Detta skrev jag i samband med att jag blev vegetarian. När tårarna rann som mest och jag knappt orkade leva när jag insåg hur jävla vidriga människor kan vara och är. Igår natt fick jag också ett sammanbrott och låg i fosterställning och bara grät och skakade för att jag inte kunde sluta tänka på alla hjälplösa fina djur som föds upp och massmördas för att sedan hamna på grillen och ätas av människor som tycker att dom har en så trevlig kväll ihop med döda djur på sina tallrikar. Jag kunde inte sluta gråta och det slutade med att jag tog en lång joggingtur tillsammans med F för att rensa huvudet. När jag förstår att det är såhär det kommer vara resten av livet, att folk alltid kommer att vara idioter. Då vill jag inte leva mer. Så illa är det. Jag förstår inte hur man kan känna att man har rätten att ta livet av en annan levande individ för att sedan vräka i sig deras kroppsdelar? Hur kan man? Jag förstår verkligen inte. Och ju mer jag tänker på det ju sjukare är det. Varför styckar vi bara inte upp varandra och marinerar i timjan och soja? Det är ju exakt samma sak. Djuren är hjälplösa och sköra, dom har känslor och kan känna glädje och sorg. Dom vill känna sig trygga och dom vill känna sig älskade. Dom vill bli kramade och ibland kan även dom precis som vi drömma mardrömmar om nätterna. Djuren litar på oss och litar på att vi ska ge dom värme, trygghet, närhet och kärlek. Djuren har ingen röst. Vi måste vara deras! 

Jag ber er alla som äter döda djur att gå in HÄR. Jag hoppas att ni förstår vad ni håller på med och kan tänka om. Det gjorde vi.

Såhär skrev jag:

Hallå på er! Idag har vi haft riktigt mycket att göra och jag har därför inte alls hunnit uppdatera som vanligt! Men iallafall så ska jag strax hoppa i ett varmt bad med ansiktsmask, inpackning, skrubba fötterna, lägga nytt nagellack. Ja helt enkelt göra mig iordning inför imorgon. Annars har vi storhandlat idag, städat, bakat och lagat mat. Imorgon kommer hela familjen hit och firar jul med oss. Är så taggad men känner mig ändå rätt ledsen. Jag känner mig tom och lite ensam och det känns som om jag har öppnat ögonen och innan det varit blind. Jag läste en artikel idag som fick mig att tänka till och fundera på vilket monster jag egentligen är. Hur vidrig jag och resten av världens människor är. Jag har tappat hoppet helt. Svenskar äter 70000 ton julskinka på julen och enorma mängder grisar plågas och slaktas. Självklart slaktas de inte bara under juletid, de slaktas bara EXTRA MYCKET då. Stackars hjälplösa djur. Jag blir alldeles mörkrädd. Ikväll bestämde vi oss här hemma för att bli vegetarianer. Vi båda har varit det förut men började djur igen av en märklig anledning. Tycker det är sjukt hur en människa kan ha en hund hemma men samtidigt sitta och vräka i sig skinka, korv osv och känna att det är helt okej.. Visste ni att grisar är det fjärde smartaste djuret? Visste ni att grisar lätt blir understimulerade och rastlösa? Visste ni att grisar drömmer när dom sover och att de har känslor? Visste ni att grisar precis som hundar behöver värme, kärlek och kramar? Ibland börjar jag tänka mycket och då blir jag rädd. Jag vill inte vara en del av en värld där hjälplösa djur som inte kan tala för sig blir brutalt slaktade och mördade för att sedan bli uppätna av människan. Människan är vidrig och hemsk och jag skäms över att leva i en så vidrig värld. Om jag ska vara ärlig så har jag inte alls känt julefrid ikväll. Jag har mest gråtit i F:s armar och knappt känt någon livslust alls. Här sitter jag och klappar mina hundar och nynnar julsånger samtidigt som flera miljarder grisar och andra djur blir slaktade på de mest brutala, omänskliga vis som finns. Hur kan man äta djuren när man är medveten om vad som händer med dom? Hur kan man äta något som ligger på ens tallrik när man vet att det innan har haft ett liv? Hur kan man äta någon som har ett hjärta, en hjärna, ögon och känslor? Fy fan. Jag har aldrig förstått mig på människor som går och klappar grisar och kor med sina barn och säger att dom är SÅÅÅÅÅ SÖTA för att sedan gå och ta var sin korv med bröd. Hur vidrigt? Är det ingen annan än jag som ser detta? Är jag ensam? Jag känner mig ensam. Och det värsta är att jag inte kan göra något alls. Jag kan inte göra mer än att själv välja att inte lägga upp en död liten gris på min tallrik. För första gången i mitt liv känner jag mig maktlös. Jag vill inte leva mer, jag vill bara försvinna. Jag säger inte att jag är oskyldig men från och med nu ska det bli ändring på det. Aldrig, aldrig mer kommer jag att lägga upp en död individ på min tallrik. Jag hoppas att ni alla som gör det inser att er grillade ”goda” bit död gris i sitt levande jag hade en personlighet. Just han som ligger på din tallrik kanske var lite blyg och tillbakadragen medan hon som du serverade åt din sambo var sprallig, glad och framåt. Hur kan ni? Hur i helvete kan ni göra såhär? Hur kan ni leva med er själva? Hur fan har jag kunnat leva med mig själv? Jag vill bara gråta när jag tänker på hur många döda grisar som passerat min mage. Jag önskar jag hade kommit till insikt redan innan. Nu är jag 17 år, jag ska göra allt jag kan. Jag ska föra djurens talan och jag ska kämpa för dom allt jag kan. För dom har ingen röst men det har jag. Jag hoppas att det är fler som kan tänka till innan de ställer fram den där julskinkan imorgon. Jag hoppas att det är fler som tänker till om vad den stackars, stackars lilla grisen som ligger där på bordet har fått genomlida innan den hamnat där på ert bord i form av en köttklump med lite senap och ströbröd på. Den hade ett liv. Och du hade inte rätt att ta det. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något. God jul.

 

 

SNÄLLA NI! Jag vädjar till er. Klicka er in HÄR och titta på detta. Och snälla, snälla. Försök att tänka om. Jag ber er. För djurens skull.