älskar en precis som man är? Den där personen som man vill träffa så mycket att man knappt vet hur man ska få ord på känslorna? DEN personen är hon för mig. Skulle kunna skriva detta inlägget hur långt som helst men avslutar det här. Den första augusti får vi kasta oss i varandras armar igen och då är allt som det SKA vara. Fika, skitsnack, solande, långa sömnlösa nätter, killproblem, prat om minnen och framtiden, läppglanskladd, shopping, frappes, och till och med en vänskapstatuering står på schemat. Fy vad jag längtar. Och nu är det bara fem dagar kvar. Det är lycka för mig.

Jag älskar dig miljarder varv runt månen och tillbaka! Världens bästa människa med världens vackraste hjärta. <3