Gabriella, jag älskar din blogg, du är så inspirerande och ser allting från den positiva sidan hur mycket negativitet det än finns. och att du är så ung, jag är själv bara 16 år och jag hoppas jag är lika vettig dom dig redan i unga år och skaffar mig ett eget lyckligt liv! du inspirerar mig verkligen! det verkar ändå som att det är pågrund av F du växt upp så stadigt och blivit så livs klok, han har alltid hållit dig trygg och säker. så jag har en rätt intressant fråga till dig, hur tror du ditt liv skulle se ut om du aldrig träffat F? skulle vara jätte intressant att höra! 😀 puss och kram och lycka till i livet!

Jag tänkte börja bli lite bättre på att svara på era kommentarer och lite ”djupare” frågor så först ut tänkte jag besvara denna! Jag vill självklart börja med att tacka så JÄTTEmycket för alla fina ord. Det värmer verkligen i hjärtat och jag blir hur glad som helst! Sen till din fråga: Jag och F träffades väldigt tidigt och vi båda var i någon form av ”problemfas” då. Det var alkohol, droger och dåliga människor omkring oss och vi hade båda lyckats hamna i helt fel gäng. Jag var väldigt osäker på den tiden och trodde inte på mig själv. Jag var svag och hade rejält dålig självkänsla. Mitt självförtroende har dock alltid varit på topp och jag har alltid litat på att jag kan klara allt jag tar mig an. Hur som helst så var även han nere på botten. Jag kommer ihåg att han skolkade från skolan varje dag fram tills att vi fick upp ögonen för varandra. Då började han komma till skolan och lektionerna allt oftare. Vi var små, ensamma och ganska okunniga om allt båda två. Levde som om morgondagen inte existerade och hängde lite här och där och gjorde dumheter. Jag kan titta tillbaka på det livet med skräckblandad förtjusning. Det känns så långt bort men samtidigt så nära då vi faktiskt levde i det då. 

Jag har alltid varit en smart tjej med huvudet på skaft men när jag träffade F så kände jag mig hemma. Redan under tiden som vi bara var vänner så kände jag mig trygg när jag var med honom – som om något ont aldrig skulle kunna hända mig så länge han var nära. Det byggde upp en trygghet hos mig och det fick mig att bli stadigare i mig själv. Om jag inte hade träffat honom så hade nog mitt liv varit helt annorlunda. Det roliga är att vi ofta brukar prata om hur våra liv hade varit ifall vi inte hade funnit varandra. Vi kom in som skyddsänglar i varandras liv och drog upp varandra från botten och kämpade oss framåt genom allt. Det är därför vi har valt att gravera ”genom allt” i våra ringar också. Just för att vi alltid hållit varandra om ryggen genom alla tider och kämpat för varandra även när man inte orkat kämpa för sig själv. Vi har växt upp tillsammans och att föreställa sig livet utan varandra är en omöjlighet för oss båda. Igår kväll pratade vi lite om det där med att ”behöva varandra”. I många filmer säger dom ju ”jag behöver inte dig, men jag vill ha dig”. För oss är det helt tvärtom. Eller ja, vi vill ju såklart ha varandra (haha) men vi BEHÖVER varandra för att fungera. Jag är helt lost utan F och jag vet att han är det utan mig med. Inte på ett negativt vis eller så, men vi kompletterar verkligen varandra på alla plan och allt som jag har saknar han och tvärtom. 

Hade vi inte träffats så hade jag nog varit en riktigt partypingla. Jag hade haft en stor, ytlig vänskapskrets med massor av tjejer och vi hade inte riktigt gillat varandra och ständigt konkurrerat men fortsatt vara ”vänner” ändå. Jag hade förmodligen inte varit i en fast relation utan flängt runt med killar lite hit och dit. Jag hade inte heller haft någon självkänsla utan fortfarande varit rätt svag och inte utvecklats sådär supermycket psykiskt. Kanske haft lite samma psyke nu som när jag var 15-16. Lite åt det hållet. Jag hade nog inte heller känt mig ”hemma” och förmodligen också känt mig ganska ensam. Jag hade helt klart inte heller haft planer på barn och hus utan snarare planerat utomlandsresor med mina ytliga tjejkompisar för att festa och sola. Jag hade nog flyttat hemifrån tidigt även om jag inte träffat F men snarare precis efter studenten eller lite innan. Kanske inte när jag var 15 år om man säger så. Livet hade nog varit mycket otryggare och ostabilare och ganska ”flängigt”. Inte skiljt sig så mycket från det livet jag levde när jag var runt 14-15 utan varit ganska likt fast på en ”mognare” nivå. Jag hade dock fortfarande varit riktigt målmedveten och hade förmodligen haft ett jobb med helt okej inkomst samtidigt som jag hade pluggat lite på sidan av. Men utvecklas så mycket psykiskt som jag har gjort hade nog aldrig hänt. Och inte heller min självkänsla och ”jag-är-bäst-som-jag-är”tänket hade funnits. 

Vi brukar prata om hur Fs liv hade varit utan mig också och han brukar alltid brista i skratt när vi nämner det. Ibland när vi är ute brukar han peka på killar i 30årsåldern och säga ”Älskling, det där hade varit jag om vi inte hade träffats”. Och dom han pekar på är dom 30åringarna som bor i sin mammas soffa, har pizzakartonger under sängen och ligger med handen på snoppen framför Tvn dag ut och dag in. Sådana där ”unga vuxna” som dom kallas många gånger. Utan planer och utan vidare sysselsättning, mål eller driv. DÅ känner jag att jag har bidragit till något bra ändå, haha 😉 

Heej Gabriella! Jag är en tjej på snart 16 år och jag är tillsammans med en kille som är 15 år och vi älskar verkligen varandra hur mycket som helst. Men det är många som tror och kommenterar att det inte kommer hålla och att det är bra att ha flera seriösa förhållanden när man är så små som vi är… Jag blir osäker och vet inte hur jag ska göra för jag vet att du hittade din livs kärlek tidigt. Ångrar du att ni hittade varandra så tidigt eller hade du velat vänta några år? Kram 🙂

Tänkte ta denna fråga i samma veva då jag känner att den är inom samma ämne. Först och främst vill jag säga: LITA PÅ DITT EGNA HJÄRTA!! Skit i vad alla andra tänker och tycker för du kommer att förstöra DITT liv då. Människor i din omgivning kommer alltid att tänka och tycka saker och ha sina åsikter om allt. Jag blir så ofantligt trött på alla som ”vill ens bästa” och bara förstör för en. Du ska bara veta hur mycket problem vi har behövt ta oss igenom med vår relation. Vi har till och med haft folk som hör till familjen som försökt förstöra vår relation genom att manipulera och snacka skit om oss till varandra. Så ILLA har det varit. Det gäller att stanna upp och ta ett andetag och sen bara sätta sig ner och tänka ”vad vill jag?”. För det är det ENDA som spelar roll. Det är bara du som kan leva ditt liv och det är också bara du som ska vara tillfreds och nöjd med ditt liv. Alla andra får sköta sina egna liv. Sen förstår jag att det är jobbigt när folk som hör till familjen försöker trycka ner ens relation och ”lära” en vad man ska göra och inte. Jag har haft turen med en familj som alltid står bakom mig i allt och det är nog också därför jag aldrig har låtit någon annan kliva på mig eller ”läxa upp mig om hur saker och ting funkar och bör vara”. Det är bara ni som vet hur er relation är, fungerar och mår. Det är också bara ni som vet om hur ni känner för varandra och hur mycket ni älskar varandra. Jag ångrar inte en sekund att jag mötte mitt livs kärlek så tidigt. Jag lever ihop med min allra bästa vän som jag har så sjukt jäkla kul ihop med och som jag vet lever och dör för mig. Jag är kärast i världen och jag känner en så stark kärlek och passion att inget i hela världen skulle kunna ändra det. När vi var yngre var det många som skulle ha åsikter om saker och ting. Vi bör inte vara tillsammans på grund av dittan och dattan, vi borde testa att bo själva innan vi flyttar ihop, vi borde inte ha planer på familj och giftermål så tidigt och BLABLABLA. Jag blir faktiskt riktigt arg när jag tänker på det då all denna negativitet enligt mig inte är okej men nu när jag tänker efter så har vi ju visat dom var skåpet ska stå. Kolla var vi är idag liksom. Den bästa känslan som finns är verkligen att knäcka dom som inte trodde på en och gjorde allt för att förstöra och trycka ner en. 

Som jag skrev tidigare så kommer alltid folk ha åsikter om saker och ting och tro sig veta bättre om ditt liv än vad du själv gör. Oavsett om dom är vänner, familj eller fiender så har ingen annan rätten till ditt liv och dina känslor än DU. Älskar ni varandra och har hittat rätt så GO FOR IT. Låt hjärtat visa vägen och försök stänga ute allas tyckande och tänkande så gott det går. Ta det dom säger med en nya salt. För om man ska tillfredsställa alla andra kommer man aldrig kunna bli nöjd själv. Jag önskar dig all lycka till och jag hoppas att allt går bra för er. Det bästa som har hänt mig är min F och jag kan inte föreställa mig livet utan honom. Jag är glad att vi träffades så tidigt så att vi fick ta vara på livet tillsammans och jag har aldrig någonsin ångrat mitt val. Inte för en sekund.

Lycka till med allt! Jag håller tummarna för er. STOR kram! =)

 Vill ni läsa vår historia så hittar ni den HÄR.